Passionerad och precis pianist berikar repertoaren med försummade sonater från 1800-talet.

När Laura Netzels Berceuse för violin och piano dök upp i SVT:s Kulturfrågan Kontrapunkt i våras gissades det bland annat på Edvard Grieg och Louise Farrenc. Inte helt långsökt med tanke på att Netzel – liksom Valborg Aulin – komponerade i en nordisk-romantisk stil, svagt färgad av franska influenser. Båda tog lektioner i Paris och tillhörde den första generationen komponerande kvinnor som i slutet av 1800-talet tog sig ton i det offentliga musiklivet utanför de privata salongerna. Aulin var det unga och målmedvetna tonsättarlöftet som tystnade och senare försörjde sig som pianolärarinna. Den adliga Netzel (född Pistolekors i Finland) debuterade i stället sent och var en fyrabarnsmor som ”roade sig med att komponera”. På albumet ”Revived Piano Treasures” – en kulturgärning! – presenteras de med varsin pianosonat.

Solisten Lucia Negro har ett förflutet som pianist i Kungliga Filharmonikerna och återupplivar gärna bortglömda verk både precist och passionerat. Aulins uttrycksfulla Grande sonate sérieuse påminner kanske mer om en serie karaktärsstycken som inte riktigt vill hålla ihop. Men harmoniken och den framrusande finalsatsen fängslar, liksom hennes två småstycken: en sjungande Romanza och ett kärnfullt myllrande Impromptu. Netzels sonat inleds med en känslostorm och låter nordisk melankoli dansa menuett efter wienklassisk mall.
Tänk förresten vad lite vi skulle veta om dessa tonsättarliv utan musikforskaren Christina Tobecks radioporträtt och texter i det aktuella skivomslaget.

Höjdpunkt Den framrusande finalsatsen i Valborg Aulins Grande sonate sérieuse.

Testa också Bengt Forsbergs soloskiva Neglected Works for Piano (dB Productions 2016).

Johanna Paulsson

 

 

Revived Piano Treasures
Valborg Aulin och Laura Netzel
Pianosonater och andra solostycken
Lucia Negro, piano
Daphne 1057

About The Author