I Italien är opera ett brett folknöje. Det kan vi bland annat tacka de stora utomhusarenorna för. Den mest berömda, Arena di Verona, gör sig just nu redo för en ny säsong. Följ med Opus på en historisk upptäcktsfärd – från den spektakulära starten för hundra år sedan, via ekonomiska och konstnärliga kriser till dagens monumentala crowd pleasers.

För alla operaälskare är ett besök på operafestivalen i Verona ett måste någon gång i livet. Romeo och Julias vackra hemstad förvandlas under sommarmånaderna till ett mecka för operafantaster från hela världen. Varje år kommer hundratusentals personer för att ta del av magin som skapas inne bland de romerska lämningarna i den ljumma italienska sommarnatten.

Festival med rivstart

Hade det inte varit för Renato Zenatello så kunde arenan i Verona ha förblivit en hög med gamla romerska stenar. Han satte hela sitt liv och sin ekonomi på spel när han tillsammans med Ottone Rovato bestämde sig för att fira Giuseppe Verdis hundraårsjubileum inne på arenan 1913.

Nina Zenatello, Renatos dotter, har berättat att när hennes pappa befann sig i Verona och tittade upp mot arenan fick han den geniala idén att det var just där framtidens opera skulle ta vid. När han sedan gick in på Arenan och provade akustiken genom att sjunga arian Celeste Aida så var saken klar.


Verdis Aida var öppningsföreställning vid den första festivalen 1913. Sedan dess har operan spelats mer än 650 gånger. I år spelas operan 16 gånger, mellan den 23 juni och 1 september. Foto: Fondazione Arena di Verona

 

Innan operafestivalen startade använde man arenan för sportevenemang som cykel- och hästlopp. Men inte bara. Innan 1820 hade man till och med byggt hus inne på arenan och de romerska lämningarna fungerade även som magasin under Napoleons tid. Ett par blygsamma försök att sätta upp operaföreställningar hade också skett. Till exempel 1856 då man satte upp mindre operor av den idag bortglömde kompositören Pietro Lenotti.

Premiären av Aida den 13 augusti 1913 blev en jättesuccé. Renato Zenatello och Ester Mazzoleni i rollen som Aida fick stående ovationer. Det var fint folk som klappade händerna. I publiken under premiären satt bland annat Maxim Gorkij, Franz Kafka och Giacomo Puccini. Sedan dess har operafestivalen gått av stapeln varje år med undantag för åren under världskrigen. Aida är den opera som satts upp flest gånger, totalt 660 föreställningar har det blivit genom åren.

– Den uppsättning jag har varmast om hjärtat är Aida som sattes upp 1976 med regi av Carlo Maestrini och scenografi av Vittorio Rossi. Jag var statist då och det var en stor upplevelse, berättar Cecilia Gasdia.

Cecilia Gasdia är arenans nya intendent och konstnärlige ledare. Hon är en sopran med en lysande karriär bakom sig och även en före detta rektor med lång erfarenhet från renommerade musikskolor. Gasdia har även flygcertifikat och i många intervjuer beskriver hon sig själv som någon som inte är rädd för att kavla upp ärmarna.

– Jag är uppvuxen i Verona, så för mig representerar arenan min barndom, min mor och min bäste vän. Här såg jag mina första operaföreställningar som femåring full av förvåning och entusiasm. Här har jag tillbringat oförglömliga somrar när jag som ung arbetade som statist och var en del av kören. Här har jag tagit mina första steg som solist och idag har arenan bett mig stiga upp i fören och ta kommandot. Jag kommer att försöka dela med mig av all min erfarenhet som jag har samlat på mig under min långa karriär, berättar hon.


Cecilia Gasdia. Foto: Fondazione Arena di Verona

Sedan operafestivalens början har världens mest kända sångare, dansare och regissörer avlöst varandra på arenans scen. Maria Callas debuterade här år 1947 i rollen som Gioconda i operan med samma namn. Oförglömliga uppsättningar med Luciano Pavarotti, Placido Domingo, Roberto Bolle och Franco Zeffirelli hör till arenans historia.

– Jag skulle vilja ha dem tillbaka allihop – Callas, Trebaldi, Del Monaco, Corelli, Bastianini! Men jag satsar också på att försöka föra fram nya unga talanger, säger Cecilia Gasdia.

Nya utmaningar

Men allt är inte frid och fröjd. Arenans ekonomi har med åren blivit allt sämre och tiden efter finanskrisen 2008 var särskilt tuff för stiftelsen bakom operafestivalen. Den regniga sommaren 2014 gjorde att många föreställningar fick ställas in. Arenan har även stora skulder som enligt den italienska dagstidningen Il Sole 24 Ore överstiger 30 miljoner euro. För att spara pengar har man sagt upp hyreskontrakt och dragit ner på personalen. Idag har man ingen fast dansensemble till exempel. Stiftelsen har blivit tvångsomhändertagen av en utomstående kommission under ett par månader och måste under hela 2018 följa en strikt budget.

Med tanke på Arenans ekonomi är det otroligt viktigt att årets festival drar mycket ny publik. Men hur gör man för att få yngre personer att vilja gå på opera?

– Det finns inget mirakulöst sätt, men det är viktigt att man låter nya generationer närma sig musiken från tidig ålder så att de så småningom kan bilda sig en egen uppfattning, säger Cecilia Gasdia.

 

»Det är viktigt att man låter nya generationer närma sig musiken från tidig ålder, så att de så småningom kan bilda sig en egen uppfattning.«

 

De senare årens mer progressiva uppsättningar har fått stark kritik. Ett exempel på en kritiserad uppsättning där många i publiken reste sig upp och gick är Fura del Baus version av Aida 2013. Publiken hade svårt att smälta scenografin som bestod av lyftkranar och avskalad street art.

Årets repertoar visar mer traditionella uppsättningar, däribland Franco Zeffirellis version av Aida.

– Arenans publik älskar traditionella, spektakulära och storstilade uppsättningar som respekterar den ursprungliga dramaturgin och kompositörernas vilja. Det ska vi se till att de får! säger Cecilia Gasdia.

Paraply eller nytt tak?

Ett annat problem som Arenan alltid måste ha i åtanke är dåligt väder. Att sitta under bar himmel är vackert när det är stjärnklart, men inte när det regnar. Man tror att romarna hade ett ”velarium” som skyddade när det var dåligt väder och nu är det tänkt att ett Arenan på nytt ska få ett mobilt tak. Om allt går som det ska beräknas arbetet vara klart år 2020.

– Arenan fortsätter att anta nya utmaningar. Men den största utmaningen är och förblir att skapa allt mer spektakulära och ännu vackrare uppsättningar. Mitt mål är alltid att publiken ska få med sig ett unikt och oförglömligt minne att ta med sig hem, avslutar Cecilia Giusdia.

Åsa Johansson

Arenorna gjorde operan folklig

Efter invigningen av Aida på Arenan i Verona 1913 följde fler antika utomhusteatrar i Italien efter och slog upp dörrarna till teatrar som fram till dess inte använts. Exempel är bland annat amfiteatern i Syrakusa på Sicilien där man 1914 spelade Agamemnon av Aischylos. Några år senare satte man upp Aida på den vackra antika teatern Sferisterio i Macerata. Även teatern i Taormina började användas på nytt. De antika utomhusteatrarna rymde fler personer än de traditionella italienska teatrarna och blev ett sätt att fånga en ny publik. Speciellt den uppkommande borgarklassen kände sig mer välkommen här än i de utsmyckade inomhusteatrarna som var samhällelitens hemvist. Arenan i Verona blev en tydlig symbol för det nya samhällets teater och opera.

380 000 besökare varje år

Arenan i Verona byggdes första århundradet e.Kr. och är världens största utomhusteater. Den rymmer 14 000 åskådare och är den tredje största amfiteatern i Italien efter Colosseum och amfiteatern i Santa Maria Capua Vetere. Men det är den enda som fortfarande är aktiv. Förra säsongen hade operafestivalen 380 000 besökare. Operafestivalen startade 1913 och har gått av stapeln varje år med undantag för de två världskrigen. Premiären av årets festival sker den 22 juni och festivalen avslutas den 1 september.

Årets program

Carmen, Aida, Turandot, Nabucco, Barberaren i Sevilla, samt konserterna Verdi Opera Night och Roberto Bolle & Friends.

Biljetter

Boka online på arena.it. Pris från 16 euro till 226 euro.

Tips

Ta med en kudde att sitta på. De romerska stenblocken är hårda!


Den 2000-åriga amfiteatern i Verona kan komma att omvandlas till en inomhusarena. Här arkitektkontoren GMP och SBP:s vinnande förslag ”kammusslan” – ett utdragbart tak med en snäckskalsinspirerad struktur som gör att arenan blir helt skyddad från regn.

About The Author