Det är dags för ackordeon i Opus serie om instrument. Denna unga instrumentfamilj är idag väl etablerad i det klassiska musiklivet. Men när det kom till Sverige var det till en början ett av de mest utskällda instrumenten någonsin. Möt Åsa Sundstedt, ackordeonist som valde sitt instrument tidigt.

Text: Jane af Sandeberg, foto: Kola Productions

När hon gick i grundskolan i Orsa var Åsa Sundstedt en av 27 elever som spelade dragspel.

– Skolan hade en egen dragspelsensemble, säger hon, som är klassiskt utbildad och med sitt instrument djupt i själen.

– Det skär i mitt hjärta när folk skämtar om instrumentet.

 

Skämten har en historisk bakgrund. När instrumentet först kom till Sverige gick det egentligen bara att spela en tonart, en ton på ut- respektive indraget med bälgen.

– På durspel gick det bara att spela i en tonart med endast två ackord, vilket gjorde det omöjligt att spela till exempel krokiga mollpolskor, säger Åsa.

En av dåtidens mest kända tv-profiler, Sten Broman, kallade instrumentet ”ruskigt och idiotiskt”. Men det störde inte den danske kompositören Mogens Ellegaard, som förmodligen är den som i vår del av världen gjort mest för ackordeonet. Under slutet av 1950- och 1960-talet såg han till att musik skrevs direkt för instrumentet och han blev till slut professor för ackordeon vid musikkonservatoriet i Köpenhamn. Sten Broman bad senare Ellegaard om ursäkt efter en kyrkokonsert i Köpenhamn.

 

Ett av de två dragspel som Åsa Sundstedt har är utvecklat av nämnde Ellegaard.

– Det är ett lättviktsinstrument med vissa delar i titan och alla onödiga detaljer är borttagna för att spara vikt. Det väger 13,5 kg jämfört med annars 16 kg för ett stort konsertspel.
Hennes instrument heter Ellegaard special superbayan, modell Sirius. Dess tyngd gör det nödvändigt att träna.

– Ja, jag åker skidor, går på gym och tränar core. Allt som är bra för ryggen. Och så har jag hund och under promenaderna brukar jag passa på att göra situps. Jag märker direkt om jag inte tränat i en period.

 

Basen för ett ackordeon är bälgen. Den är mycket känslig och därför lätt att nyansera. Det är också ett mycket fysiskt instrument i och med att det är fastspänt mot kroppen genom två axelband och ett ryggband.

– Jag använder också vänster ben för att föra in bälgen när den är i ytterläge.

Det finns två olika diskantsystem hos ackordeon, pianosystemet och knappsystemet. Båda finns med så kallad melodibas, vilket krävs för högre musikutbildning.

Åsa kan spela i båda systemen men började med pianosystemet:

– Jag valde sedan att byta till knappsystem när jag började med melodibas.

Vad är svårast?

– Kanske en detalj men du ser aldrig din vänstra hand och på mitt stora spel, där tangenterna är utflyttade för bättre ergonomi, ser jag inte högra handen heller. Å andra sidan kan du aldrig spela ”surt”, bara fel, på instrumentet.

 

I många år var Åsa Sundstedt frilans med ovanliga uppdrag. Hon nämner ett, uruppförandet av Önskningarnas ö, en opera med två sångare, en sopran och en bas samt ett ackordeon. Det var i Östersund och det blev en turné med Norrlandsoperan i Jämtland och Härjedalen. Anders Ortman hade komponerat och Olle Thörnqvist var librettist.

– Vi körde tre säsonger och tusentals barn såg föreställningen. Och gillade den trots att den var ganska atonal.

När hon fick barn valde hon att ändra sitt liv. Efter många år på olika orter är hon och hennes familj åter bofast i Orsa.

– Med barn var det inte roligt att packa väskan längre. Jag har gjort så mycket roligt som frilans men frilanslivet har också blivit tuffare med hårdare villkor.

Hon började en kantorutbildning och strax efter fick hon jobbet som kantor i Orsa, trots att utbildningen inte var klar.

– Jag lärde mig spela orgel också, ett riktigt kamikazeprojekt att lära sig ett nytt instrument efter att jag fyllt 40… Men jag är och förblir ackordeonist i min själ.

Nu har Åsa Sundstedt fast jobb på heltid sedan 2014, den första fasta anställningen någonsin. Och trivs. Orsa har en mycket stark musikmiljö och tradition. I trakten finns också många professionella musiker från till exempel Dalasinfoniettan.

– Här finns så mycket att göra och en budget för musik. Att få förvalta och utveckla detta är fantastiskt för att sprida musiken till så många som möjligt, utan vinstsyfte.

Vad ger dig inspiration?

– Att gå på konsert. Det är lyxigt när man får ta del av musiken och inte behöver prestera själv. Som till exempel Ackordeonfestivalen på Musikhögskolan. Det är otroligt att se och höra dessa unga ackordeonister som är så bra. Jag blev särskilt inspirerad av Hahnzi Wang från Kina, en ung stjärna som gästspelade.

 

I vardagen är det högt tempo. Åsa Sundstedt har ofta producentrollen.

– Och det betyder att jag får göra allt…. Det lugnar aldrig ner sig och det jag har dragit igång måste jag verkställa. Men det är berikande att se alla delar i produktionerna.

Hon dirigerar, leder körer, spelar själv och sjunger även någon gång.

– I bland kan jag sakna tid för reflektion men när vi reser kan jag verkligen varva ner, redan på planet.

Har du någon förebild?

– Jag såg och hörde Mika Väyrynän spela Goldbergvariationerna på dragspel. Det var så bra att jag kunde svimma. Och självklart Astor Piazzola, Richard Galiano. I Sverige Anita Agnas.

Lyssnar gör hon just nu helst på fado, Piazzola och Svante Thuresson.

Men jag lyssnar faktiskt inte så ofta på musik. Men gärna när jag lagar mat.

 

ÅSA SUNDSTEDT

Yrke Ackordeonist/kantor
Bor Orsa i norra Dalarna
Utbildning Musikgymnasium Västerås, musiklinjen Bollnäs folkhögskola och Musikhögskolan i Stockholm samt kantorsexamen Geijerskolan.


Åsa Sundstedts instrument heter Ellegaard special superbayan och väger 13,5 kg.

ACKORDEON

 

KORT HISTORIK

Detta bälginstrument uppfanns 1822 av tysken Friedrich Buschmann. Men Cyrill Demian, som lämnat Armenien för Österrike, var den som fick patent på världens första dragspel 1829. Namnet blev accordion. Olika varianter av enradiga dragspel med två ackord utvecklades snabbt vidare i Europa och USA. Kring 1910 började det moderna dragspelets huvudtyper utvecklas, knappdragspelet och pianodragspelet.

Instrumentet har i perioder baktalats av många, som till exempel Sten Broman, legendarisk programledare för Musikfrågan. Broman hade ett enormt genomslag och talade återkommande om att dragspel var ”det ruskigaste och mest idiotiska som är uppfunnet i hela världshistoriens tidsrymd…”. Kompositören Hugo Alfvén tyckte 1907 att alla dragspel skulle huggas sönder, ”trampa dem fördärvade, skär dem i stycken och kasta dem i svinstian, ty där höra de hemma”.

 

DE OLIKA DELARNA

Instrumentet hängs över bröstet med hjälp av två axelband samt ett ryggband. Höger hand sköter diskant, vänster basen samt bälgen. De stora dragspelen är femradiga i diskanten, dock är första raden samma som fjärde och andra raden samma som den femte, de är så kallade hjälprader. Tonen avbryts om man släpper upp knappen eller om man slutar dra bälgen. Knappdragspel har tre rader med knappar och en eller två så kallade hjälprader, medan pianodragspelets diskantsida har en klaviatur med svarta och vita tangenter.

 

 

 

NAMNET

I Sverige kallas dragspel med melodibas för ackordeon eller bajan. Vanligt dragspel har enbart standardbas, varje knapp i basen har ett färdigbyggt ackord. Det engelska namnet för dragspel är accordion, eller med melodibas, accordion with free bass manual.

 

VAD ÄR DET SOM LÅTER?

Tonerna bildas av metalltungor som sitter i en ram så att de med sin rörliga ände kan svänga. De börjar vibrera när luft tillförs genom att bälgen dras ut eller in. Instrumentet har ett stort omfång med ett register som en flygel. Knappdragspelets diskanttangentbord innebär att alla tonarters ackord anslås med exakt samma fingersättning. Det underlättar vid tonartsbyten och kan jämföras med gitarrens barréackord. 

 

OLIKA TYPER

Accordeon/bajan/dragspel med melodibas, är tre namn för samma sak: Pianodragspel/Knappdragspel. Concertina som är sexkantig, vanlig i till exempel engelsk folkmusik. Bandoneon har en viktig roll i tangon, och kom från början med tyska sjömän till Sydamerika. Den saknar ackordknappar i basen men har diskant och melodibas. Musetten är fransk och har en svävande klang.

 

INKÖPSPRIS

Ett konsertdragspel med melodibas kostar cirka 240 000 kronor.

 

MÅNGA SMEKNAMN

Kärt barn har många namn, brukar det heta, men när det gäller dragspelet har en del varit mera öknamn. Några är bälgaspel, piglocka, knäorgel, drängkammarorgel, feslänta, syndaskrynkel, magorgel, bromandolin, bushängslen, änketröst, fattigorgel, jo-jolåda, rynkbräde, skål, korvlåda, nudistlöv, valutareserv, skinnjuck, rynkorgel och glesbygdssynt.

 

NÅGRA KÄNDA DRAGSPELARE

Richard Galliano
Astor Piazzola
Mika Väyrynän
Maria Kallaniemi
Mogens Ellegaard
Calle Jularbo


Ástor Piazzolla

 

 

 

 

About The Author