Vem skriver man recensioner för? För publiken? För de medverkande? För kulturinstitutionen? Denna kritikens eviga fråga ställdes på sin spets i samband med Folkoperans premiär av Jules Massenets “Don Quijote” för några veckor sedan.

Vad som hände var att Lars Arvidson, som skulle sjunga titelrollen, hade blivit sjuk. I ilfart kallades Johan Schinkler in och sjöng rollen från diket medan den indisponerade Arvidson mimade från scenen.

På stora institutioner händer det regelbundet att operachefen före en föreställning meddelar att någon insjuknat. Beskedet ackompanjeras då av publiken med en deltagande suck, medan namnet på ersättaren – kanske influgen från någon avlägsen del av Europa – mottas med en uppskattande applåd. Det finns rutiner för att hantera sådant och kritiker anpassar sina recensioner efter detta.

Men mindre teatrar har förstås smalare marginaler. Den här gången bad Folkoperan alla recensenter att inte skriva utan komma igen en vecka senare. Alla medier följde rekommendationen – men samtidigt spelade teatern vidare som om inget hade hänt. När så Quijotes sångförbud utsträcktes ytterligare i tiden kom så alla recensioner på en gång, en vecka försenade. Äntligen fick jag skriva ned den artikel jag hade klar i bakhuvudet.

Det fanns en sympatisk tanke med denna vädjan från teatern. Folkoperan har så få premiärer på ett år och vill gärna att sångarna uppmärksammas, särskilt när det rörde sig om något så ovanligt som en huvudroll för en bas. Men de andra artisternas skickliga insatser och den unge regissörens framgångsrika operadebut fick också vänta på sin bedömning.

Det blev särskilt olyckligt eftersom det här rörde sig om en opera som nästan inte har spelats i Sverige, så det var ju framför allt verket alla var nyfikna på. Särskilt paradoxalt blev det med tanke på hur ofta just denna scen har arbetat med det populära regigreppet dubblerade personligheter.

Men denna gång var det verkligheten som tvingade fram en dubblering, som dessutom blev utomordentligt verkningsfull. Resultatet blev en storartad föreställning med Marcus Jupither, Katija Dragojevic och radarparet Lars Arvidson/Johan Schinkler samt musikalisk ledning av Henrik Schaefer. Till glädje för publiken. Klart det var värt att skriva om. Och det borde vi förstås ha gjort direkt.

Bo Löfvendahl

 


Marcus Jupither och Lars Arvidsson i den aktuella uppsättningen av Don Quijote på Folkoperan.

About The Author