I Sibelius åttonde symfoni fann han ett musikhistoriskt mysterium att fantisera vidare kring. Opus har träffat författaren Tony Lundman för att tala om debutromanen ”8” och musiklivets maktspel.

TEXT JOHANNA PAULSSON

 

En spänningsroman om en saknad symfoni. Ja, varför inte?

– Jag försökte snarare skriva en traditionell roman som inte var tråkig, säger Tony Lundman.

Han värjer sig lite för det där med genrelitteratur eftersom han är rädd att etiketten kan skapa felaktiga förväntningar. Och författaren har förstås rätt. Debutromanen ”8” är ingen deckare med mordgåtor och poliser. Däremot en bladvändare som skruvar sig kring självförbrännande kreativitet och den finländske nationaltonsättarens åttonde symfoni. Den som Sibelius kanske skrev färdigt och sedan eldade upp. Eller som han helt enkelt aldrig fick ihop under sina sista trettio ”tysta” levnadsår.

– Det här är ett sådant mysterium som musikvärlden har debatterat sedan 1930-talet och som fortsätter att fascinera. Historien handlar om Sibelius och hans musik förstås. Men också om konstnärskap i vid mening och vad hans tystnad kan bero på, säger Lundman.

 

Idén fick han för några år sedan i samband med Konserthusets stora Sibelius/Nielsen-festival, då samtliga symfonier av de båda tonsättarna spelades. Sedan konstruerade han en story som suddar ut gränserna mellan fakta och fiktion.

– I en roman tycker jag att man får ta sig den friheten. Det gäller att man inte glömmer bort just den där etiketten, att det faktiskt är en roman, betonar han.

Ett ”tänk om” hänger i luften och boken börjar närmast thrillerartat ute i skogarna i Järvenpää 1939. Inte helt olikt den finlandssvenske författaren Kjell Westös roman ”Hägring 38” har Lundman låtit storpolitiken sippra in. I fonden finns historiska skeenden, vinterkriget och det politiska triangeldramat mellan Finland, Sovjetunionen och Nazityskland. Spår som, i likhet med Sibelius åtta, sträcker sig ända in i vår tid. ”Dirigenten Evy Rosbacka och hennes manager Hector del Mar Lindström är jagade i flera avseenden, men kanske allra mest av Jean Sibelius sista stora verk”, står det i baksidestexten.

– Man behöver inte vara musikvetare eller ens särskilt insatt i klassisk musik för att kunna uppfatta det suggestiva i det här sökandet. För mig får det gärna vara en spänningsroman om det betyder känslan av att den är uppslukande att läsa. Så vill man ju att alla böcker ska vara, säger Lundman.


Tony Lundman är till vardags redaktör på Konserthuset i Stockholm, men har ett förflutet som musikkritiker i Svenska Dagbladet och har tidigare skrivit en biografi om Anders Eliasson.

 

 

Liksom i Carin Bartosch Edströms kammarmusikaliska kriminalroman ”Furioso” och Fredrik Österlings ”Ond musik” kretsar intrigen samtidigt kring musiklivets maktspel. ”8” målar upp en bild av skoningslösa musikagenturer, sexism och prestationsångest.

Är det verkligen så här det ser ut bakom kulisserna?

– Nej. En och annan skitstövel finns förstås överallt, men boken är inget utpekande av något specifikt, lugnar Lundman och sneglar ut mot det blåa konserthuset på andra sidan Hötorget i Stockholm, där han till vardags arbetar som redaktör.

I romanen har han helt enkelt spetsat till och lekt med den negativa föreställning som länge florerat.

– Agenturerna är inte så förstockade som man en gång påstod. Modernisering sker inom klassisk musik som i alla andra branscher. Jag tänker på kvinnlig representation till exempel. Inte minst när det gäller dirigenter ser man att den förändringen har skett.

 

Bokens huvudperson, dirigenten Evy Rosbacka, är en tuff typ med rötter i Österbotten. Därifrån kommer även författarens föräldrar som flyttade till Sverige 1967. Två år senare föddes Lundman i ”hårdrocksmeckat” Upplands Väsby. Men jular och somrar spenderades i mammas hemtrakter kring Sideby.

– För trovärdighetens skull rör vi oss en del i Finland. Dels på grund av Sibelius, dels för att Finland producerar så många bra dirigenter. Att det kommer en ung kvinna därifrån som är en uppmärksammad dirigent kändes rimligt. Österbotten var mer för min egen del – man får gräva där man står.


Vad hände egentligen med Sibelius åttonde symfoni? Kring detta kretsar handlingen i Tony Lundmans debutroman ”8”.

 

De målande och initierade musikbeskrivningarna skvallrar också om Lundmans egen yrkesbana. Han var tidigare musikskribent i Svenska Dagbladet och är även författare till en biografi om tonsättaren Anders Eliasson.

– Steget mellan sakprosa och skönlitteratur är faktiskt inte så stort. Att skriva musikkritik är att röra sig i gränsområdet mellan det våra öron registrerar och översättningen till en förhoppningsvis inspirerande text. Även om man försöker vara sakligt beskrivande så vet vi alla att det man säger i ord inte är det som ”klingar”. När det gäller bokens beskrivningar av musik, och i det här fallet musik som inte finns eller som ingen har hört, har jag tänkt mig musiken som fysisk. Att föreställa mig Sibelius åttonde symfoni som en kropp av något slag har hjälpt mig att suggerera fram musikens karaktär eller inverkan.

 

Vem Tony Lundman är född 1969 och uppvuxen i Upplands Väsby.
Aktuell med ”8” Tony Lundmans debutroman och ges ut på egna förlaget Lundmanuskript. Finns snart även som ljudbok med SVT:s musikankare Ella Petersson som inläsare.
Kuriosa Tony Lundman spelade i tonåren gitarr i hårdrocksband innan han upptäckte Stravinsky och Sjostakovitj. Han har även varit medlem i Stockholm Konstsim Herr – Sveriges första konstsimklubb för män.

About The Author