Östersjöfestivalen jubilerar och firar Finlands 100 år som självständig stat. Opus summerar femton år av samverkan – och polarisering.

Ett skepp kommer lastat med Sibelius och musikaliskt miljöengagemang. Så skulle man kunna sammanfatta Östersjöfestivalen 2017. Det är den femtonde i ordningen och mycket har hänt sedan jungfrufärden 2003. Festivalen, som grundades av dåvarande konserthuschefen Michael Tydén, Esa-Pekka Salonen och Valerij Gergijev, har blivit lite av en egen institution som varje år seglar in på Berwaldhallen med världsstjärnor i slutet av augusti.

Den ryske dirigenten och Kremlfavoriten Gergijev är och förblir en omstridd galjonsfigur. Men Salonen har i egenskap av festivalens konstnärlige ledare skickligt lyckas parera vågorna i takt med att relationerna mellan grannländerna blivit allt frostigare.

– När jag tänker tillbaka så är världen väldigt annorlunda. För femton år sedan fanns det optimism och framtidstro. Nu, i den komplexa och potentiellt farliga värld vi lever i är det så viktigt att ha en festival där människor från olika delar av Östersjöregionen fortfarande kan mötas för att göra musik tillsammans och kommunicera. Att ha den typen av kanal är viktigare än någonsin, sa han till exempel i en videointervju under årets presskonferens.

 

»I den komplexa och potentiellt farliga värld vi lever i är det så viktigt att ha en festival där människor från olika delar av Östersjöregionen fortfarande kan mötas«

 

Programmet är som vanligt ett pussel av färdigspikade turnépaket och festivalens egna beställningsverk. I klimatförändringarnas tidevarv får Vivaldis fyra årstider sällskap av Marie Samuelssons nykomponerade pendang Fem årstider. Dessutom uruppförs Anders Hillborgs kör- och orkesterverk Aeterna, ett samarbete med filmarna Fredrik Wenzel och Jesper Kurlandsky som uttryckligen tar upp miljöfrågan.

Men musik måste inte vara ny för att beröra aktuella teman. Mot bakgrund av dagens flyktingsituation har Salonen valt att återuppväcka sin och regissören Peter Sellars halvsceniska version av Stravinskijs oratorium Oedipus Rex och Psalmsymfonin.

Salonen medverkar inte enbart som dirigent, utan också i egenskap av tonsättare. Under en av dagarna spelas hans cellokonsert Mania av en orkester med elever från musikhögskolorna Juilliard School i New York och Sibelius-Akademin i Helsingfors. Själv talar han om samarbetet som en ”hyllning till internationalismen” och hur klichéartat det än låter så har tanken om att överbygga kulturella klyftor varit återkommande i Östersjöfestivalens historia. I år uppmärksammas dessutom Finlands hundraårsjubileum. Landet var som bekant en del av Sverige under flera hundra år och därefter, mellan 1809 och 1917, ett ryskt storfurstendöme.

– När Finland började överväga att försöka uppnå självständighet, blev musiken instrumentell i den processen. Genom musiken kunde även finskan och svenskan, de två olika kulturerna, enas. Sibelius blev kittet som faktiskt höll ihop landet, förklarar Salonen.

Ständigt denne Sibelius tänker jag, men blir snabbt omkullpratad av Susanna Mälkki som ska leda hans sjunde symfoni. Sedan i höstas är hon chefsdirigent för Helsingfors stadsorkester som gästspelar på årets festival.

– Helsingfors stadsorkester är den orkester som har närmast historia med Sibelius och som uruppförde nästan alla hans symfonier, säger maestra Mälkki på telefon.

Samtidigt medger hon att många andra tonsättare fått lida i skuggan av denne gigant.

– Senare i år gör vi faktiskt en galakonsert i Helsingfors med annan finsk musik som omfattar hela 1900-talshistorien, fortsätter hon och lyfter särskilt fram 1920- och 1930-talets musik med namn som Väinö Raitio och Uuno Klami.

 

Susanna Mälkki dirigerar i år ett program med Sibelius 7:e symfoni och Mahlers Das Lied von der Erde.

Mälkki har en bakgrund som cellist och var på 1990-talet stämledare i Göteborgs symfoniorkester. Numera är hon en eftertraktad dirigent internationellt och har på senare år haft Frankrike som bas. Uppdraget som chefsdirigent för Helsingfors stadsorkester beskriver hon som en hemkomst.   

– Stadsorkestern var kanske den första symfoniorkestern som jag någonsin hörde. Jag vet också hur otroligt viktig den institutionen är i finskt kulturliv, säger Mälkki som ser fram emot återbesöket på Östersjöfestivalen.     

Vad kännetecknar Sibeliusklangen menar du?

– För mig är den varm. Jag kan inte förhålla mig helt intellektuellt till hans musik. Jag tycker att det är viktigt att vattnet är mörkt. Mystiken som finns under ytan intresserar mig och i Sibelius musik finns kontrabasar som har ett helt eget liv, pukorna, harmonierna och de där otroligt långa horisonterna. Man ser långt. Det är någonting väldigt stort som går utanför enskilda människors livshändelser.     

Johanna Paulsson

 

Esa-Pekka Salonen, konstnärlig ledare för Östersjöfestivalen under ett framförande av sitt eget verk Karawane 2015. Årets festival äger rum den 21-29 augusti, med invigning på Kungliga Operan och övriga konserter i Berwaldhallen. Foto: Micke Grönberg

 

ÅRETS PROGRAM HITTAR DU HÄR!

Östersjöfestivalen 2017

 

 

About The Author