Axel Lindhe hyllar Polarprisjuryns val av Anne-Sophie Mutter som årets klassiska pristagare.

Anne-Sophie Mutter hör till de där superstjärnorna vars karriär tidigt fick en flygande start, och som sedan dess aldrig verkar ha stannat av. Scendebuten skedde som trettonåring, 1976, och snart fick demondirigenten Herbert von Karajan upp ögon och öron för den unga violinisten. Det dröjde inte länge förrän Mutter hade spelat in sin första skiva: Mozarts tredje och femte violinkonserter, med just Karajan och Berlinfilharmonikerna. Snart hade hon även debuterat med English Chamber Orchestra och Daniel Barenboim vid Salzburgfestivalen. Senare, i intervjuer, erkände hon att allt egentligen hade gått lite för snabbt för henne i unga år. Att hon strängt taget inte var mogen för så stora utmaningar i början av tonåren. Men inte desto mindre prisade hon erfarenheterna hon fick genom att spela med Karajan. ”Han hade en förmåga att få dig att alltid ge ditt yttersta.”

 

Kanske just Mutters tidiga start på hennes långa och strålande karriär är en av orsakerna till hennes månande om yngre musiker. 1997 bildade hon en egen stiftelse för unga stråkmusiker, The Anne-Sophie Mutter Foundation. Till de framgångsrika musiker som fått stipendier genom stiftelsen hör bland annat cellisten Daniel Müller-Schott och violinisterna Arabella Steinbacher och Vilde Frang. I Mutter hittade Frang en stor inspirationskälla, och den tyska världsstjärnan tog verkligen det unga norska stjärnskottet under sina vingar och blev något av en mentor för henne.

Men Mutter värnar även om konstmusikens framtid på andra sätt. Hon har skapat flera starka band med nutida tonsättare och få violinister har sysselsatt sig så mycket med nutida musik. Tonsättare som Henri Dutilleux, Krzysztof Penderecki, Witold Lutoslawski, Wolfgang Rihm, Sofia Gubajdulina, André Previn och John Williams har alla komponerat verk speciellt för henne. Hon har i intervjuer uttryckt att hon ser nutida musik som en stor inspirationskälla och att hon finner en särskild tillfredsställelse i att framföra verk som är skrivna speciellt för henne: ”När du spelar verk som är specialkomponerade för dig själv, kommer du så nära du kan att själv komponera”, sa hon för några år sedan i en intervju med den amerikanska radiostationen NPR Music.

 

Tidigare Polarpristagare inom den klassiska musiken har främst varit manliga och bland de fåtal kvinnor som tidigare erhållit priset märks tonsättare och sångerskor. Ett undantag var när utmärkelsen för några år sedan gick till den skotska slagverksvirtuosen Evelyn Glennie. Det hedrar därför Polarpriset att man denna gång väljer en kvinna och dessutom den kvinnliga instrumentalist inom konstmusiken som har varit en av de mest tongivande i branschen i modern tid.

Axel Lindhe

Fem favoriter med Anne-Sophie Mutter

Bach: Violin Concertos. Gubaidulina: Violin Concerto in tempus praesens. Trondheim Soloists, London Symphony Orchestra /Valery Gergiev. Deutsche Grammophon.

Gubajdulinas facinerande konsert som hon skrev speciellt för Anne-Sophie Mutter.

Hommage à Penderecki. London Symphony Orchestra / Krzysztof Penderecki. Deutsche Grammophon.

Mutter tolkar verk av Penderecki med tonsättaren själv som dirigent.

Dvorák: Violin Concerto. Berliner Philharmoniker/ Manfred Honeck. Deutsche Grammophon.

Mutters personliga och ”köttiga” angreppssätt på Dvoráks konsert kanske inte är för alla smaker, men ingen kan påstå att tolkningen inte är fascinerande.

Brahms: Violin Concerto in D Major. New York Philharmonic Orchestra/ Kurt Masur. Deutsche Grammophon.

Ännu ett exempel på Mutters förmåga att hitta nya infallsvinklar på en känd repertoar. En färgstark inspelning där solist och dirigent hade modet att ta nya grepp på musik som spelats in oräkneliga gånger.

 

DVD

Sophia – Biography of a Violin Concerto. Arthaus.

En underbar dokumentär som skildrar Sofia Gubajdulinas arbete med att färdigställa violinkonserten In tempus praesens för Anne-Sophie Mutter.

Bildresultat för Sophia – Biography of a Violin Concerto. Arthaus.

About The Author