Båda sidor får komma till tals när Steven Isserlis utforskar cellosonater från första världskriget.

Det har kommit en rad skivor som anknyter till hundraårsminnet av första världskriget. Men få är lika konkreta i sin skildring av krigsmusicerandets villkor som den brittiske cellisten Steven Isserlis. Albumet ”The cello in wartime” är delvis inspelat på en hopfällbar så kallad ”semestercello” som fick följa med en soldat och amatörcellist vid namn Harold Triggs till fronten. Instrumentkroppen är rektangulär som en ammunitionslåda och ser inte mycket ut för världen. Men tonen – mild och lite blygsamt surrande – har något rörande över sig.

Isserlis har valt sådant som han föreställer sig att Triggs kan ha spelat i Flanderns skyttegravar: Svanen ur Saint-Saëns djurkarneval, Hubert Parrys hymn Jerusalem, en populär krigstidssång och God save the king. Tyngst väger förstås ändå repertoaren som han spelar på sin sedvanliga Stradivarius.

Om Debussys stapelvara i genren kan betraktas som en sorts fransk motståndsmusik må vara osagt. Men för en pacifist som Frank Bridge fick kriget av allt att döma stilistiska konsekvenser. Det är som om hans tro på tonaliteten successivt vittrade sönder under komponerandet av sonaten för cello och piano som påbörjades redan 1913 och avslutades 1917. Tillsammans med den sene Faurés både smekande och strävt riffande sonat nr 1 blir det tre allierade mot andra Wienskolans Webern på andra sidan fiendelinjen. Isserlis och den kanadensiska pianisten Connie Shih tar inkännande kommandot över samtliga.

Höjdpunkt Frank Bridges innerligt glittrande sonat på väg ut ur den trångbodda tonaliteten.

Testa också Isserlis album In the shadow of war med orkesterverk av bland annat Bridge (BIS 2013).

Johanna Paulsson

Steven Isserlis med sin ”semestercello” under inspelningen av The Cello in Wartime.

 

 

The cello in wartime
Steven Isserlis, cello
Connie Shih, piano
BIS Records BIS-2312

About The Author