Mats Bergströms arrangemang gör Bachs soloviolinstycken till skön gitarrkonst.

 


Titeln till Bachs ”Sei Solo” för soloviolin leker kanske, troligen, med den alternativa betydelsen ”Du är ensam”. Bach skrev dem som nybliven änkling. Men när den här plattan spelas med gitarren i huvudrollen är lyssnaren ändå aldrig allena. Det är Bach, Bergström och du, i en och samma själsliga kammare vid tidens ände. Kanske med Gud, kanske utan. Du väljer. Bach var förstås religiös men detta är sekulär, pragmatisk musik frikopplad från kyrkan.

I Bergströms arrangemang för gitarr får allt, alla sonaterna och partitorna, ta just den tid de tar. Det är inga stora åthävor i spelet utan ett eftertänksamt, precist och någon gång ibland febrilt intensivt musicerande av en av Sveriges absolut bästa gitarrister, som precis som J. S. själv en gång verkar vara den där konstnären som varje dag går till jobbet och levererar oavsett dagsform. Som ständigt finner ny upptäckarglädje i att lägga ännu en nyansskillnad till färgningen av nästa strof. Och så nästa, och nästa och nästa.

Skivutgåvan i sig är utformad som en liten bok. Vit som snö med diskreta små svarta bokstäver i hörnen. Det är en anspråkslös inramning av musik som aldrig verkar kunna dö. Så länge mänskligheten finns och kan spela den, andas den, leva med den. Vardagsmusik. Eller hellre: Var dags musik. Sådan som varar ända in i evigheten.

Hanna Höglund

Höjdpunkt Ciaccona ur Partita No. 2 i d-moll.

Testa också Mats Bergströms ”Sånger utan ord” och ”Fler sånger utan ord” utgivna på Naxos. Finfina instrumentala vistolkningar tillsammans med bland andra Georg Riedel för den som inte räds lite gitarrsötma. 

http://festivalomodernt.com/wp-content/uploads/2012/03/Mats-Bergstrom.jpg

Mats Bergström

 

https://i.ndcd.net/1/Item/500/427185.jpg

Sei Solo
Mats Bergström, gitarr
Mats Bergström Musik/Naxos Direct
MBCD 05

About The Author