Om utanförskap, konstnärskap i krigstid och hur det är att leva som minoritetskultur i en majoritetskultur. Det låter som sorgligt moderna ämnen men handlar om två verkliga musikeröden i Italien under sent 1500- och tidigt 1600-tal. Historien bildar basen i nya operan Syskonen i Mantua på Drottningholmsteatern som har premiär på lördag.

Text: Hanna Höglund

Syskonen i Mantua är en nyskriven opera som blandar barock och samtida musik. Den kan stoltsera med såväl internationella som svenska toppsångare, libretto av författaren Magnus Florin, scenografidebuterande bildkonstnären Karin Mamma Andersson och redan på skisstadiet prisbelönta kostymer av designern Behnaz Aram.

Operan som spelas i september på Drottningholms slottsteater har redan skapat en air av förväntan omkring sig. I operakollektivets mitt sitter konceptmakarna violinisten Maria Lindal, även musikalisk ledare på Drottningholm och regissören Pia Forsgren ”som två honspindlar”, som Lindal säger.

Hon har filat på den här idén i fjorton år – att få berätta den bortglömda historien om kompositören Salamone Rossi och hans sångarsyster Europa som mot alla odds gör succé vid hertigen Vincenzo Gonzagas hov i Mantua och blir vänner med tonsättaren Monteverdi. Som judar i ett katolskt rike gör syskonen Rossi en kulturell resa som både öppnar nya möjligheter och gör dem sårbara. De slipper till exempel bära den för judar obligatoriska gula armbindeln, men när Rossi börjar skriva syndigt flerstämmiga madrigaler blir han portad från synagogan och hans egen församling vänder honom ryggen. Europa måste kämpa mot dubbla svårigheter i att vara dels judinna, dels kvinna som förväntas gifta sig – inte sjunga professionellt. När Gonzagas son tar över makten vänder de kulturellt progressiva vindarna och det blir plötsligt omöjligt att verka vid hovet som icke-katolik. Samtidigt krigshetsar österrikiska armén mot staden.

– Vi rör oss kring teman som ställer krigsherrar mot konstnärer och det är klart att vi har haft Putin och Trump i tankarna, säger Lindal.

Det är inte så otippat som det låter, för det är som om det de senaste åren har börjat knaka och skälva i själva fundamentet till världsarvscenen från 1766. Dåtiden har fått sällskap av nutiden i det gamla teaterhuset när man numera engagerar sig i integrationsprojekt, anordnar barocka dance battles för nyanlända ungdomar och drar ut i skolorna för att möta den unga publik som ”Syskonen i Mantua” också riktar sig till vid sidan av den vanliga vuxna och specialintresserade. Det är som att man börjat vakna ur sin teatermuseum-slummer och möter en värld som är större än grannen kung Carl Gustafs slottspark.

I Syskonen i Mantua sjungs det på många språk och ett antal olika kulturer möts på scenen.

– Det är italiensk musik av barocktonsättare som Francesca och Giulio Caccini, Monteverdi, vokal- och instrumentalverk av Rossi själv förstås. Men också sefardisk musik och inte minst helt nyskrivna verk av svensk-serbiske kompositören Djuro Zivkovic som skriver modernt men delar en liknande klangvärld som Monteverdi, berättar Maria Lindal.


Maria Lindahl

 

Själv står hon för den musikdramatiska bågen i en opera utan recitativ eftersom hon tycker att ”recitativ är för enkelt”. Istället har Magnus Florin anpassat sin text till Lindals val av musik, musik som i sin tur har bearbetats och arrangerats av Andreas Edlund.

Den som tycker att ”jukebox-operor” är något man tar till när man vill vara lite slapp och inte orkar komponera nytt bör med andra ord tänka om. Här blandas det vackra, skrämmande och dråpliga i Florins libretto. Bland annat utlovas en stor hypokondri-aria för basbarytonen Markus Schwartz i en postmodern och komplex operamix.

– Monteverdi är stor än idag. Han hade också lättare att slå sig fram som katolsk man i ett katolskt samhälle, säger Maria Lindal. Men nu får vi chansen att lyfta fram syskonen Rossi som varit i skuggan så länge och så oförtjänt.

Ja, för vad hände egentligen med Salamone och systern Europa? När kriget kommer till Mantua totalförstörs det judiska gettot i staden och efter det drar pesten in. Någonstans där försvinner de båda syskonen spårlöst ur historien och musikhistorien. Eller? Kanske får man ett svar i föreställningen, men Maria Lindal vill inte avslöja slutet riktigt än. Mer än att det är Djuro Zivkovics musik som går segrande ur operan, som en hoppfull dröm om framtiden.

 

Syskonen i Mantua

Spelas 8–22 september på Drottningholms slottsteater. För idén står Pia Forsgren och Maria Lindal. Libretto: Magnus Florin. Nykomponerad musik: Djuro Zivkovic. Bearbetning och arrangemang: Anderas Edlund. Musikalisk ledare: Maria Lindal. I titelrollerna: Countertenoren Yaniv d’Or som Salamone Rossi och Francesca Lombardi Mazzulli som hans syster Europa.


Drottningholmsteaterns orkester med Maria Lindal i spetsen under en repetition häromåret.

About The Author