Text: Axel Lindhe (AL) & Carl-Henric Malmgren (CHM)

Benjamin Bernheim

Deutsche Gramophon

Ibland dyker det upp franska tenorer som tar operahabituéerna med storm. Senast i skaran är Benjamin Bernheim. Trettiofemåringen med sammetsblick ser ut som vilken filmstjärna som helst – men behöver vi ännu en tolkning av Che gelida manina? Ja, om det sjungs så här bra. Blicken avspeglar sig i rösten och Benjamin Bernheim hittar nya nyanser i annars uttjatade arior. Exploateras han inte ihjäl av agenter och skivbolag har han av allt att döma ett långt och spännande operaskapande framför sig.

CHM


 

 

Caroline Shaw

Is a Rose & The Listeners
(Philharmonia Baroque)

Pulitzer-belönade Caroline Shaw har här komponerat verk för Anne Sofie von Otter och San Francisco-ensemblen Philharmonia Baroque. I sångcykeln Is a Rose klingar von Otters röst makalöst vackert och det finns heller inte mycket att anmärka på framförandet av oratoriet The Listeners, ett verk inspirerat av NASA:s Golden Records som följde med Voyager-farkosterna ut i universum. Skivan är värd att ha för Anne Sofie von Otters fantastiska sång. Mycket av musiken (speciellt The Listeners) saknar annars tyvärr personlig prägel och konstnärligt djup.

AL


 

 

Gunnar Idenstam

Metal Angel
(Toccata)

I sitt nya verk Metal Angel rör sig Idenstam i ett slags gotiskt fantasy-landskap. Varje sats associeras med en särskild ängel. Idenstam skriver i texthäftet att han fascineras av metal och av symfonirock tillsammans med den franska orgeltraditionen från mitten av förra seklet. Det
är onekligen spännande att lyssna till    de  sugges- tiva klanger han lyckas få fram ur Monaco-katedralens orgel. Sällan har epitetet ”instrument-ens drottning” känts så träffande.

AL


 

 

Johannes Brahms

Symphony no 1 & Tragic overture
(Pentatone)

Åren 1998–2005 var Herbert Blomstedt chefdirigent för anrika Gewandhausorchester i Leipzig. På denna nya utgåva, den första i raden av en kommande cykel med Brahms fyra symfonier, står han återigen framför sin gamla orkester. Det är fråga om en omsorgsfull tolkning med brett anlagda tempi. Blomstedt och Leipzigorkestern visar med eftertryck att det går alldeles utmärkt att förena omsorg med nerv och blodfullhet i uttrycket.

AL


 

Ludwig van Beethoven

Violin Concerto
(Deutsche Grammophon)

 

Redan som 15-åring skrev Daniel Lozakovich skivkontrakt med Deutsche Grammophon. Hittills har han spelat in kons-erter med Bach och Tjajkovskij och nu är det dags för Beethoven, passande nog detta jubileumsår. Lozakovich får fram en silverskimrande ton från sin Stradivarius och bjuder på inlevelsefullt spel. Varje not, ja varje frasering tycks noga övervägd. Det är tydligt att han i sin syn på musiken ligger närmare en äldre tradition – spontant kommer man på att tänka på Heifetz – än senare tiders ”historiskt informerade. Inget fel i det, när Lozakovich går i land med det hela på ett så lysande sätt som här.

AL


 

Piotr Beczała

Vinceró
(PentaTone)

FOTO Johannes Ifkovits

Att tala om ett genombrott för Piotr Beczała är för sent. Han har varit en självklarhet på de främsta operascenerna i två decennier. Ändå dröjde det innan soloskivan Vinceró dök upp. Den är långt ifrån hans första, men här får han visa att han går från klarhet till klarhet. Mognaden i rösten är njutbar, tolkningarna fängslar och tenorsmyckena radas upp. Mest glimmar Pucciniarian Orgia, chimera dall’occhio vitreo från sällan framförda operan Edgar. 2020 börjar det bli ont om medelålders tenorer som inte har sjungit sönder sig. Piotr Beczała, däremot, är ett artistiskt föredöme som bara blir bättre med åren.

CHM

 

 

Benjamin Britten

Peter Grimes
(Chandos)

Individens kamp mot massan och utanförskapets prövningar var ämnen som låg Britten nära. Ju grymmare samhället är desto grymmare blir individen menade han. Edward Gardner och Bergenfilharmonikerna ger här Peter Grimes en närläsning som lyfter dramat till en ny nivå. Tolkningen skapar utrymme åt texten på ett sätt som man ibland går miste om vid stora operaproduktioner. Stuart Skelton sjunger titelrollen självklart och naket vilket får grymheten från det omgivande fiskarsamhället att framstå som än mer obegriplig och brutal. Ensemblen är lyxigt besatt ned till minsta roll, bland annat svenska Hannah Husáhr skymtar förbi.

CMH

 

 

Les Arts Florissants

Madrigaler av Carlo Gesualdo
(Harmonia Mundi)

 

Gesualdos madrigaler var banbrytande när de skrevs runt sekelskiftet 1600. Den vågade användningen av kromatik gjorde honom till en renässanskompositörernas bad boy och kanske har hans eftermäle som mördare och grym furste kittlat nästan lika mycket som hans kompositioner. Paul Agnew leder här sina fem sångare i de tidiga madrigalerna från bok I och II. Inga spår finns av den plågade renässansfursten, snarare är det skönheten och precisionen som är behållningen.

CHM


 

 

Vienne 1900

(Alpha)

Daishin Kashimoto (violin), Emmanuel Pahud (tvärflöjt), Paul Meyer (klarinett), Zvi Plesser (cello) and Éric Le Sage (Piano) musicerar tillsammans på den här lysande utgåvan med musik av tonsättare som alla för drygt etthundra år sedan var verksamma i Wien. Det är frågan om kammarmusik av Korngold, Zemlinsky, Mahler, Alban Berg och Schönberg. En utgåva som verkligen ger prov på vilka musikaliska höjder som kan nås när skickliga musiker musicerar i det mindre formatet.

AL


 

 

Igor Levit

Encounter
(Sony Classical)

Igor Levits direktsända ”huskonserter” från vardagsrummet fick en stor följarskara i våras. Utifrån verken som han framförde under de drygt femtio konserterna har han samlat några på denna dubbel-cd. Merparten upptas av Busonis pianotranskriptioner av Bach och Brahms-verk och alltihop avlutas med ett lite oväntat stycke – Palais de Mari av den amerikanske avantgarde tonsättaren Morton Feldman. Levit går från klarhet till klarhet och allt som oftast har han något essentiellt att säga med sitt uttrycksfulla musicerande. Encounter bekräftar bilden av honom som en av vår tids mest intressanta pianister.

AL

 

 

Avery Amereau

Händelarior
(Philharmonia Baroque)

 

Äkta altröster är sällsynta. Att amerikanska sångerskan Avery Amereau tillhör den ovanliga skaran råder det ingen tvekan om. Hon har hyllats sedan debuten på Metropolitan 2016 och med sitt första soloalbum når hon nu ut till en bredare publik. Händel älskade att skriva för låga kvinnoröster – det var inte alltid kastrater han hade i åtanke – och flera av ariorna här sjöngs av kvinnliga sångerskor vid premiärerna. Nicholas McGegan och Amereau har ett samstämt musicerande och vi får lyssna till barocksång av högsta valör. Om det är långa linjer eller snabba koloraturer spelar ingen roll när varje takt blir till ren njutning.

CHM

 

 

Ingeborg von Bronsart

Jery und Bätely
(Naxos)

Handlingen är så banal som bara ett singspiel från 1873 kan vara. Men vilken musik! Ouvertyren går på repeat och det är svårt att få nog. Dario Salvi leder Malmöoperans orkester som kommer till sin fulla rätt i Ingeborg von Bronsarts rika orkestrering. von Bronsart föddes 1840 av finska föräldrar i Sankt Petersburg men tillbringade större delen av sitt liv i Tyskland. Studierna avslutade hon hos Franz Liszt i Weimar och 1861 umgicks hon med Rossini, Berlioz och Wagner i Paris. Goethes Jery und Bätely var på sin tid omåttligt populärt och även om dramat åldrats utan värdighet är von Bronsarts musik väl värd att lära känna. Med lite tur kommer hennes tre andra operor på cd framöver.

CHM

 

About The Author