Senaste inläggen

Puccinis häxor övertygar

 Foto: José FigueroaBo Löfvendahl har sett en vacker föreställning, präglad av allvar, lugn och ett uttrycksfullt rörelsespråk på Årsta teater.

Den fria operagruppen Kamraterna fortsätter att imponera. I snart ett decennium har de visat prov på en repertoarpolicy som får Sveriges övriga operahus att verka gravt konventionella. Hemmascen är lilla Årsta teater, och här har de bland annat spelat udda operor av Barber och Poulenc. Förra året fick vi se Wagners ungdomsverk Kärleksförbudet. Och i år sätter man upp Puccinis första, drygt timslånga opera Le villi från 1884.

”Häxorna” kallas den i Kamraternas version. Det är till stor del samma historia som berättas i baletten Giselle, om flickan som dör när hennes älskade förråder henne och sedan går igen för att hämnas den trolöse, tillsammans med andra övergivna flickors vålnader.

Romantiken vurmade för virvlande vitklädda varelser på teatern, med Meyerbeers opera Robert le diable 1832 som det första exemplet. Puccinis vilier hör till samma slaviska mytvärld som Vilja, ”skogsnymfen” som besjungs i Glada änkan, och Aurelia Le Huches iscensättning framhäver hur de demoniska vilierna har rötterna i skogens mylla.

Kamraternas uppsättning av Häxorna är en trogen återgivning av Puccinis opera med smärre tillägg. Från Giselle känner vi igen Myrtha, viliernas drottning, en talroll spelad av Hanna Edh, som styr styckets naturväsen med fast hand. Originalets berättarpartier med långa ottave rime-strofer har fått ny, suggestiv text av Isabel Cruz Liljegren.

Häxorna har blivit en vacker föreställning, präglad av allvar, lugn och ett uttrycksfullt rörelsespråk. Höga trappsteg utgör bakgrund, vita tunnlar av tyll bildar en gles skog, där vilierna omärkligt smälter ihop med trädstammarna. Människokostymerna i brunt och terrakotta hör hemma i verkets 1880-tal. Vid sidan av scenen sitter den helt underbara orkestern: fyra stråkar, flöjt och valthorn, smart arrangerade av Anna Christensson som skickligt leder ensemblen från pianot.

Både musikerna och de vildögda vilierna har prytt sig med förgätmigejer. Den blomman, non ti scordar di me, besjungs av huvudpersonen Anna i operans mest framförda sång: Du får aldrig glömma mig. I det melodiska språket känner vi tydligt igen den blivande upphovsmannen till Tosca och La bohème; fallenheten för musikdramatik är starkt påtaglig hos tonsättaren redan som 25-åring.

Det är uppfriskande att se en 1800-talsopera som helt osentimentalt avslutas med att den kvinnliga huvudpersonen tar livet av sin älskare. Heddie Färdig sjunger den svikna Annas roll med fin känslighet och skärpa, och tenoren Daniel Ralphsson gör hennes opålitlige pojkvän till en beskäftig och påstridig ynkrygg. Originalets pappaparti Guglielmo har fått bli mezzo, en mammaroll som Karolina Blixt förvaltar med stor skönhet och fruktansvärd vrede.

Bo Löfvendahl

Opera

Häxorna

Kamraterna, Årsta teater (Spelas till och med 9 juli)

Musik Giacomo Puccini Text Ferdinando Fontana, Isabel Cruz Liljegren Översättning Birgitta Prejborn, Anna Christensson Regi Aurelia Le Huche Musikalisk ledning och arr Anna Christensson Medverkande Heddie Färdig, Daniel Ralphsson, Karolina Blixt, Hanna Edh m fl.