Carlhåkan Larsén minns Bo Nilsson, tonsättaren som alltid gick sin egen väg.

I sin fantasiflödande memoarbok ”Missilen” beskriver Bo Nilsson sig själv, med all den självdistans och underfundighet han bar på, som ”en bastard mellan lappuggla och vrål-
apa”. Den egenhändigt tecknade nidbilden rymde en sorts metaforisk sanning: Bo Nilssons identitet var svårfångad och motsägelsefull. Personligen var han – det är ofta omvittnat – skygg, tveksam, räddhågad. Kort sagt: osäker om sin position i tillvaron. Särskilt glosan ”vrålapa” motsäger det mesta man hört om Bo Nilssons särprägel och egenart.

Tidigt ådrog han sig ett märkligt epitet: ”Geniet från Malmberget”. Det innehåller en paradox: med sin exotism blir den geografiska bestämningen Malmberget något nedlåtande – en avsides gruvhåla norr om norra polcirkeln.

Tonåringens obegripliga genialitet skapades i kraft av ett tidigt internationellt genomslag – en oväntad följd av autodidaktens nattliga mellanvågslyssnande till tyska studioprogram med avancerad ny musik. Det förde honom, ett fritt svävande ufo i musikens universum, in i det kontinentala avantgardets finrum. Fantasieggande, jo, och en grogrund för geniförklaringen som följde upp framgången med ”Zwei Stücke” för flöjt, basklarinett, piano och slagverk.

Unge Nilsson fick snabbt en rad prestigefyllda beställningar och utvecklade sin modernism med oanad komplexitet. Nationalencyklopedin karakteriserar hans kompositionsstil under de tidiga åren med ordet ”hypersensibel”.

Framgången skred vidare en tid, men den skapande ådran sinade och tonsättaren tystnade under en lång period av ångestfylld omorientering. När han åter kom på banan var perspektiven annorlunda. Det kan man avläsa i verkförteckningen som Gunnar Valkare, Nilssons framstående uttolkare, presenterar i sin biografi i Musikaliska Akademiens serie ”Svenska tonsättare”.
Problemet var att kompositören inte längre bejakade någon avantgardistisk mission. Han kallade sig själv bluffmakare, medan hans fundamentalistiska modernistiska belackare nu såg honom som en svekfull avfälling, befläckad av romantiska böjelser.

Den fortsatta karriären rubbades av tvivel och undanmanövrar, försök att komma bort från övermäktiga förväntningar och bortförklara sin hemsnickrade, till synes ytterst subtila musikmetod. En enigmatisk kluvenhet präglade hans person. Geniet blev en gåta, en musikens Gunnar Ekelöf.

När skaparkraften återkom bytte han arena men blev samtidigt mer osynlig i finrummet – samtidigt som han presterade kvalitet i alternativa genrer: filmmusik och musik till tv-serier – ”Hemsöborna”, ”Bombi Bitt och jag”, ”Röda rummet”. Hans verklista är omväxlande, även om de tyska titlarna tonade bort. Ett rufsigt axplock: en låt för melodifestivalen, en mässa för kristen enhet, musik för nyckelharpor, för dragspel och olika sorters vokalmusik, en del jazz och mycket slagverk, orientaliska influenser.

Jag vill gärna lyfta fram ”Ravaillac” – en svit sånger till texter från skilda pennor, men särskilt från Gudrun Ekstrands; hon stod i många år honom nära. Tommy Körberg har sjungit in dessa visor, som säkert kunde finna en ny publik.

I ”Missilen” finns en episod där författaren drar sig till minnes en upplevelse av Dagens dikt i radio. Han hör ”Den nya skapelsen” av Kellgren och målar upp de översinnliga bilder som hemsöker honom under lyssnandet: ”ett nonfigurativt mönster av olikfärgade transparenta strukturer. Droppar och fläckar i ständigt skiftande ljusstyrkor i ett rytmiskt-koloristiskt växelspel av aldrig förr eller senare skådad prakt och härlighet”.

Så följer en av Kellgrens strofer. Den kan ge en poetisk nyckel till Bo Nilssons obändiga fantasi och obetvingliga längtan:

Kring rymden nya himlar sträcktes
Och jorden nya skrudar drog,
Och bildningen och snillet väcktes,
Och skönheten stod upp och log.

Bo Nilssons eftermäle söker nya nyanser, nu när han är borta, mycket att återupptäcka och kanske återuppväcka bland alstren av hans brokiga kreativitet – delvis svårtillgängliga och svårgestaltade verk, delvis bruksmusikaliskt tillfälliga. Men ibland präglade med genistämpel eller attraktionspotential. Frid över hans minne, men upp till kamp för ett klingande arv!

Carlhåkan Larsén

 


Gunnar Valkares initierade och underhållande biografi över Bo Nilsson finns bland annat att beställa på Gehrmans musikförlag.

About The Author