Maurice Ravels Boléro är ett av världens mest spelade klassiska musikstycken. Samtidigt är verket föremål för en av de längsta arvstvister som musikvärlden sett. Trots decennier av processande är dramatiken inte över. Nyligen stämde Ravels arvingar den franska motsvarigheten till Stim.

Text: Johan Tollgerdt

När Maurice Ravel komponerade Boléro anade han förmodligen inte att det skulle bli ett av världens mest populära musikverk. Efter premiären 1928 spelas det fortfarande oavbrutet av alla världens orkestrar. Vad tonsättaren ännu mindre kunde gissa är att Boléro också blivit ett omstritt stycke rent ekonomiskt. Royaltyintäkterna har med åren gjort flera personer mycket rika – enligt uppgifter i Le Figaro kammar Boléro årligen in över 200 miljoner kronor av Sacem, den franska motsvarigheten till Stim.

– Nittio år efter att Boléro uppfördes första gången försöker nu en arvinge och en presumtiv arvinge skriva om historien, säger David El Sayegh, generalsekreterare på Sacem i Paris.

Två personer har stämt upphovsrättsorganisationen och det har blivit en stor nyhet i franska medier. Det rör sig om François Tcherkessoff, presumtiv arvinge och Evelyne Pen de Castel Sogny, som äger majoriteten av rättigheterna men som inte är ättling till Ravel.

– Det handlar om pengar så klart, säger El Sayegh.

 

Maurice Ravel dog 1937 och sedan dess har olika arvingar delat på rättigheterna till hans verk. I maj 2017 var det bara några dagar kvar tills det att Boléro skulle bli allmän egendom.

– Tidsfristen var nästan slut. Men i sista stund kom utgången att förändras, säger El Sayegh när vi träffas på Sacems kontor i chica förorten Neuilly.

Den franska lagen säger att det är gratis att spela ett verk i radio, tv eller på konserthuset sjuttio år efter tonsättarens bortgång. Då behöver inga royalties betalas längre. Men

Tcherkessoff och Pen de Castel Sogny påstår att Maurice Ravel inte skapade Boléro ensam. De anser att en viss Alexandre Benois också var upphovsman.

Boléro spelas numera främst som ett orkesterstycke. Men från början var den musik till en balett.

– Benois var dekoratör till balettuppsättningen och skapade även kostymerna, förklarar François Tcherkessoff och berättar att Benois var hans farfars far och var en av den tidens mest uppskattade scendekoratörer.

Benois skrev tiotals böcker, varav många gjort succé i Storbritannien, där han fått lite av en kultstatus.

– Vi är fast beslutade om att ge Benois upprättelse. Det ligger mig starkt om hjärtat, säger Tcherkessoff.

 

»Vi är fast beslutade om att ge Benois upprättelse. Det ligger mig starkt om hjärtat.«

 


Alexandre Benois 1896, då han var 26 år gammal och fortfarante bodde i S:t Petersburg. Till Paris flyttade han 1928, samma år som Boléro hade premiär.

 

Den första uppsättningen av Boléro hade premiär på Opéra Garnier i Paris hösten 1928.

– Benois bidrog med själva storyn bakom verket, med en spansk taverna och en dansös som dansar på bordet, säger Tcherkessoff.

Han menar att det är en viktig detalj som gör dekoratören till upphovsman.

– Men det har Sacem missat, säger han till Afp.

Han säger sig ha fler bevis.

– Kvällen innan premiären säger den kände musiketnologen Louis Laloy i en intervju med dagstidningen Le Figaro att Alexandre Benois är delaktig i verket, vid Maurice Ravel sida. Därmed finns inga tvivel, tillägger Tcherkessoff.

Att Alexandre Benois inte ska ha varit inblandad i själva kompositionsprocessen är dock alla parter överens om. David El Sayegh säger att man har undersökt saken noggrant och funnit att Ravel är den ende som kan kalla sig för styckets kompositör. Men om Alexandre Benois, som dog 1960, erkänns som upphovsman kan upphovsrätten inte bli allmän egendom på flera år.

– Då måste alla världens konserthus fortsätta betala royalties till Sacem för vidarebefordran till arvingarna, förklarar El Sayegh.


David El Sayegh, generalsekreterare på Sacem, Stims franska motsvarighet.

 

Kampen om rättigheterna till Boléro är kantad av intriger och invecklade vittnesmål. Flera av nyckelpersonerna har avlidit med tiden. Ursprunget till konflikterna härrör bland anat till det faktum att Maurice Ravel var barnlös när han dog. Därför ärvde brodern Edouard Ravel en stor del av rättigheterna till Boléro, Daphnis et Chloé och många andra av hans andra verk.

– Boléro är dock hans i särklass mest populära stycke. Det har varit vår listetta flera gånger, påpekar El Sayegh på Sacem.

I mitten av 50-talet beslöt Edouard Ravel att testamentera en majoritet av sina rättigheter till Paris stad. Men plötsligt ändrade han sig, skrev om testamentet och gav dem till sin massör Jeanne Taverne. Hon hade efter en svår olycka tagit en allt större plats i Edouards liv och hennes make Alexandre hade blivit hans chaufför.

 

Efter Edouards död 1960 blev det stora tidningsrubriker när nya potentiella arvingar dök upp från ingenstans. Det rörde sig om Ravels avlägsna släktingar, Marc och Marcelle Perrin från Genève, som var fast beslutna att få tillbaka rättigheterna i familjen.

En tio år lång rättslig kamp startade, vilken slutade med att Alexandre Taverne vann i rätten (frun hade gått bort några år tidigare). Han tilldelades då 36 miljoner francs, motsvararande cirka 55 miljoner kronor idag.


Många instrument får spela den berömda melodislingan i Boléro. Först ut är flöjtstämman.

 

De flesta trodde nog att striden om Boléro därmed var slut. De kunde inte ha mer fel. För nu tog Taverne hjälp av en jurist och gick till attack mot det musikförlag som också ägde en stor del av rättigheterna. Franska tidningar likande agerandet vid en slags utpressning. Utgången blev till de båda männens fördel och så småningom hamnade pengarna i skalbolag i olika skatteparadis.

År 1973 dog så även Alexandre Taverne. Han ärvdes av sin andra hustru som i sin tur ärvdes av dottern Evelyne Pen de Castel Sogny. Tavernes jurist fick också en del av kakan och efter hans död 2009 gick intäkterna till en stiftelse i Monaco.

Under senare decennier har det varit tyst om kampen kring Boléro. Det beror främst på att det saknats nyheter kring rättigheterna – fram till nu, då storyn blivit förstasidesstoff igen i och med hävdandet att Alexandre Benois gav Marurice Ravel «inspiration» till Bolero. Men det är först nästa år som domstolen kommer meddela om den godkänner Evelyne Pen de Castel Sognys och François Tcherkessoffs krav. I så fall måste klausulen «privat ägo» förlängas.

– Man bör känna till att det är mycket ovanligt att en domstol godkänner detta, säger Sacems generalsekreterare David El Sayegh.

Men François Tcherkessoff är ändå hoppfull:

– Vid ett par tillfällen har det faktiskt hänt.

 

 

Ett »galet« bra verk

Bolero är skapad med en enkel uppbyggnad. Stycket i stort består av en och nästan samma melodi, som upprepas om och igen. Den går i C-dur och varar i omkring 15 minuter. Hela 4 000 gånger slår musikern på sin virveltrumma och som spelar samma rytm genom hela stycket. Efter premiären den 22 november 1928 ropade en kvinna i publiken att Ravel var galen. Det fick Maurice Ravel mysa och fälla den berömda kommentaren: »Aah! den kvinnan förstod stycket! «

 

Maurice Ravel tolkad av karikatyrtecknaren John Minnion.

 

 

 

 

 

About The Author