Nicholas Ringskog Ferrada-Noli kom häromåret ut med en uppmärksammad introduktionsbok till den klassiska musiken. Kvalitetshöjningen som har skett till uppföljaren om operakonsten gläder Opus recensent.

Ett vällovligt initiativ tog musikjournalisten Nicholas Ringskog Ferrada-Noli i sin första bok, ”Den andra musiken”. Där serverades en introduktion till och försvarstal för den klassiska musiken. Hans nyutkomna volym, ”Dröm och skådespel”, fortsätter på den inslagna linjen, nu med inriktning på opera. Den ersätter inte och ska inte jämföras med Göran Gademans ”Operans historia”, som är en gedigen historisk framställning.

Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis ingång i ämnet ter sig annorlunda. I pärmtexten på baksidan ställs frågan ”Vad är grejen med opera egentligen?”. Ett citat ur förordet förklarar författarens vinkling och syfte: ”det är en felaktig föreställning att opera är så himla svårt att ta till sig. Opera är nämligen konst som gör allt för att kommunicera med publiken, allt för att väcka känslor, behag, medlidande, ilska.”

Stilens emellanåt coolt pushiga vokabulär signalerar att tilltalet gäller en annan generation än de hemmastaddaste operanördarnas. Detta bör man inte klandra, ärendet är alltför viktigt för vidtagande av exkluderande åtgärder.


Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, född 1982, är musikkritiker i Dagens Nyheter. Dröm och skådespel är uppföljaren till debutboken Den andra musiken. 

 

”Dröm och skådespel” har tre huvuddelar mellan ”Uvertyr” och ”Ridå”. Först något om operagenrens viktigaste element, så en kort men snyggt koncentrerad operahistoria. Därpå ”akt III” med genomgång av tio speciella favoriter, från Händels ”Julius Caesar” till Kaija Saariahos ”L´amour de loin”, där han kan finna ”knäckande vacker sång”. Författaren formulerar engagerade personliga reflexioner men kan bli lite väl handlingsreferatbenägen.

Urval kan alltid diskuteras – en lucka är att Monteverdi inte finns i startfältet. Att skribenten å andra sidan visar djup respekt för ”Tristan och Isolde” länder honom till heder. Hans expansiva omdöme ger extra lyft åt den höga värderingen: ”Jag lyssnade på den om och om igen. Jag öppnade fönstret och skruvade upp volymen. Jag ville att hela staden skulle höra denna musik.”

Förekomst av många intressanta uppslag kan konstateras, liksom övertygande argument varför alla och envar borde kunna lära sig älska opera. Författaren har driv i pennan. Många iakttagelser sitter ”som ett smäck”. Boken saknar bildillustrationer och notexempel men den läraktige läsaren får som överkurs detaljerade spellistor.

Mina noteringar varnar här och där för tveksamma passusar och några korrekturfel. Men efter de 415 sidorna i ”Dröm och skådespel” märks också att Nicholas Ringskog Ferrada-Noli presterar högre densitet än i sin första bok. De infriade förväntningarna gläder.

Carlhåkan Larsén

 


Ludwig och Malwine Schnorr von Carolsfeld vid urpremiären av  Tristan och Isolde – operornas opera enligt Nicholas Ringskog Ferrada Noli.

 


Nicholas Ringskog Ferrada-Noli: Dröm och skådespel. Atlas

 

About The Author