Amanda Maier-Röntgens violinstycken låter oss delta i ett tonalt drama, i en lyckad uppföljare av dB:s skivprojekt.

För något år sedan uppmärksammades Landskronafödda Amanda Maier-Röntgen (1853-1894) stort i den svenska pressen. Hon var den första kvinnan i landet med musikdirektörexamen, och även om hennes musik tidigare inte varit helt bortglömd fick fler upp öronen för den. Nu kommer del 2 i skivbolaget dB:s kärleksprojekt, och det är en riktigt bra uppföljare.

En tidig violinsonat skriven 1873-76 inleder skivan. Maier-Röntgen har inte direkt något unikt tonspråk, men självständigt. Musiken kan ställas bredvid Brahms och Grieg utan att skämmas för sig. Piano och violin rör sig mellan duetter och soloroller. I de följande nio småstyckena för fiol och piano är växlingen mellan joggtempo och sirliga linjer intelligent gjord, ibland i en skandinavisk ton. I fyra avslutande sånger sjunger lovande unga sopranen Sabina Bisholt.

Men inspelningens stjärnor är Cecilia Zilliacus och Bengt Forsberg, som gör Amanda Maier-Röntgens högromantiska musik med den lätthet som bara den kan göra som tar en sak på allvar. Utan minsta ironi, det är viktigt. De spelar med ett absolut ideal där musiken stämd likt centrallyrik gör oss till deltagande lyssnare av ett tonalt drama. Man känner, så att säga, salongen, men utan något damm.

Kompositionerna är helgjutna byggen. Maier-Röntgen ägde uppenbarligen en osviklig känsla för kompostionsmässiga vägval, eller så var hon en insiktsfull redaktör av sitt eget material.

Musiken på den här skivan är tillkommen när tonsättaren var i tjugoårsåldern. Vad man hade velat höra det här tonsättarskapet mogna.

Sofia Lilly Jönsson

Höjdpunkt Amanda Maier-Röntgens svenska ”polska” gjorde succé i samtiden, ”Allegro ma non troppo”, spår 12 på skivan.

Testa också Brahms violinsonat i G dur, skriven åren efter Amanda Maier-Röntgens första.

 

Amanda Maier. Volume 2
Cecilia Zilliacus, Sabina Bisholt, Bengt Forsberg
DBCD182

About The Author