En ny cd med Kammarensemblen har sett dagens ljus. Det var inte igår. Lägg därtill en rykande färsk inspelning med närbesläktade trion Das Orchester. Opus kontaktade Ivo Nilsson– centralfigur i de båda ensemblerna.

Kammarensemblen har släppt sin första cd sedan 2006. Varför först nu?

– Att få ge ut noterad musik inspelad på kvalitativt hög nivå har blivit en raritet sedan Phono Suecia och Caprice la ner sina verksamheter. När detta skedde sade många att ”inspelningarna kommer ändå finnas strömmade, på nätet”. Men en förutsättning är ju att musiken faktiskt spelas in. Det är det första steget. Att spela in och ge ut notbaserad ny konstmusik har blivit allt svårare och det är en anledning till att det dröjt så länge.

Chrichan Larson har med två omfångsrika verk på var och en av skivorna. Med blockflöjten i A une raison för Das Orchester blir det en nästan barock karaktär. Hur skulle du säga att de två ensemblerna förhåller sig till varandra?

– Kammarensemblen är ett slags standardiserad ensembletyp för vilken det skrivs mycket musik. Das Orchester är raka motsatsen, en trio med märkligt disparat besättning. Samtidigt är ett träblås, ett bleckblås och ett stråkinstrument ett slags mikroorkester, därav det satiriska namnet. Kammarensemblen är de enda i Sverige som på allvar kan ta sig an den stora internationella nutida repertoaren. Das Orchester spelar så gott som enbart nyskrivna verk för sin speciella besättning.

Dina två verk på skivorna utgår från cirkeln som idé. I Doppler Wobbler för Kammarensemblen kretsar violan och fagotten liksom runt varandra.

– Jag fick i uppdrag att skriva en dubbelkonsert och utgick från idén om två himlakroppar som cirkulerar och påverkar varandra. Formen påminner därmed om en barock concerto grosso.

Det stämmer, men jag hör också spår av äldre musik i klangen, kanske tydligast i stråkinstrumenten.

– I Controra för Das Orchester används klassisk oboe, och i Doppler Wobbler fagott och viola. Instrumentvalen och den klangliga ”strävheten” kan absolut leda tankarna till äldre musik.

På de här skivorna spelar ni nästan uteslutande svenskt, hur kommer det sig?

– I Sverige är det väldigt svårt att arbeta med repertoar som inte är svensk. Stödsystemet är uppbyggt så. Samtidigt rör det sig såklart om musik som vi verkligen tycker om och vill spela.

Merparten är egen musik och de flesta verk är 10-15 år gamla. Har ni gått från att vara ”hela Sveriges ensemble” till att bli ett band som spelar er i konstmusikaliska subkultur?

– I Kammarensemblen strävar vi efter att vara ett samtidsmusikens Moderna Museet och balansera tre uppgifter: arbeta med samlingar, temporära utställningar som fördjupar vissa konstnärskap, samt beställa nytt. Det är svår avvägning. Vad gäller dessa skivor så är det musik från ”vår krets” som vid det här laget bör ges ut. Och just det är det vi som får se till att det blir gjort.

Andras Engström

Om Kammarensemblen

Kammarensemblen är sedan 1980-talet en institution i samtida Musiksverige. De har introducerat nya namn och framfört den klassiska internationella samtidsrepertoaren.
Das Orchester består av Kerstin Frödin på blockflöjter och klassisk oboe, Ivo Nilsson på trombon och Chrichan Larson på cello. Larson och Nilsson är två av de drivande krafterna i Kammarensemblen och sopranen Alexandra Büchel som medverkar på Das Orchester-cd:n har även arbetat tillsammans med Kammarensemblen som solist i ”Ligetiland” på Folkoperan.

Kammarensemblen är just nu aktuella på Föreningen Svenska Tonsättares 100-årsjubileumskonsert i Grünewaldsalen den 29 november.

Cd:n Das Orchester recenserades i nya numret av Opus!

 

Här Spotify-länkar till de båda nya inspelningarna!

 

 

About The Author