Die Frau ohne schatten från Wiener Staatsoper tappar fart i sista akten, men bjuder även på nordisk vokalmagi.

Liveinspelningen från 2019 firar hundraårsjubileet av premiären på Die Frau ohne Schatten. Färdigkomponerad 1915 fick operan vänta till efter första världskrigets slut innan ridån gick upp på Wiener Staatsoper.

Mottagandet blev ljumt. Strauss trogne librettist, Hugo von Hofmannstahl, hade drivit symbolismen så långt att publiken hade svårt att förstå vad som utspelades på scenen (librettot lånade inslag från Goethes Faustlegend, Tusen och en natt och bröderna Grimm). Hofmannstahl jämförde Die Frau ohne Schatten med Mozarts Trollflöjten, båda sagooperor med två kärlekspar i huvudrollerna. Men det är inte mycket mer än det ytligt sagomässiga som förenar verken.

Det är svårt att sätta upp en trovärdig produktion av den mest mystiska av Strauss operor. Men musiken är magnifik och då framförallt sångarnas melodier. Spår kan höras av Salomes ödesmättade slutackord och ett återkommande Jochanaan-tema. Tempot är visserligen långsammare än i både Salome och Elektra – vilket ställer krav på den musikaliska ledaren som inte kan förlita sig på operans inneboende framåtdriv – men Christian Thielemann lyckas balansera det olycksbådande mot det hoppfulla.

Strauss lär ha hyst en hatkärlek till tenorer. Rollerna för röstfacket är sällan vackert skrivna och Kejsaren i Die Frau ohne Schatten är inget undantag. Dessvärre kommer inte amerikanen Stephen Gould till sin rätt här. I andra aktens stora soloscen låter han ansträngd. Inte heller barytonsångaren Wolfgang Koch som Barak känns bekväm. Däremot glänser de kvinnliga rollinnehavarna. Nina Stemme (Färgarfrun) är fenomenal, liksom finlandssvenska Camilla Nylund (Kejsarinnan). Med pondus i rösterna och klara, fylliga höjdtoner kommer hela deras vokala konstnärskap till sin rätt.

Den tre och en halv timme långa operan lyckas ändå inte övertyga. I tredje akten tappar allt farten och den musikaliska magin försvinner trots de kvinnliga sångerskorna som fortsätter sjunga fantastiskt.

Carl-Henric Malmgren


Richard Strauss – Die Frau ohne Schatten
Wiener Staatsoper
(Orfeo)

 

 

About The Author