Wagner i all ära – Bayreuth har mer att erbjuda i musikväg. Till exempel världens pampigaste barockoperahus, Markgräfliches Opernhaus. Efter fem års intensiv renovering har dörrarna återigen öppnats upp till byggnaden som numera har status som världsarv.

Text: Folke Freund

När en operaälskare hör namnet Bayreuth går tankarna osökt till Richard Wagner och hans Festspielhaus med sin exceptionella akustik. Men i skuggan av det legendomspunna huset på den ”Gröna kullen” har det länge funnits ett annat musiktempel, Markgräfliches Opernhaus.

Omedelbart efter sin besiktning av det markgrevliga operahuset skriver Wagner i ett brev av den 20 april 1871 till Ludwig II:s sekreterare Lorenz von Düfflipp:

”Före min avresa vill jag i all korthet meddela Er det viktigaste av min undersökning. Denna teater är den mest fantasifulla rokoko-byggnad, i vilken inte den minsta detalj får ändras. Men då den å andra sidan inte motsvarar mina syften, har jag uppgivit min önskan att använda den till mitt Bühnenfestspiel.”

Wagner såg alltså teatern som en rokoko-byggnad, trots att den enligt nutida stilistisk bedömning är ett av arkitektfamiljen Galli Babienas främsta exempel på norditaliensk barock. Icke desto mindre är det anmärkningsvärt att han insåg byggnadens konsthistoriska värde och avstod från att bygga om den för sina egna syften, t ex att förse den med det viktiga operadiket.

Opera hade dock spelats tidigare i den dåtida idylliska småstaden Bayreuth. På 1680-talet fanns en äldre teaterbyggnad i anslutning till slottet, föreställningar ägde rum under karnevalstiden, födelsedagsfester och bröllop. Man spelade tyska operor och sångspel.

Anledning till uppförandet av barockoperan var markgreveparet Fredrik och Wilhelmines dotter Sophies förlovning 1744 och hennes bröllop 1748. Arkitekter var Joseph Saint-Pierre och Giuseppe Galli Bibiena och hans son Carlo, sin tids ledande stjärnor på området. Det markgrevliga operahusets interiör (”Logenhaus”) består av parketten (salongen), raderna (läktarna) och logerna, en självständig träbyggnad, ett slags ”hus inom huset”. Kring detta ”Logenhaus” restes en stenbyggnad.

Scenens mått är imponerande: längd 27 m och bredd 25 m, den är en av Europas större; teatermaskineriet är avancerat.

Furstebröllop var en av de viktigaste arenorna för dynastisk representation. Man investerade enorma summor i festiviteter, där musik, teater, illuminationer, fyrverkerier och kostymbaler var omistliga inslag.

Den första verkliga föreställningen i det praktfulla huset ägde rum den 23 september 1748. På programmet stod en italiensk opera: Il Trionfo d’Ezio med libretto av den kejserliga hovskalden Pietro Metastasio och musikaliska bidrag (arior) av Johann Adolph Hasse, sin tids främste operakompositör.

Drivande kraft i operahuset var markgrevinnan Wilhelmine, Fredrik den stores älsklingssyster. Hon var de facto teaterchef, engagerade italienska sångare och franska skådespelare. Musikaliskt och konstnärligt bildad som hon var författade hon libretton, komponerade och skrev dikter. Hennes opera Argenore upptäcktes för några år sedan.

Med Wilhelmines död 1758 var operans gyllene tid förbi, budgeten ströks. När Bayreuth 1769 förlorade sin status som residensstad miste huset sin kulturella betydelse.

Under de båda markgrevarna Friedrich Christian (1763-1769) och Carl Alexander (1769-1791) användes operahuset mera sällan för festföreställningar. På 1770-1780-talet uppträdde ambulerande skådespelargrupper med tyska talteaterproduktioner. Omkring år 1800 täcktes hela parketten över för baler. Under de napoleonska krigen 1806-1814 blev det ett magasin …

Det markgrevliga operahuset hör till de få bevarade teatrarna under 1700-talet – jämte bland annat Drottningholms slottsteater – och är tillika en av de mest spektakulära skapelserna av den europeiska barockarkitekturen.

Efter fem års renoveringstid och 27 miljoner euro förlänades Markgräfliches Opernhaus status som världsarv 2018. Enbart restauratorerna behövde ca 93 000 arbetstimmar för att återställa den magnifikt utsmyckade scenen, salongen och plafondmålningen till sin forna glans. Huset återinvigdes den 12 april med talrika kulturevenemang på högsta nivå, bland annat Berlinfilharmonikernas traditionella Europakonsert under Paavo Järvi.

Känns interiören igen? Delar av filmen Farinelli spelades in i Markgräfliches Opernhaus, däribland den legendariska scenen där huvudrollsinnehavaren framför Händels aria Lascia ch’io pianga.

About The Author