Med sina massmediala framträdanden bjöd hon in miljontals nya fans till operavärlden. Samtidigt förhandlade hon aldrig med vare sig konstnärlig kvalitet eller integritet. Axel Lindhe minns operasångerskan Montserrat Caballé som dog igår, 85 år gammal.

Bland de många historier som cirkulerar i operavärlden är det en som särskilt fastnat i minnet: Två sopraner möts av en slump på en gata i Wien. Den ena kvinnan är snabb med att betyga sin stora beundran inför sin kollega och sjunker hastigt ner på knä framför henne, varpå den andra sopranen gör detsamma. Plötsligt ligger två av världens främsta operasångerskor på knä och betygar varandra sin högaktning, alltmedan förbluffade Wienbor passerar förbi på trottoaren. De två sångerskorna var inga mindre än Birgit Nilsson och Montserrat Caballé.

Fallenheten för humor och improvisation i stundens ingivelse var bara en av flera saker som de två världssopranerna hade gemensamt. Caballé var redan som ung en beundrare av sin äldre kollega (det var Caballé som var först med att betyga sin aktning på trottoaren). Men att uppskattningen redan tidigt var ömsesidig bevisas av det faktum att Nilsson gav ovärderligt stöd till sin yngre yrkessyster genom att försöka att övertyga operachefer och agenter om vilket lovande löfte den unga katalanska sångerskan var.

Montserrat Caballé föddes 1933 i Barcelona och utbildade sig vid hemstadens konservatorium och i Milano. Debuten skedde som 23-åring som Mimì La Bohème på Baseloperan, men det internationella genombrottet skulle dröja till 1965 då hon med kort varsel ersatte Marilyn Horne i rollen som Lucrezia Borgia i en konsertversion av Donizettis opera med samma namn i Carnegie Hall. Efter att ridån gått ner ville hyllningarna aldrig ta slut och över en natt var den 32-åriga sopranen namnet på allas läppar. Caballé var fortfarande relativt okänd i Europa, men nu stod både skivbolagen och operahusen på kö. Innan året var till ända hade hon hunnit med att uppträda på festivalen i Glyndebourne. Och debutera på Metropolitan i New York.

Vokalt sett var Caballé ett fenomen. Hon förfogade över en formidabel teknik med en häpnadsväckande andningskontroll och en skimrande, elastisk och flödande översinnlig sopranröst. Hennes skicklighet gjorde att hon kunde bemästra de mest magiska och uthålliga pianissimon, något som kom att bli något av ett signum för henne under karriären. När Caballé gestaltade Elisabetta i Verdis Don Carlo förbjöd dirigenten Carlo Maria Giulini henne att hålla ut sluttonen så länge hon önskade, men när hon framträdde i samma roll vid utomhusoperan i Verona fick hon som hon ville och lyckades hålla ut sin stämma så att rösten klingade efter att orkestern sista ackord tonat bort. Den italienska publiken visste inte till sig av vild begeistring.

En annan utmärkande egenskap för Caballé var hennes mångsidighet. Få sångerskor kunde ståta med en så vidsträckt repertoar och hon behärskade totalt ett åttiotal roller. Framför allt gjorde hon sig ett namn som bel canto-specialist och excellerade i roller av Bellini, Rossini, Donizetti och Verdi. Men hon hade ett betydligt bredare register än så och behärskade även tyngre repertoar som Richard Strauss och Wagner.

Som om inte detta vore nog kunde Caballé också ståta med en osedvanligt lång karriär. Hon gav konserter långt upp i sextioårsåldern och så sent som 2002 återvände hon till scenen för att uppträda i den krävande rollen som Katarina av Aragonien i Camille Saint-Saëns opera Henri VIII. Hennes bredd och villighet att ge sig på det mesta bevisades också av att hon 1987 fick en stor hit med låten Barcelona i duett med Queen-sångaren Freddie Mercury. Sången kom att bli ett ledmotiv vid OS i hemstaden år 1992 och vid invigningen sjöng Caballé det populära stycket tillsammans med Placido Domingo och José Carreras. Freddie Mercury, som lämnat jordelivet ett halvår tidigare, njöt förmodligen i sin himmel.

Av italienarna fick Maria Callas fick smeknamnet La Divina, Joan Sutherland kallades La Stupenda och Montserrat Caballé La Superba. Ett välförtjänt epitet på en alldeles fantastisk sångerska.

Axel Lindhe

 

Caballé på skiva

Montserrat Caballé hade förmånen att stå på toppen av sin karriär i en tid när skivbolagen hade tid och resurser att verkligen satsa på storslagna operaprojekt. Det är inte lätt att välja bland Caballés många inspelningar, men här är några Opus-favoriter:

 

Verdi: Aida Caballé, Domino, Cosotto m fl. New Philharmonia Orchestra/ Muti. EMI/Warner Classics

Verdi: Don Carlo Caballé, Domingo, Verett m fl. Orchestra of the Royal Opera House Covent Garden /Giulini. EMI/ Warner Classics

Puccini: Tosca Caballé, Carreras, Wixell m fl. Orchestra of the Royal Opera House Covent Garden / Davis. Philips

Bellini: I Puritani Caballé, Kraus m fl. Philharmonia Orchestra/Muti. EMI/Warner Classics

The very best of Montserrat Caballé. EMI/Warner Classics

 

 

About The Author