Collegium 1704 bjuder på flödande välklang i originella barockverk av Zelenka.

Jan Dismas Zelenka är utan tvekan en av barockens mest egensinniga och hörvärda tonsättare. Harmoniken och rytmerna – med synkoper som för tankarna till tangon! – är vad jag vet unika under det tidiga 1700-talet. När det gällde kontrapunktisk komplexitet kunde bara J S Bach själv åstadkomma något liknande under barocken.

I sex sonater för träblås går Zelenka som allra längst när det gäller fantasirik flerstämmighet. Ibland är det som om de tre soloinstrumenten bjuder på den typ av samtidiga improvisationer som präglade 1920-talets jazz, och med en obändig energi som inte står Jelly Roll Morton efter. Samtidigt är Zelenkas flerstämmiga mästerskap skärpt in i minsta detalj. Som den andra satsen i den andra sonaten – en lång dubbelfuga. Hans förbluffande moderna tonspråk – lyssna till finalen i den första sonaten, där temat till sist bryts ner i sina minsta beståndsdelar – gör att det ibland låter som musik från 1900-talet. På andra håll är Zelenkas bearbetning av teman och harmonik i det närmaste wienklassicistisk.

Musikerna framför de svårspelade sonaterna strålande. Ensemblens välklingande och subtilt uttrycksfulla spel fångar musikens myllrande detaljrikedom med elegans. Särskilt minnesvärd är den innerliga värme som tas fram i de långsammare satserna. Andra tolkningar har med större eftertryck fångat verkens intensiva energi, men med distinkt vitalitet ges här de ofta mycket virtuosa satserna en övertygande stringens. Upptagningen är föredömligt tydligt om än något överakustisk.

Höjdpunkt En mycket vacker tolkning av det vemodigt uttrycksfulla Larghettot i första sonaten.

Testa även Il Fondamentos strålande vitala inspelning av några av Zelenkas orkesterverk (Passacaille).

Jörgen Lundmark

 

Zelenka
Triosonater
Collegium 1704
Solister: Xenia Löffler & Michael Bosch, oboe, Jane Gower, fagott,
Helena Zemanová, violin, Ludek Brany, kontrabas, Shizuko Noiri, luta, Václav Luks, cembalo.
Accent ACC 24319 (2 cd)

About The Author