Torgil Rosenberg minns André Previn, en av vår tids största musikbegåvningar som dog i februari vid en ålder av 89 år.

Text: Torgil Rosenberg

Allt började i Berlin. Pianot blev den främsta ”leksaken” för fyraårige Andreas Ludwig Prewin. Pappan, advokaten Jack Prewin, var mycket duktig amatörpianist och i hemmet spelade han och Andreas de stora symfonierna i pianotranskriptioner fyrhändigt. Resultat: som sexåring kom Andreas in på Berlinkonservatoriet efter att ha spelat en Beethovensonat prima vista. Sexåring!

 

FLYR NAZITYSKLAND

Efter Kristallnatten och beskedet att konservatoriet inte kunde ta ansvar för en så begåvad judisk pojke flydde familjen till Paris 1938. Efter ett drygt halvår av fortsatta studier blev Los Angeles den nya hemvisten. Nu hade familjenamnet ändrats till Previn. Pappa Jacks advokatyrke i det nya språkområdet saknade möjligheter. Istället blev han traktens pianolärare. André fortsatte sina studier i den klassiska musiken.

Som 13-årig fick André höra en skiva med jazzpianisten Art Tatum och häpnade över vad Tatum gjorde med en enkel 32-takters melodi. Med sitt kunnande skrev André ner varje ton som spelades. ”Det var som att skriva ner ett Mahlerpartitur”, har han berättat. Han lärde sig spela vad han skrivit ner och detta blev öppningen till jazzidiomet. Andrés engagemang hos balettstudios, stumfilmsackompanjemang och senare deltagande i radioprogram bidrog till familjens uppehälle.

 

KONTRAKT MED HOLLYWOOD

Så kom ett avgörande. 16 år gammal fick André Previn ett uppdrag hos Metro-Goldwyn-Mayer – ett arrangemang för en film. Dagen efter var musiken klar och levererades med frågan om han inte fick orkestrera också. Detta skulle snart resultera i ett kontrakt som arrangör, dirigent och kompositör hos MGM. Här inleds något som också skulle kunna sägas bli en belastning: filmmusik. För trots att André samtidigt framträdde i konserter med den klassiska repertoaren var blev han i första hand förknippad med filmbranschen.

Med den bakgrund och krav André Previn fått genom fadern och den europeiska – för att inte säga tyska – familj han växt upp i klarade han Hollywoods frestelser. Han såg igenom okunnighet och falskhet och har själv vitsordat dessa år som den bästa skolning man kan få: ”Att skriva musik och 48 timmar senare höra den spelas av de främsta musiker och då få klart för sig vad som går och inte går. Det är bättre än på ett konservatorium.” Framgångarna blev monumentala och resulterade bland annat i fyra Oscars.

Här måste inflikas en bragd under åren hos MGM. Gene Kelly hade som tack för framgångarna med An American in Paris och Singin´ in the rain fått göra en egen film med enbart balettinslag. Invitation to the dance (Drömmarnas dans) bestod av tre fristående avsnitt. Kelly kom till en 26-årig Previn och frågade om han ville skriva en halvtimmes musik för piano och orkester till filmen. Previn tackade omgående ja, glad att få skriva musik som inte skulle döljas av dialog. Men baletten var redan filmad! Den hade delvis spelats in med musik av Malcolm Arnold (som Gene Kelly inte var nöjd med) och i övrigt till takträkning. Tillsammans med Kellys assistent Carol Haney – som kunde tala om vilket taktslag det dansades till – satt Previn i ett litet rum där filmen kunde köras fram- och baklänges. Från nio på morgonen till tolv på natten under tre veckor komponerade han i efterhand musik till baletten. Här kan man verkligen tala om pussel. Ingenting kunde ändras, det gick inte att lägga till bildrutor för att passa musiken. Musiken ska sedan dessutom spelas in så att den ligger rätt. Bragden belönades med ett speciellt pris från Screen Composers Association.

 


André Previns karriär var tredelad: filmmusiktonsättare, dirigent och jazzpianist. Inom jazzen var han framförallt en skicklig arrangör, ackompanjatör och triopianist. Hans gärningar finns bevarade på över 200 inspelningar.

 

BYTER TILL DIRIGENTBANAN

1962 hade André Previn dock bestämt sig. Dirigent i den stora, klassiska repertoaren var hans bestämda målsättning. Men man går inte från Hollywood direkt till Philadelphias symfoniorkester och dirigerar Beethoven. Istället fick han ta sig igenom ett års skärseld med okända orters orkestrar och arvoden som inte täckte hotellkostnaderna.

Men karriären tog snabbt fart. 1967 efterträdde André Previn Sir John Barbirolli i Huston och 1968 blev han chefsdirigent för Londonsymfonikerna, en post han kom att inneha i drygt 11 år, längre än någon före eller efter honom. Det blev också en storhetstid för orkestern med kritikerrosade inspelningar och turnéer. Under ett besök i Sovjet fick han klart för sig att det fanns strykningar i Rachmaninovs 2:a symfoni vilket han korrigerade i en inspelning 1973, en av de bästa.

Efter London blev det Pittsburgh och Los Angeles och ständiga gästspel hos andra orkestrar som Wienfilharmonikerna. 1978 gästade han Stockholms konserthus med Pittsburgorkestern. En berömmande recension fick dock rubriken ”Hollywooddirigenten …” trots att det hade gått 20 år sedan han lämnade Hollywood.

 

BEGRÄNSAD AV AGENTER

Kammarmusik var något som André Previn älskade och utövade under hela livet. Hans framträdanden som pianist begränsades dock av de agenter som tog vid när han lämnade Hollywood. Förvånande med tanke på hans kapacitet! Med New York-filharmonikerna spelade han 1959 under Leonard Bernstein in Sjostakovitjs första pianokonsert. Fortfarande anses den som en av de bästa.

Så sent som 2005 spelade André Previn in och konserterade med Mozarts tre Trio för piano, violin och cello med Anne-Sophie Mutter (som han var gift med 2002-2006) och Daniel Müller-Schott. Tidigare hade han spelat in Rachmaninovs sonat för två pianon tillsammans med Ashkenazy. När Previn var arton hade violinisten Joseph Sigeti tagit sig an honom och de spelade igenom Beethovens alla sonater för fiol och piano. ”En synnerligen värdefull erfarenhet som la grunden för mitt kammarmusicerande”, berättade Previn senare.

 

ÅTERKNYTER TILL JAZZEN

Och jazzen? André Previn respekterade alltid jazz och värderade vänskapen hos jazzmusiker. Han hade inget till övers för dem som sa att de skulle ”koppla av och spela litet jazz”. De sista decennierna återvände också till jazzmusiken och både spelade in och turnerade (1995 i Europa) med Ray Brown, bas och Mundell Lowe gitarr.


Previn med Londonsymfonikerna, orkestern han ledde mellan 1968 och 1979.

 

Skivskatten –
här börjar du!

Opus har valt ut sex favoriter från de hundratals inspelningar som André Previn gjorde under sin karriär.

 

Mozart: Trio för piano, violin och cello
Anne-Sophie Mutter, André Previn, Daniel Müller-Schott.
Kritikerrosad inspelning från Baden-Baden, 2005.

A streetcar Named Desire
Opera (1998) med Renée Fleming, Elizabeth Futral, Rodney Gilfry, Anthony Dean Griffey, San Fransiscos operaorkester.
Previn dirigerar sin egen opera baserad på pjäsen av Tennessee Williams (sv. Linje lusta).

The four Horsemen of The Apocalypse (1961)
Filmmusik som Previn var nöjd med även efter Hollywoodåren. Melodin More in Love With You, huvudtemat, har spelats in av bland andra Barbara Streisand och Itzhak Perlman.

Honey and Rue (1992)
Kathleen Battle, Orchestra of St. Luke´s, André Previn, dirigent.
Songcykel med texter av Toni Morrison. Battle i högform!

Previn: ”Anne-Sophie” (2002)
Boston Symphony Orchestra, Anne-Sophie Mutter, violin, André Previn, dirigent.
Violinkonsert skriven för dåvarande hustrun Anne-Sophie Mutter (2002).

 

Previn: Pianokonsert
Royal Philharmonic Orchestra, Vladimir Ashkenazy, piano, André Previn, dirigent.
Skrevs för Ashkenazy. Kanske för svårspelad för att finna en plats på standardrepertoaren?

 

About The Author