Hanna Höglund snabbguidar dig till några av de mest musikaliska blodsugarna världen skådat.

Operan ”Der Vampyr” av Heinrich Marschner från 1828 handlar förvisso inte om greve Dracula men väl om vampyren Lord Ruthven. Den utspelar sig i Skottland med en handling som innefattar klassiska ingredienser som oskuldsfulla tonårsbrudar i fara, åskoväder, häxsabbater och gotiska stämningar. Lägg därtill en hel massa romantisk musik med tyska körer och halvknasiga talpartier. Verket brukar beskrivas som den felande länken mellan Webers ”Friskytten” och Wagners ”Den flygande holländaren” och slutar med att Lord Ruthven träffas av blixten och skickas ner i helvetet. Om man skulle våga sig på en lyssning finns operan inspelad med Jonas Kaufmann och WDR Rundfunkorchester Köln på bolaget Capriccio. 1992 gjorde BBC en tv-version av operan kallad ”The Vampyr: A Soap Opera” och delar av den går fortfarande att finna i de mest spindelvävshöljda hörnen av Youtube.


Heiho Trinsinger som Lord Ruthven i Marschners Der Vampyr.

Marschner var inte ensam om att vilja komponera vampyrmusik. Det tidiga 1800-talet hade redan sett flera andra operor på samma tema. Samma år som ”Der Vampyr” uruppfördes kom en minst sagt liknande opera av Peter Josef von Lindpaintner med samma namn, men med vampyren Count Aubri som ondskefull huvudroll. Handlingen var den här gången förlagd till Frankrike.

Filmhistorien, och därmed också filmmusikhistorien, vimlar förstås av vampyrer. En av 1900-talets mest kända är Greve Orlok (Greve Dracula var tvungen att döpas om på grund av rättighetsbråk) i F. W. Murnaus expressionistiska stumfilm ”Nosferatu” från 1922, med musik komponerad av Hans Erdmann. Tyvärr finns bara delar av Erdmanns musik bevarad, men hans senromantiska skräckstämningar slår ändå det mesta i genren.

Minimalistiske kompositören Philip Glass har också komponerat musik till vampyrfilm. 1998 tonsatte han ett nytt soundtrack till den klassiska Bela Lugosi-filmen ”Dracula” från 1931. Musiken finns utgiven på bolaget Nonesuch och framförs live med jämna mellanrum.

 

»Bella’s lullaby har sprängt både högtalare och hjärtan i många, många tonårsrum sedan dess.«

 


Bela Lugosi i den legendariska Draculafilmen från 1931.

Den mest musikaliska av sentida vampyrer på vita duken lär dock vara Edward Cullen, den glittrande, manliga huvudpersonen i ”Twilight”-sagans fyra böcker och fem filmer. Denne evigt unge skön-ande lyssnar gärna på Debussy och komponerar och spelar själv piano. I den första Twilight-filmen märks detta när han framför flygellåten ”Bella’s lullaby” av filmmusiktonsättaren Carter Burwell till svepande rockvideokamera med den kvinnliga huvudpersonen Bella bredvid sig på pianopallen. Ett pianostycke som sprängt både högtalare och hjärtan i många, många tonårsrum sedan dess.


Vampyrkärlek i Twillight anno 2008.

Sist men inte minst, om än kortast, måste också nämnas skådespelaren Jason Segels ofullbordade Dracula-dockmusikal ”A taste for love” – en tragikomisk historia i utförande à la Mupparna som spelar en viktig roll i den romantiska komedin ”Dumpad” från 2008. Puppet-Dracula är en romantisk hjälte som vansinnesskrattande jagas av vampyrjägaren Van Helsing och dör på slutet sörjd av sin älskade, men hinner också bli pappa! En komisk pärla bland musikaliska vampyrverk som man inte får missa.


Scen ur dockmusikalen A taste for love.

 

 

About The Author