Cellisten Mats Lidström förenas med Vladimir Ashkenazy i egen musik och i Sjostakovitjs första cellokonsert.

Vid tiden för uruppförandet av Sjostakovitjs första cellokonsert, 1959, hade Stalin varit död i sex år och Sovjetunionen befann sig i vad som brukar kallas Chrusjtjovs töväder. Men trots det skedde premiären inför Sovjetiska tonsättarföreningens kommitté, med en 22-årig Vladimir Ashkenazy i publiken.

Verket komponerades för Rostropovitj och har genom åren kommit att bli närmast synonymt med hans tolkningar. Men Mats Lidström tillhör de där musikerna som så gott som alltid förmår trampa upp egna stigar i sitt musicerande. I hans fingrar får Sjostakovitjs toner en dansant lätthet, något som är påtagligt redan i inledningens huvudtema, där stråken studsar fram över strängarna. Lidströms personliga hållning hörs också i finalen med dess förvrängda fraser från Stalins älsklingsmelodi Suliko, där han väljer en lite lugnare väg än det hysteriska och uppiskade tempo som den här musiken ofta spelas i. Något som fungerar utmärkt.

Lidströms egen Rigoletto Fantasy baserar sig på arior från den välkända operan. För den som kan sin Verdi väntar här inga direkta överraskningar, men det går inte att komma ifrån att musiken har charm, och än en gång övertygas man om att cellon är det instrument som förmår imitera den mänskliga rösten bäst. Ashkenazy och Lidström lärde känna varandra under 1980-talet, då den förre var chefdirigent för Royal Philharmonic Orchestra, och Lidström var förstecellist i orkestern. Lyckligtvis verkar de ha kunnat bevara samarbetet de då byggde upp, för genomgående är samspelet en fröjd att lyssna till.

Höjdpunkt Cellokonsertens andra sats, Moderato.

Testa också Lidström och Ashkenazy i Sjostakovitjs pianotrior. (Decca).

Dmitrij Sjostakovitj: Cello Concerto No 1
Mats Lidström: Rigoletty Fantasy
Solist: Mats Lidström, cello
Oxford Philharmonic Orchestra
Dirigent: Vladimir Ashkenazy
BIS 2289

About The Author