Bo Löfvendahl har sett en stiliserad och sofistikerad iscensättning av Ponchiellis sällan spelade La Gioconda.

La gioconda – det är det italienska namnet på en målning av Leonardo da Vinci som vi kallar Mona Lisa. Amilcare Ponchiellis opera La gioconda har dock inget med henne att göra, här är hon en venetiansk gatusångerska som dör i slutminuterna för kärleks skull. Operan bygger på ett drama av Victor Hugo, känd bland annat för den samhällskritiska pjäs som blev Verdis Rigoletto.
                      Premiären i Stockholm 1892 var succéartad men efter 1928 har operan varit märkligt frånvarande i institutionernas repertoar. Bara operans stora hit lever kvar: balettmusiken till ”Timmarnas dans” (känd från Disneys “Fantasia” och som melodin till “Brevet från kolonien”). Det är en tio minuter lång dansscen i tredje akten som är helt frikopplad från handlingen i övrigt och avslutas med en yster galopp. När La gioconda hade premiär 1876 förväntades balett i den sortens stora operor – både Verdi och Wagner fick anpassa sig till publikens aptit på dansande flickor.

I Malmö har svenske dansaren Tim Matiakis, som länge arbetat i Köpenhamn, skapat ett långt pas de deux för två medlemmar i Det Kongelige ballet: Susanne Grinder och Ulrik Birkkjær. Koreografin i en mjukt slingrande romantisk stil har lätt ironisk twist och börjar med att dansarna kollar armbandsuren. Denna typ av blinkningar finns det gott om hos Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Møller, som här excellerar i sin speciella blandning av intelligent teatralitet och elegant humor.
                      Intrigen är krånglig att beskriva men blir tydlig på scenen: ett nystan av passion, mord, hämnd och hemliga agenter i 1600-talets Venedig. Barnaba, styckets skurk, är spion i stadens Stasiliknande inkvisition. Han är förälskad i La gioconda, som i sin tur älskar Enzo, en adelsman förklädd till sjöman. Enzo är kär i Laura, som är gift med storinkvisitorn Alvise. Han försöker giftmörda henne, men La gioconda byter ut drycken och räddar Laura, som flyr med Enzo. Just när Barnaba kommer för att bemäktiga sig hennes kropp sticker La gioconda kniven i sig.

”Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Møller excellerar i sin speciella blandning av intelligent teatralitet och elegant humor.”

Dramats alla krångliga turer renodlas i Bente Lykke Møllers sofistikerade, stiliserade scenografi, som skickligt utnyttjar Malmöscenens höjd. De fyra akterna har olika namn som scenbilderna förhåller sig till. Första akten kallas Lejongapet: det är en sorts brevlåda för tjallare som fortfarande finns kvar vid dogepalatset, en lejonmask i sten med springa till mun. Markusplatsen antyds med fem gigantiska kyrkportar, som kastar djupa, mörka skuggor för spioner att smyga i. Tredje aktens balscen utspelar sig i Cà d’oro, ”Guldpalatset”, som gör skäl för sitt namn med hela scenen klädd i bladguld.

La gioconda är grand opera i italiensk tappning, överdådig och högdramatisk, med vackra duetter som ömsom handlar om kärlek och rivalitet samt rader av storslagna körscener. I orkestersatsen glittrar stråkarna som vågor på lagunen, blåsarna kastar sina toner mot torn och kampaniler: Venedig blir en ständigt närvarande fond för Ponchiellis högeffektiva musikdramatik. Den hanteras med känsla och glöd av dirigenten Alberto Hold-Garrido, ända in i det abrupta slutet.
                     
För detta krävande verk har Malmö det som behövs: fenomenal orkester, skicklig kör och sex högklassiga solister. Som La gioconda imponerar den magnifika Elena Mikhailenko, medan Maria Streijffert gör ett säkert porträtt av hennes blinda mor. Géraldine Chauvets mörka klang ger liv åt Laura, som kontrasteras mot Paulo Ferreiras nästan överdrivet flotta höjdtoner i Enzos roll. Insung Sim som hennes samvetslöse man Alvise har en bas lika djup som en fängelsehåla. Fredrik Zetterströms nyanserat ondsinte Barnaba prisar det praktfulla dogepalatset med sina blykamrar, en symbol för det korrupta samhälle han tjänar. Men någon kärlek får han inte.

 

FAKTA

OPERA

La gioconda

Malmö opera

Musik Amilcare Ponchielli Text Arrigo Boito Regi Staffan Valdemar Holm Scenografi Bente Lykke Møller Ljus Torben Lendorph Koreografi Tim Matiakis Dirigent Alberto Hold-Garrido Medverkande Elena Mikhailenko, Maria Streijffert, Géraldine Chauvet, Paulo Ferreira, Insung Sim, Fredrik Zetterström m fl.

About The Author