Carlhåkan Larsén ger dig en introduktion till Niels W. Gade, Danmarks störste tonsättare före Carl Nielsen, som föddes för 200 år sedan.

År 1888 invigdes Concertgebouw, Amsterdams konserthus. På stora salens läktarbröst nämns musikhistoriens förnämiteter: Haydn, Mozart, Beethoven, etcetera. Där läses även namnet Niels W Gade. Förvånande? Ja, idag. Inte då. Och inte i Danmark. Inger Sørensen sätter i sin rikhaltiga biografi underrubriken ”Et dansk verdensnavn”. Niels Wilhelm Gade (1817–1890) rankas som landets mest betydande kompositör före Carl Nielsen (1865–1931).

Gott gry och flit ledde till framgång. Unge Gade fick tidigt uppdrag och övertalades att delta i en tävling där det gällde att prestera en ”ouverture for stort orkester”. Till sin förvåning och belåtenhet förvärvade han första pris, ”25 Species Dukater”. Han beslöt lite stolt att etikettera sitt stycke som ”opus 1”. Stycket heter ”Efterklang af Ossian” och tål att beundras än idag. Succé i Köpenhamn 1841 och i Leipzig året därpå. Gades första symfoni, ”Paa Sjølunds [=Sjællands] fagre Sletter”, fördröjdes i hemstaden men noterna skickades till Felix Mendelssohn i Leipzig. Där uruppfördes denna ”nordiska” symfoni 1843. Och där börjar Niels W Gades internationella karriär. Mendelssohn överöste honom med lovord.

I Leipzig blomstrade musiklivet. Kort sagt: Gade kom, sågs, hördes och segrade. Han dirigerade Gewandhausorkestern, bland annat vid uruppförandena av Mendelssohns violinkonsert och Schumanns pianokonsert. Han efterträdde Mendelssohn när denne avled. Gades musik spreds över Europa och hyllades unisont.

”I Leipzig blomstrade musiklivet. Kort sagt: Gade kom, sågs, hördes och segrade.”

På flera sätt var 1840-talet Gades bästa tid. Men 1848 ändrades den politiska bilden. Konflikterna kring Schleswig/Holstein ledde till krig med Preussen; Gade återvände skyndsamt hem. Trots många smickrande erbjudanden utifrån stannade han i Köpenhamn och byggde upp stadens musikkultur, med energi och effektivitet. Gades kreativa och administrativa insats var enorm. Åtta symfonier, kammarmusik, baletter, körkantater, solosånger. Ett projekt som inte fullföljdes har sitt musikhistoriska intresse: Gades version av ”Nibelungens ring” stannade vid ett utkast, ”Siegfried og Brynhilde”. Dirigenten och kompositören transformerades till doktor och professor. Och patriark – musikens motsvarighet till skulptören Thorvaldsen.

Men nya tider väntade. Gades skapargeist försvagades, hans romantiska klassicism och harmoniska balans överflyglades av tonsättare med stormigare utspel och själsproblem. Carl Nielsen fanns bland Gades sista elever på Musikkonservatoriet, de hade knappast mycket gemensamt. Det berättas att den åldrande Gade, då han under ett deprimerande regnväder passerade sin avlidne gode vän H C Andersens staty i parken Kongens Have, bad om att få slippa en liknande behandling. Om hans musik fortfarande spelades efter femtio år kunde det möjligen gå an. Men skulptören H W Bissens minnesstod stod klar redan 1897. Gade reste sig över mängden på den ambassadeleganta Sankt Annæ Plads till 1954, då han tvangs abdikera till förmån för den 1947 avlidne Christian X:s ryttarstaty. Kompositören förvisades till, som det heter hos Inger Sørensen, ”et mørkt hjørne af Østre Anlæg […] Gades musik var ikke længere i høj kurs.”

Carlhåkan Larsén

 

GADE PÅ CD

Konjukturerna skiftar. Ett uppsving för Gades musik kom då cd-producenterna letade efter ny repertoar att erbjuda köparna. De fann stilistiskt gångbara men okända mästare, som skivsamlarna inte visste att de älskade. I Danmark fanns alltid respons, och BIS trädde in på marknaden, liksom Chandos och Naxos.
Vid 200-årsjubileet våren 2017 har Danmarks Radio valt att lyfta fram två körverk, ett ”keltiskt”, ”Comala”, inspirerat av ”Ossians sånger”, och slagnumret ”Elverhöj”.

VARNING: FÖRVÄXLINGSRISK!

Gade? Var det inte något med en tango? Jovisst, ”Tango Jalousie”, årgång 1925. Men den är inte av gamle Gade – utan av Jacob (1879—1963), teaterkapellmästare och kompositör, inte släkt.

FEM I TOPP VERK AV GADE

  • Efterklang af Ossian, konsertouvertyr, genombrottsverket.
  • Elverhøj, ballad för soli, kör och orkester.
  • Et Folkesagn, balettmusik för koreografen August Bournonville, i samarbete med svärfar, J P E Hartmann
  • Napoli, en annan Bournonvillebalett, musik till akt 2, ”Grotta azurra”.
  • Brudevalsen, oumbärlig vid varje stilfull dansk bröllopsfest, ingår i ”Et Folkesagn”.

 

Gillade du den här artikeln?

Om svaret är ja och du vill läsa fler texter av det här slaget rekommenderar vi en prenumeration på Opus – musikvärldens mest exklusiva magasin om klassisk musik och opera. Opus bjuder på initierade reportage från kunniga skribenter, det senaste från svenskt och internationellt musikliv och recensioner av de hetaste inspelningarna och föreställningarna.

Ett förmånligt prenumerationserbjudande hittar du genom att klicka på denna länk.

About The Author