Cellisten Tobias van der Pals visste tidigt att musiken var hans väg. Men det var först under studierna i Köpenhamn som han fick vetskap om sitt musikaliska arv: att det fanns en släkting som producerat en ofattbart stor musikskatt, som glömts bort – tills nu.

Text: Cecilia Nebel

Det här är historien om två musiker från samma släkt, födda med nästan hundra års mellanrum, vars öden har kommit att flätas samman på ett nästintill ofattbart sätt.

Trots att det är två generationer mellan dem så är de rätt lika till utseendet – cellisten Tobias van der Pals från Lund – och kompositören Leopold van der Pals, född 1884 i Sankt Petersburg.

– Ja, vi är faktiskt lite lika, den raka näsan, skrattar Tobias och tittar på ett svartvitt porträtt av sin släkting i konvolutet till senaste skivan.

Att Tobias hade musikgener visste han, men inte så mycket mer. Det var först under en lektion vid musikkonservatoriet i Köpenhamn som en lärare upplyste honom: ”Nu har jag varit i biblioteket och läst om din familj.”

Tobias såg ut som ett frågetecken. ”Min familj?!” Efter lektionen skyndade han till Riemanns stora musiklexikon och kunde där läsa om sin mors farfar, dirigenten Nikolaj van der Pals, och hans bror kompositören Leopold van der Pals, samtida med Mahler, Rachmaninov och Tjajkovskij. Samt deras morfar Julius Johannsen, professor i kontrapunkt och rektor för Musikkonservatoriet i Sankt Petersburg.

Hur var det möjligt att han inte kände till dem?

– Jag hade ju hört någon gång att de fanns, men jag visste inget om dem. Det var två generationer mellan mig och dem. Min morfar Ernst upplevde sin fars musikkarriär som delvis problematisk, fadern var borta mycket från familjen och Ernst arbetade själv med helt andra saker. Det var kanske därför vi aldrig pratade om det, säger Tobias.

Upptäckten väckte en enorm nyfikenhet hos den unge cellisten. Vad kunde morfadern berätta?

– Han sa till mig: ”om du är intresserad får vi titta närmare på det här tillsammans”.

Och så blev det.

   

De begav sig till Schweiz där kompositören Leopolds dotter Lea van der Pals, tidigare känd eurytmist, nu 90 år, fortfarande levde. Hon visade dem till ett arkiv i Gotheanum i Dornach där Leopolds musikskatt finns bevarad.

– Det var verkligen en helt otrolig upplevelse! Jag hade inte hört en enda ton och här öppnade vi skåp efter skåp och där fanns alltihop. Hela hans livsverk.

 

»Jag hade inte hört en enda ton och här öppnade vi skåp efter skåp och där fanns alltihop. Hela hans livsverk.«

 

Sammanlagt kunde de räkna till 252 verk; operor, symfonier, sånger, kammarmusik.

– Jag drog ut en tung bok på måfå, säkert sju centimeter tjock och hittade 450 partitursidor till en opera. Allt var handskrivet med bläck och inbundet, det ena verket efter det andra, säger Tobias. 

Vad skulle han göra med allt detta? Och hur lät musiken? Med hjälp av Leopold van der Pals 36 dagböcker kunde Tobias kartlägga sin släktings liv. I samma veva fick han även kontakt med en Dr Wolfram Graf som forskade i musikvetenskap i Bayreuth och arbetade på en doktorsavhandling om Leopold van der Pals musik.

– Wolfram tittade på den historiska aspekten av hans liv och gärning, men en kompositör måste förstås genom sin musik och inte sitt liv, säger Tobias.

Han bestämde sig för att ge musiken, som han beskriver som expressionistisk men lyrisk, liv på nytt.

– Leopolds första symfoni från 1908 är skriven i romantisk stil, han blev ju utbildad i det. Samtidigt levde han i en tid där musiken utvecklades i olika riktningar.

Leopold var god vän med Rachmaninov och befann sig i samma konstnärliga kretsar som Schönberg, Skrjabin och Koussevitzky.

– Även Leopolds musik flyttar sig mellan tonarter och är fri tonal, men fortfarande klingande och mycket färgrik. Han uttryckte det som fanns i hans känsloliv och påverkade honom, vilket ledde till hans expressionistiska musikskapande.


Leopold van der Pals för omkring 100 år sedan.

 

Tobias van der Pals studerade musiken i tio år innan han gav sig i kast med Leopolds verk för cello och piano.

– Det kändes väldigt viktigt att studera musiken noga innan Leopold van der Pals musik skulle presenteras på en inspelning.

Första skivinspelningen gjordes tillsammans med pianisten Cathrine Penderup. Skivan hyllades av recensenter i både Europa och USA. Framgångarna ledde till nästa skiva som lyfter fram Leopolds kammarmusik i ”Duo, Trio & 3 Fugues”. Återigen var kritikerna överväldigade och inspelningen hamnade på amerikanska Fanfare Magazines topplista över de fem bästa skivorna 2016.

I våras kom den tredje skivan med van der Pals musik, ett projekt som Tobias har arbetat med i fem år: Leopolds första symfoni och tre symfoniska dikter framförda av Helsingborgs symfoniorkester under ledning av Johannes Goritzki (Se recension på sidan 60 i detta nummer). Även denna inspelning har hyllats internationellt.

– Mottagandet har gett möjligheten att bygga en trovärdighet kring Leopolds musikaliska värld, uttryck och kvalitet, säger Tobias och fortsätter:

– Om man hittar en kompositör som ingen känner till, som har skrivit enormt mycket och som han dessutom är min släkting… Det första folk tänker är: ”Honom har vi aldrig hört talas om, det kan inte vara bra”. Det andra är: ”Han är din familj, det är klart du tycker om det.” Därför har recensionerna betytt väldigt mycket.

Vem var han då, denne idag nästan okände kompositör? Var han lika okänd under sin livstid?

Nej, tvärt om.

Leopold van der Pals växte upp i en stormrik familj som gjort sig en förmögenhet genom gummiindustri. Förutom pengar fanns starkt intresse för konst och kultur. Morfadern Julius Johannsen var professor i kontrapunkt och därtill rektor för konservatoriet i Sankt Petersburg. En av eleverna där hette Rimskij-Korsakov. Leopold växte upp i ett hem där tonsättare och musiker passerade i en strid ström – Tjajkovskij, Glazunov, Rimskij-Korsakov med flera – och musiken blev hans väg i livet. Fadern sände honom till Lausanne i Schweiz för vidare studier.

I Paris lärde han känna Rachmaninov som rådde honom att fortsätta studera komposition i Berlin. Så blev det. 1909 uruppfördes Leopold van der Pals första symfoni av Berlinerfilharmonikerna. Hans musik spelades därefter av många av de allra mest kända orkestrarna och ensemblerna runt om i Europa. Själv umgicks han med tonsättareliten och Europa låg öppet. Vad fanns det att bekymra sig över?


En annons för en konsert i Wiens Musikverein år 1937.

 

En dag kom ett telegram från fadern i Ryssland: ”De har tagit hela ditt musikbibliotek som du har fått av morfar och bränt upp det.”

– Ryska revolutionen blev ett hårt slag för familjen, berättar Tobias.

Staten tog allt. Palatset de bott i, företaget – allt var borta. Fadern fick lämna landet med två koffertar, tack vare att han var holländsk konsul.

Under första världskriget bosatte sig Leopold van der Pals – som vid den här tiden både hunnit gifta sig och få dottern Lea – i Schweiz, och det blev starten på ett kringflackande liv. Hustrun drabbades av en nervsjukdom och den lilla familjen flyttade från sanatorium till sanatorium i hopp om att få bukt med sjukdomen. Inte mindre än 80 olika ställen hann de bo på under 11 år. Leopold van der Pals berättar om den rotlösa tiden, långt från det blomstrande kulturlivet, i sin dagbok.

– Han skriver musik där uppe i bergen, och berättar att den framförs av de stora orkestrarna, live och i radion. Han försöker ratta in kanalerna för att själv kunna höra, men det går inte, frekvensen är för dålig. För tredje gången spelas hans orkesterverk Uriel och han kan inte höra det, berättar Tobias van der Pals.

Att Leopold van der Pals flyttade runt så mycket och inte har någon riktig nationell hemvist tror Tobias har bidragit till att hans musik fallit i glömska. Han var till hälften dansk och till hälften holländare, växte upp i Sankt Petersburg, studerade i Berlin, bodde i Schweiz.

– Det är inget land som har gjort honom till sin.

Det dröjde inte heller länge innan nästa dråpslag: andra världskriget. När Europa fem år senare stod i ruiner var även musikscenen förändrad.

– Efter kriget ville man ha nytt, det fanns inte längre plats för en lyrisk expressionist. Leopold hade blivit gammalmodig. Han drog sig tillbaka, men fortsatte att komponera i hela sitt liv, berättar Tobias.


Leopold med hustrun Marussja inför en photo-session.

 

Leopold van der Pals dog 1966, 82 år gammal. I hans backkatalog finns över 250 verk, däribland åtta operor – han fick inte höra någon av dem framföras. Men snart kan musiken klinga från operascener och orkestrar runt om i Europa, hoppas Tobias.

– Det finns många som är intresserade.

För att transkribera de handskrivna originalen och ge ut musiken har Tobias van der Pals med hjälp av en privat stiftelse i Schweiz också startat musikförlaget Polyhymnia Forlag. För Tobias väntar konserter och turnéer med Leopolds musik i Bayreuth, i Wagners eget hus Wahnfried, i Salzburg, Nürnberg, Serbien och Japan.

– Jag är cellist och lever av att göra musik. Jag ser det här som att jag hjälper Leopold, och han hjälper mig. Men det viktigaste för mig är att Leopold van der Pals musik upplevs som något unikt, som talar för sig själv.

Påverkas du som musiker av att det finns ett släktskap mellan dig och tonsättaren?

– Jag känner väldigt starkt för musiken – det har jag gjort hela tiden och jag förstår precis varför han har uttryckt sig på det ena eller andra sättet. Givetvis har jag studerat musiken väldigt mycket och jag känner mig nära den. Om det beror på att vi är släkt, eller om vi upplever musik på samma sätt – det är svårt att svara på.

Morfadern då – hur påverkades han av Tobias efterforskningar?

80 år gammal gick han upp på vinden och hämtade den violin han hade fått av sin pappa på 30-talet, restaurerade och spelade på den, berättar Tobias van der Pals:

– Min resa med musiken blev också en resa tillbaka i hans liv.

 

Leopold van der Pals

Vem Dansk/holländsk kompositör
Född 1884 i S:t Petersburg, Ryssland
Död 1966 i Dornach, Schweiz
På verklistan 4 symfonier, 12 tondikter/kammarorkesterverk, 8 operor, 8 kantater/oratorier, ca 800 sånger, sonater för piano, violin, cello, viola, harpa, konserter för violin, piano, saxofon/cello/viola, 6 stråkkvartetter och mycket mer
Uruppföranden av bland andra: Berliner Philharmoniker, New York Philharmonic, Wiener Symphoniker, Hamburgs Symfoniorkester

Tobias van der Pals

Vem Svensk-dansk cellist
Född 1978 i Lund, sedan 18 år bosatt i Köpenhamn.
Utbildning Det Kgl. Danske Musikkonservatorium och mästarkurser för bl a Frans Helmersson, David Strange och Johannes Goritzki.
Konstnärlig ledare för Musikforeningen på Folke Bernadottes Allé, Lyngby-Taarbæk Musikforening och Polyhymnia Forlag.
Inspelningar Leopold van der Pals – Works for cello and Piano, och Sonate, Duo, Trio & 3 Fugues med samma tonsättare. I pipeline ligger en inspelning med Bachs cellosviter och en med Leopold van der Pals celloconcertino samt stråkkvartetter nr 1-4.
Mer info tobiasvanderpals.com


Att inget land har gjort honom till sin menar Tobias är en av huvudanledningarna till att Leopolds musik föll i glömska. Men nu är det slut på det.

Missa inte!

Den nyutkomna cd:n där Helsingborgs Symfoniorkester framför Leopold van der Pals första symfoni recenseras här!

 

 

About The Author