François Couperin (1668–1733) må vara mindre känd än samtida barockkolleger som Bach, Telemann, Händel, Vivaldi och Rameau. Inte desto mindre var han en av sin tids stora barocktonsättare i sitt hemland och han räknas som den kanske främste tonsättaren överhuvudtaget för cembalo. Axel Lindhe ger dig en presentation av cembalomästaren – från a till ö.

Armand-Louis Couperin var son till en av François Couperins kusiner. Som så många andra i släkten var även han organist och tonsättare.

Bach var väl bekant med Couperins verk och troligen brevväxlade de två tonsättarna med varandra, även om inga brev finns bevarade.

Cembalon var det instrument som Couperin huvudsakligen komponerade för. Till skillnad från pianot, där strängarna slås an med en hammare, knäpps cembalons strängar av små stift som under barocken gjordes av vingpennor från fåglar. Cembalons speciella mekanik och tunna strängar ger instrumentet en spröd, säregen klang.

 

Debussy var en stor beundrare av Couperin och kallade honom ”den mest poetiske av våra cembalister”.

En av de många tonsättare som uppmärksammat Couperin är Richard Strauss. 1923 komponerade han danssviter baserade på cembalostycken av Couperin – Tanzsuite aus Klavierstücken von François Couperin.

Förfining och etikett in i minsta detalj karakteriserade det franska hovlivet under 1700-talet och det gällde även i Couperins musik. I hans cembalomusik vimlar det av ornamenteringar och han var petig med att hans verk skulle framföras enligt hans precisa instruktioner. 1716 publicerade han en lärobok i cembalospel, L’art de toucher le clavecin, där han utvecklade sina tankar.

 

Grand (Le Grand), Den Store. Så kallades François Couperin för att skilja honom från alla de andra i den stora musikersläkten.

Hustrun, Marie-Ann, gifte sig Couperin med som 21-åring. Paret fick flera barn, bland annat Marguerite Antoinette, som blev en orgelvirtuos som efterträdde faderns tjänst som hovorganist.

Italiensk musik var en stor inspirationskälla för Couperin och han var en mästare i att föra samman sin sirliga franska musik med den stramare italienska stilen. Han högaktade sin italienske kollega Arcangelo Corelli, och skrev ett hyllningsverk till honom: L’apothéose de Corelli.

Jordi Savall, den spanske gambisten, dirigenten och tonsättaren, är en varm förespråkare för Couperins musik. Lyssna till exempel på inspelningen av hans inspelning av Couperins fyra danssviter, Les Nations.


Jordi Savall

Kung Ludvig XIV satt på tronen i hela 72 år. Han samlade konstnärer, tonsättare, dramatiker och musiker kring sig och i Versailles skapade han ett överdådigt hovliv som blev modellen för övriga Europas monarker. Som 25-åring tillträdde Couperin i kungens tjänst då han blev utsedd till organist vid det kungliga kapellet – Chapelle Royale.

Ludvig XIV

 

Leçons de ténèbres (ca 1715) är titeln på Couperins sista kyrkomusikaliska verk, som också anses vara hans bästa verk i genren.

Minnesverk över andra tonsättare har Couperin komponerat flera stycken av. Verket med den imponerande titeln Concert instrumental sur le titre d’Apothéose composé à la mémoire immortelle de l’incomparable Monsieur de Lully (1725), är Couperins hyllning till kollegan Jean-Baptiste Lully.

Nog kan det vara intressant att läsa om Couperin, men det är trots allt roligare att lyssna. Varför inte höra när den franske pianisten Alexandre Tharaud tolkar Couperins musik för cembalo på piano (finns på Youtube). Balsam för själen.

 

 

Ordres, var Couperins namn för sviter. Mellan 1713 och 1730 komponerade han 220 småstycken, ordnade i 27 sviter för cembalo i samlingsverket Pièces de clavecin. Inte sällan är de typiska danssatserna utbytta till påhittiga och vitsiga titlar som beskriver företeelser och personer. Ett slags miniatyrporträtt av alla de figurer som rörde sig i Versailles med omnejd. Lyssna till exempel till det charmiga lilla stycket Le-Tic-Toc-choc.

Prinsessan Louise Bénédicte de Bourbon hade ett eget hov på slottet Château de Sceaux där hon bildade en egen orden, Honungsbiet. Själv kallades hon ”Bidrottningen” och medlemmarna i hennes orden bar peruker formade som bikupor! Louise lär ha haft ett fruktansvärt temperament och Couperin förevigade henne i form av stycket ”Les abeilles” (Bina).


Louise Bénédicte de Bourbon

 

Quatre concerts royaux (fyra kungliga konserter) komponerade Couperin till söndagskonserterna för Ludvig XIV i Versailles. Med stigande ålder och sviktande hälsa och humör kom kungen att tröttna på det storstilade och föredrog istället musik i det mindre formatet.

Redan som 22-åring lät Couperin trycka sin första orgelbok (Pièces d’Orgue), där två mässor ingår.

Sultanen – La Sultane – är en stråksvit av Couperin som är uppkallad efter grevinnan av Bourgogne, som blev berömd för att hon under kostymbaler älskade att klä ut sig till en orientalisk potentat. Den franske 1900-tals tonsättaren Darius Milhaud har gjort ett modernt arrangemang av verket.

Thomas Adès är en av de många tonsättare som inspirerats av Couperin. Hans beundran har bland annat inspirerat honom till stycket Three Studies from Couperin, där satserna bär på fantasifulla beteckningar som ”Les Amusemens”, Les Tours de passe-passe” (Fingerfärdighet eller Trolleritrick) och ”L’Âme-en-peine” (Den plågade själen).

Underhållning och förlustelser var ett viktigt inslag i Ludvig XIV:s rika hovliv, och i Couperins arbetsuppgifter ingick att skriva underhållningsmusik till middagar och andra sceniska festligheter.

Var upplever man bäst Couperins musik om inte på ”hemmaplan”? I Versailles ges regelbundet klassiska konserter och under Couperins jubileumsår även flera konserter med hans musik. För mer information, gå in på chateauversailles-spectacles.fr.

 

Xavier-Roth (François-Xavier-Roth), är en fransk dirigent som har gjort många fina inspelningar av fransk musik. Än så länge finns inga inspelningar med Couperins musik, men man kan i alla fall njuta av Roths inspelning av Ravels Le Tombeau de Couperin. Ett verk som komponerades som ett minne över vänner som omkommit i första världskriget, men som också kan ses som en hyllning till Couperin.

Ytterligare kompositörer som inspirerats av Couperin är exempelvis Berlioz och Brahms. Brahms framförde Couperins musik vid konserter och han medverkade vid publiceringen av utgåvor av Couperins musik.

Zzzzzz. Det kan vara svårt att somna ibland. Varför då inte lyssna till de bitterljuva tongångarna från Couperins Le Grand Pieces de Violes.

Åtta (!) generationer Couperins var anställda som organister i St Gervais-kyrkan i Paris. När François anställdes hade tjänsten först innehafts av såväl hans farbror som hans far. Tjänsten var besatt med medlemmar från samma släkt fram till 1826.


Pappa Charles Couperin med målaren Claude Lefèbvres dotter.

 

Är det okej att framföra Couperins musik på ett modernt piano eller ska den endast spelas på cembalo? – Endast cembalo! säger de tidstrogna puristerna och hävdar att Couperins musik förlorar sin karaktär på pianot. Men många är av motsatt åsikt. Pianisten Angela Hewitt menar att musiken passar utmärkt för piano och hon är en entusiastisk anhängare av Couperins musik.


Angela Hewitt

 

Över en natt förändrades den unge Couperins liv då fadern dog, men i hovorganisten Jaques Denis Thomelin fann han en andra far och mentor.

 

About The Author