I november är det 150 år sen operasångaren och operachefen, löjtnant John Forsell föddes. En legend i svensk musikhistoria och en perenn i anekdotfloran. Carlhåkan Larsén berättar om en färgstark musikpersonlighet som starkt bidrog till att utveckla den svenska operascenen till vad den är idag.

Text: Carlhåkan Larsén. Bilder ur Jacob Forsells bildsamling.

Låt oss börja med en rörande episod från ”lille Johns” ungdom. Tidigt började han sjunga så det hördes utanför familjekretsen. Aderton år gammal anlitades den unga talangen för att sjunga ”Du gamla, du fria” vid terminsavslutningen i sin Östermalmsskola. En greve Sparre kom efteråt fram och avgav ett utlåtande: ”Unge man! Ni har en miljon i Er strupe!”. Efteråt skulle några lärjungar företa en färd med ångslup till Djurgården. Kamraterna propsade då på att få del av den inhöstade miljonen för att finansiera sina nöjen …

Den som förmedlat denna bild ur Forsells cv var hans syster Anna, sedermera gift med Nathan Söderblom. John Forsell blev således svåger till ärkebiskopen. (Dessutom var han en tid svärfar till Zarah Leander.)

Regelrätta sångstudier bedrev han vid musikkonservatoriet i Stockholm för Julius Günther. Sångutbildningen kompletterades med studier i Paris. Men huvuddelen av sin postgymnasiala existens tillbringade han vid Kungl. Upplands infanteriregemente. Där glänste han som ung officer med tjusig mustasch, avancerade till löjtnant och skolades även till gymnastikdirektör. Sin militära titel bibehöll han med stolthet genom åren och ville helst tituleras löjtnant.


I paradrollen Don Giovanni, eller Don Juan som var den vanligare benämningen under Forsells tid.

 

Löjtnanten, som debuterade vid Kungliga Teatern väckte förstås uppmärksamhet. Till en regelrätt debut hörde tre rollframträdanden. Forsell anförtroddes först Figaro i ”Barberaren i Sevilla”, så Escamillo i ”Carmen” och till sist Alfonso i Donizettis ”Leonora”. En saftig läxa. Den trefaldiga debuten genomfördes mellan februari och juni 1896. Man kan jämföra med Jussi Björling, som började i minimiformat, som lykttändare i ”Manon Lescaut”. Björling var för övrigt elev hos Forsell, vilken karakteriserade honom som ”fenomen”.

Alltnog, Forsell slog snart igenom med närmast artilleristiskt dunder och brak. Rösten var lovande, den sceniska apparitionen likaså. Det fängslade publiken – han var som sjungande aktör före sin tid och hans världsmannaelegans gjorde sig charmant.

Framgångarna väckte internationellt uppseende och Forsell gjorde karriär också utrikes – i Paris och Berlin, på Metropolitan och Covent Garden. Allra mest tjusade hans fräcka och förföriska Don Giovanni. Den rollen kunde han till egen och andras belåtenhet exekvera ännu vid 65-årsdagen 1938. När han fyllde 70 tillfredsställde han sina vänner och beundrare med Greve Almaviva.
Under sina sångarår på Stockholmsoperan gjorde Forsell 61 olika partier. Därav 122 föreställningar som Don Giovanni, 107 som Greve Almaviva i ”Figaros bröllop” och 135 gånger som Eugen Onegin.


John Forsell underhåller i samband med en parad på Gustav Adolfs torg.

 

Operachefen och kommandogivaren hade enorm energi och hårda nypor. Ett utslag av detta var hans bantningspåbud, riktat till sångarensemblen. Aktörerna borde magra och hålla sig i trim för att kunna framträda på scenen med större fysisk trovärdighet!

I Nordisk familjebok (andra upplagan, tryckt 1907) återfinns ett anmärkningsvärt omdöme om Forsells karaktär: ”Sångarens obehärskade lynne har inför offentligheten invecklat honom i åtskilliga konflikter både inom och utom konstanstalten.” Formuleringen väckte protester. Redaktionen menade dock att uppgifterna bidrog till en tydligare bild av objektet. I tredje upplagan försvann passusen.

Mest berömda av Forsells aggressiviteter är sammanstötningarna med Wilhelm Peterson-Berger, inledda redan på 1890-talet. P.-B. behagade i Dagens Nyheter vid skilda tillfällen misshaga Forsell med sin negativa uppfattning av dennes konstnärskap och Operans skötsel. Enligt skribenten saknade Forsell djupare konstnärlig medvetenhet, han kunde bara visa ytlig briljans. P.-B. tog däremot Konsten på största allvar. När de en gång möttes på Gustaf Adolfs torg skall Forsell ha örfilat Peterson-Berger och kallat honom ”fähund”. Den senare flydde fältet, rimligt nog. Forsells uppträdande passade inte in i en officers codex; han fick begrunda sitt lynne i tre dagars militär rumsarrest.

Till Forsells förtjänster hörde förnyelse av operarepertoaren, pedagogiska framgångar och insatser för ungdomlig publik. Han var en sträng men effektiv pedagog, han såg till att den klassiska operarepertoaren (Mozart, Verdi, Wagner) omhuldades men följde med i tiden och lanserade till och med Hilding Rosenbergs ”Marionetter”, jämte andra svenska nyheter.

Forsell var onekligen en sammansatt natur. Ett mått av exhibitionistiskt publikfrieri ingick i hans yttre uppenbarelse. Ordnarna glänste på uniform eller frack. Han framträdde som en upplyst despot med inslag av preusseri. P.-B.:s invektiv ”musikmilitarism” hade fog för sig. Mellan skribenten och löjtnanten rådde personlig animositet men de hade därtill olika allmänkulturell djuporientering.

Forsell gjorde gång på gång ”avskedsturnéer” till de svenska städer där han hade sin stabila beundrarkrets. Han blev även flitig grammofonsångare med populär repertoar. Inspelningarna gör att man ännu kan avnjuta eller, försiktigare uttryckt, ta ställning till hans sångkonst. Det bör man väl vara skyldig en legend, när anekdoterna bleknat?!



John Forsell med sin fru Gurli vid pianot. Gurli Forsell växte upp under enkla förhållanden men kom trots detta in på Operaskolan. Där bedrev hon sina studier och blev så småningom elev till John Forsell. Och så gick det som det gick.

 

JOHN FORSELL
– från vaggan till graven

1868 Föds i Stockholm 6 november
1880 Tar studentexamen
1890 Blir underlöjtnant vid Kungl Upplands regemente
1896 Blev löjtnant vid samma regemente.
1896 Debuterar på Kungl Teatern (Stockholmsoperan) där han tillhör operans fasta ensemble till 1911.
1901 Gifter sig med Gurli Carlström. De får barnen Jacob 1902, Vidar 1904, Anna 1905, Björn 1915 och Loulou 1922.
1906 Blir ledamot av Kungl Musikaliska Akademien
1909 Blir Hovsångare
1924 Blir Operachef, ett ämbete han innehar till 1939
1931 Blir överintendent vid Hovet
1941 Avlider 29 maj 72 år gammal

Mer från anekdotfloran

Inför varje föreställning på Operan där John Forsell skulle framträda hade han för vana att gå ner till Svalstedts friser-salong på Nybroplan för att bli rakad. Vid ett tillfälle var han en aning försenad. Barberaren blev stressad och lite skakig på handen. Då säger Forsell:

– Ta det lugnt, dom börjar inte förrän jag kommer.

Många personer provsjöng för John Forsell genom åren. En ung dam med en stark men kanske inte så välljudande stämma frågade efter en provsjungning om professorn trodde att hon skulle få någon nytta av sin röst.

– Jo, föralldel, om fröken kommer i sjönöd.


Forsell i rollen som Jago i Othello

 

About The Author