Klimatfrågan rör oss alla – och sent ska symfoniorkestrarna vakna. Ett musikaliskt miljöengagemang breder samtidigt ut sig både i Sverige och internationellt. Opus har talat med företrädare för landets orkestrar om allt från hållbarhet och framtidens flygfria turnéer.

TEXT JOHANNA PAULSSON     ILLUSTRATIONER REBECCA ELFAST

Protektionism, pr-trick eller genuint klimatengagemang? Sådant kunde man spekulera över när Helsingborgs Symfoniorkester tidigare i år gick ut med nyheten att man säsongen 2020/21 slutar flyga in dirigenter och solister. ”Vi är övertygade om att det finns tillräckligt med kompetenta musiker och artister på tåg-, buss- och båtavstånd”, meddelade konserthuschefen Fredrik Österling i februari. Samme man som med buller och bång satte fart på ett mer jämställt repertoararbete med ”Skippa helskägg”-satsningen under sin tid hos Blåsarsymfonikerna i Stockholm. Kanske kan Österlings tilltag sätta press på konkurrenterna och lyfta debatten även på klimatfronten.

Orkestrar och klassiska världsartister kan om inte annat bidra till opinionsbildning. Även musiklivet behöver se över sina klimatavtryck och miljöarbetet inom orkestersfären har faktiskt redan tagit form på flera håll i Europa. För tio år sedan startade exempelvis musikerna i Staatskapelle Berlin stiftelsen NaturTon och Orchester des Wandels – Förändringarnas orkester – som samarbetar med Världsnaturfonden. Man ger inte bara särskilda klimatkonserter, utan listar även en rad konkreta åtgärder för ett mer klimat-smart orkesterarbete. Det kan handla om alltifrån klimatkompenserade flygresor till att få publiken att åka kollektivtrafik till konserterna.

Lagom till Sibeliusjubileet 2015 lanserade Lahtis stadsorkester i sin tur ett projekt för att göra verksamheten koldioxidneutral. Efter att ha låtit kartlägga orkesterns klimatavtryck är nästa steg att minimera utsläppen så mycket som möjligt.

Ställningstaganden blir allt vanligare även bland enskilda musiker. Göteborgsaktuella violinisten Patricia Kopatchinskaja postar regelbundet inlägg om klimatfrågan i sociala medier. Hennes finske kollega Pekka Kuusisto medverkade nyligen i ”Elegy for the Forest”, en kampanjfilm från miljöorganisationen Greenpeace om vikten av att bevara skogen. Mezzosopranen Malena Ernman – tillika klimataktivisten Greta Thunbergs mamma – har valt att stanna på marken. Familjens gemensamma bok ”Scener ur hjärtat” (Bokförlaget Polaris) handlar om såväl privatlivets som planetens kris.

I Storbritannien har Philharmonia Orchestra nyligen påbörjat sitt miljöarbete med stöd från Arts Council Englands hållbarhetsprogram ”Accelerator”. Projektet presenterades tidigare i år i ett blogginlägg på hemsidan, där orkesterns representant Jennifer Pattison bland annat tog upp ”elefanten i rummet” – internationella turnéer. ”Att regelbundet transportera 80 musiker, instrument och andra medarbetare världen runt är ingen miljövänlig aktivitet”, skrev hon och resonerade kort kring de svårigheter som alla konsertinstitutioner står inför: klimatmedvetenhet kontra kostnadseffektivitet och konstnärlig utveckling.

 

Solister och dirigenter har i dag hela världen som arbetsfält. Den moderna konserthuskulturen kretsar mycket kring heta affischnamn som reser kors och tvärs mellan Europa, Nordamerika och Asien. Men att göra sig oberoende av flyget är förstås enklare för en stad som Helsingborg, med kontinenten på andra sidan sundet, än för Umeå.

– En ytterligare utmaning för oss är att vi har ett regionalt uppdrag i en region där det inte finns tågförbindelser överallt. Det hör till geografins problematik för många av oss som verkar i norra Sverige, konstaterar Anna Göransdotter Höög, vd för Norrlandsoperan, som kan behöva skicka ut alltifrån husets symfoniorkester till en barnkör på vägarna.

 

Under länsturnéer åker man buss, men Göransdotter Höög säger också att Norrlandsoperan inte skulle kunna upprätthålla verksamheten utan möjligheten att flyga in folk till husets produktioner.

– Det är en realitet som vi lever i. Men det viktiga är vad vi kan göra istället.

Hon betonar att vi alla måste ta ett ansvar för klimatet och menar att Norrlands-operan länge har arbetat med de här frågorna. Efter uppsättningen av Kurt Weill och Bertolt Brechts konsumtionskritiska operasatir ”Staden Mahagonnys uppgång och fall” kunde publiken till exempel second hand-fynda både kostymer och rekvisita till förmån för Världsnaturfonden. Dessutom fonderar Norrlandsoperan varje år pengar för miljökompensation. Huset befinner sig mitt i en omorganisation, men kommer till hösten att genomgå en analys av verksamheten ur ett brett hållbarhetsperspektiv. Göransdotter Höög menar generellt att internationella samarbetsprojekt som kräver längre resor alltid är en avvägning.

– Att väga värdet utifrån ägardirektiv, mål, konstnärlig utveckling och ekonomi mot hållbarhet gäller inte bara för oss inom scenkonsten, utan inom alla företag, säger hon.


Anna-Göransdotter Höög

 

Jesper Larsson, vd för Malmö Live där Malmö Symfoniorkester ingår menar att man måste se uppdraget som helhet i relation till olika särintressen.

– Skulle man bara utgå från ett klimatperspektiv så är det bästa för klimatet att vi inte skaffar några barn. Kopplar man det till konserthusverksamheten så är det klart att det är bäst för klimatet att vi inte har några symfoniorkestrar. Men vad får vi för samhälle om vi reducerar allting som är negativt för klimatet?

I dagsläget finns en rad andra hållbarhetsaspekter som ett modernt konserthus kan förhålla sig till, från pappersåtervinning till elförbrukning.

– Vi jobbar i ett helt nytt hus som är otroligt energisnålt. Det värms upp med bergvärme och pumparna drivs av solceller på taket. På så vis är vi bättre rustade än många äldre hus som påverkar miljön mycket mer med sin dagliga drift, säger Larsson.

Ändå är det i regel flygandet som anses stå för de värsta klimatavtrycken.

– Det står i våra riktlinjer och kontrakt att man företrädesvis ska resa så miljömässigt bra som möjligt. Det är klart att man kan diskutera om någon som bor i Berlin måste flyga till Kastrup för att ta sig till Malmö. Men det tar fortfarande i princip en dag att resa landvägen, säger Larsson.

 

»Det är klart att man kan diskutera om någon som bor i Berlin måste flyga till Kastrup för att ta sig till Malmö. Men det tar fortfarande i princip en dag att resa landvägen.«

 

Mot den bakgrunden är han inte beredd att ta några beslut om att sluta flyga in dirigenter. Istället betonar han vikten av att göra Malmö Symfoniorkester så attraktiv som möjligt i närområdet.

– Tänker man i det perspektivet blir det mer klimatsmart att vi säkerställer att Malmöborna inte flyger till Berlin eller London för att få en konsertupplevelse. Då är det bättre för miljön att vi flyger hit en dirigent än att alla i publiken, 1600 personer, ska behöva flyga till Berlin, resonerar han.


Jesper Larsson, foto Christiaan Dirksen

 

Internationella turnéer är som sagt den stora klimatboven i fråga om koldioxidutsläpp. Samtidigt anses de vara avgörande för orkestrarnas utveckling. Enligt Jesper Larsson är det då musikerna får mäta sig med andra orkestrar, kommer socialt nära varandra och får spela i olika typer av akustiska rum.

Till saken hör att orkestrarnas offentliga medel inte täcker den typen av exklusiva kostnader som en turné innebär. Det är som Berwaldhallens avgående konserthuschef Helena Wessman uttrycker det ”köparens marknad”. I praktiken innebär det att landets orkestrar reser runt i företrädesvis Centraleuropa för att spela i stort sett samma repertoar som alla andra.

– Man måste anpassa sig till varje konserthus. De drivs med affärsvillkor och är jättemåna om att kunna sälja biljetter. Att vi kom med tretton minuter Allan Pettersson ansågs som otroligt djärvt på de ställen vi fick igenom det. Man måste se hela den kontexten, det är komplext, säger Wessman och bekräftar att turnerandet handlar mycket om att positionera sig.

– Vill man kunna ha jättefina samarbeten så behöver man vara ute i världen och visa upp sig.

I gengäld är det desto mer sällan som Radiosymfonikerna – ”hela Sveriges orkester” – hörs live ute i landet annat än i etern genom P2.

– Förut fanns det nationella turnénätverk även för orkestrar. Det finns det inte i dag, men vi har planer på att ta oss ut mer. Det är klart att vi ska spela i Sverige och vi har ju några ställen som vi samarbetar med, säger Wessman och nämner bland annat Göteborg och Västerås.


Helena Wessman, foto: Bo Söderström

 

Slingorna för orkesterturnéer ute i landet försvann i och med nedläggningen av Rikskonserter. Men i tågskrytets tidevarv tycks det finnas både behov och intresse att skapa en ny musikalisk infrastruktur. Kanske kan klimatsmarta åtgärder bli ett sätt att komma till rätta även med den likriktning som alltjämt råder inom det klassiska musiklivet? Det handlar inte enbart om valet av färdmedel, utan även om nyttan med resandet i förhållande till repertoaren som spelas.

Flera av orkesterföreträdarna som Opus har talat med tycker att den frågeställningen är viktig. Men det är också uppenbart att svenska orkestrar i regel är utlämnade till utländska agenter och turnéproducenter. Det är egentligen bara Fredrik Österling som på allvar ifrågasätter mönstret i branschen.

– Ofta resonerar man som om vi offentligt finansierade institutioner hade rätten att sitta och plocka russin ur kakan från hela jordklotet för att det är det som publiken vill ha. Det är jag väldigt tveksam till. Folk vill ha musik på hög nivå och om det är det som är den minsta gemensamma nämnaren, då behöver man faktiskt inte hålla på så.

 

För Österling hänger frågorna om flygresandet och en mindre varierad repertoar ihop.

– Jag ser det här som en möjlighet för oss att fundera över vilka slentrianval vi gör, säger Österling och spekulerar i om längre restider med tåg kanske till och med kan användas för att studera in ett nytt partitur.

Samtidigt erkänner han att även Helsingborgs Symfoniorkester, trots god respons och optimal placering, kan komma att flyga in folk om det kniper.

– Vi prioriterar de som vill leka med oss på de här villkoren. Men vi är ju inga talibaner så det är klart att om vi för att kunna möta vårt uppdrag behöver flyga in någon så kommer vi att göra det. Men vi ska inte flyga in folk på ren rutin.

Fredrik Österling vill även lyfta frågan om samverkan mellan landets orkestrar.

– Det finns en möjlighet att minska flygandet genom att sluta tro att vi konkurrerar med varandra inom Sverige. Så jobbar vi redan i dag i Helsingborg. Vi tittar på vilka solister och dirigenter som är i Köpenhamn den här perioden och som skulle kunna tänka sig att ”tåga” upp hit.

 

»Det finns en möjlighet att minska flygandet genom att sluta tro att vi konkurrerar med varandra.«

 

Österling säger också att man just nu håller på att undersöka möjligheten att utveckla en hållbar turnéstruktur inte bara inom Sverige, utan också i Europa. Han tänker sig chartrade tåg till Barcelona via Tyskland och Frankrike.


Fredrik Österling, foto: Mats Bäcker

 

I förra numret av Opus berättade klarinettisten och konstnärliga ledaren Martin Fröst om ”The Mozart Journey”, Svenska Kammarorkesterns kommande gröna turné- och skivprojekt för fyra år framåt i samarbete med Sony Classical.

– Svenska Kammarorkestern är en racerbåt jämfört med till exempel New York Philharmonic när man pratar om turnéverksamhet. Det är en liten orkester som går att förflytta väldigt lätt, säger Fröst.

Tanken är att åka tåg i Mozarts ”häst- och vagn-spår” och ge konserter i olika städer.

– Vi är redan bokade Wien-Paris-Berlin-Hamburg-London så det gäller att lägga turnén på ett smart sätt.

– Jag tror säkert att vi kommer att stöta på patrull längs vägen. Att arrangörerna, de stora agenterna, kommer att säga: ”nej, ni måste flyga” och så kommer man att få slåss för att det ska undvikas. Men jag har i alla fall sagt att det kommer att bli grönt hela vägen så nu får vi kämpa för det.


Martin Fröst

 

Anledningen till att Martin Fröst valt att göra ett statement med sin Örebrobaserade orkester handlar om att han tror att det får större uppmärksamhet än om han hade gjort det på egen hand.

– Även om jag är en mycket etablerad artist globalt sett så tror jag att det har större effekt om jag som orkesterledare gör fyra omfattande gröna turnéer, säger han och är övertygad om att det kan få andra orkestrar att följa efter.

– Så funkar det ju. Det spelar ingen roll att vem-det-nu-var bar ett miljövänligt klädesplagg på Nobelfesten. Det gör inte att klimatet blir bättre, men det visar något. Om turnén får ett signalvärde så är det jättemycket värt.

Fler klassiska klimatinitiativ

 

Beethoven Pastoral Project

Projekt som initierades i samband med FN:s klimatkonferens i Beethovens födelsestad Bonn 2017. Inför firandet av tonsättarens 250-årsjubileum 2020 uppmanas artister runt om i världen att delta i ett globalt statement för bevarandet av naturen. Bland annat genom att framföra ”Pastoralsymfonin” och stå upp för FN:s globala mål för hållbar utveckling.

 

Climate Keys

Gräsrotsinitiativ för musiker som startades för två år sedan av Londonbaserade pianisten Lola Perrin. Vill med musikens hjälp uppmuntra allmänhetens engagemang i klimatfrågan genom att arrangera föredrag och publikdiskussioner. Med en särskild turné lyfter man även fram klimataktivisterna Extinction Rebellions krav på åtgärder mot den globala uppvärmningen.

 

Klimatvärk

Spontan klimataktion helgen 24–26 maj. Tonsättaren och ljudkonstnären Ylva Bentancor vill visa att klimatengagemang redan finns och har uppmanat sina kolleger i FST, Föreningen Svenska Tonsättare, att sprida klimatmusik. Det kan handla om alltifrån att lägga ut musiken på nätet, bjuda in till hörlurskonsert eller bara lyfta budskapet under hashtaggen #klimatvärk även om verken inte har klimattema.

 

Östersjöfestivalen

Berwaldhallens nya planeringschef Christian Thompson har tagit över det konstnärliga rodret och utlovar ”ännu en musikalisk protest mot de hot som Östersjön, och alla världens hav, utsätts för”. Årets festival äger rum 24–31 augusti och ska knyta samman Östersjöländerna på ett nytt sätt med klimatoperan NeoArctic, konserter samt livesända samtal om musik och hållbarhet från olika städer.

 

About The Author