Inte 25 fyllda är Conrad Tao redan hett efterfrågad – framgångsrik både hemma i USA och internationellt som pianovirtuos, kompositör och gränsöverskridande konstnär. Opus möter honom inför uruppförandet av Albert Schnelzers pinfärska pianokonsert i Berwaldhallen, Conrad Taos tredje Sverigeframträdande för säsongen.

Text: Jenny Leonardz, foto (porträtt): Brantley Gutierrez

När vi möts på det lilla kaféet i Stockholm är det november och redan andra gången Conrad Tao är i Stockholm och Berwaldhallen den här säsongen. I oktober framförde han Andrew Normans ”Suspend”, och nu ska han ge en piano recital som spänner från Bachs 1700-tal till Julia Wolfes 2000-tal. Om konserten skriver senare Dagens Nyheter, att om någon har förmågan att förflytta abonnemangspubliken ur bekvämlighetszonen så är det Conrad Tao: ”en ung och modern musiker som glider in med partituret på läsplatta och tekniken i fingerspetsarna. Men framför allt med förmågan att närma sig den typiska konservatoriemusiken som om den vore ny.”

Dagen innan vi ses har han träffat Albert Schnelzer, vars nyskrivna pianokonsert han ska uruppföra 14-15 mars i Berwaldhallen. Conrad Tao kände inte till Schnelzers musik tidigare, men är uppfylld av vad han nu fått se. Att tacka ja till förfrågan var självklart.

– Det är alltid fascinerande att vara med när ny musik får liv. Särskilt roligt är det att få arbeta med en svensk kompositör. Vi har gått igenom partituret och jag vill inte avslöja för mycket, men där finns en bitterljuv känsla. Albert har använt djupt personliga upplevelser som jag hoppas kunna göra rättvisa.

 

»Albert har använt djupt personliga upplevelser som jag hoppas kunna göra rättvisa.«

 

Conrad Taos brinnande intresse för samtida musik har gjort honom till en efterfrågad ”uruppförare”. Han stannar inte vid det klassiska pianot utan utforskar ständigt nya musikaliska landskap. Liksom andra konstarter.

– Jag växte upp med att lyssna på allt möjligt. Bland annat upptäckte jag tidigt modernismen, säger han och nämner Bang on a Can, den New York-baserade organisationen som grundades på 80-talet för att lyfta fram samtida tonsättare som Steve Reich, Terry Riley och Philip Glass.

– Jag har påverkats mycket av deras punkiga stil och generationsöverskridande nyfikenhet.

 

Att placera Conrad Tao i ett fack låter sig inte göras. Han kan nörda ner sig på detaljnivå i Bach, Beethoven och Rachmaninov samtidigt som han skriver för läsplatta och elektronik. Han dyker upp som curator för ”night cap” hos New York-filharmonikerna ihop med dansare och en röstimprovisatör, och som Glenn Goulds alter ego i Los Angeles i en nyskriven opera.

Mest känd är han förstås som klassisk pianosolist, men han arbetar samtidigt med avancerad improvisation. När New York Times vid årsskiftet listade de tio mest intressanta musikaliska händelserna 2019 fanns uruppförandet med av ett verk av koreografen Caleb Teicher och Conrad Tao. ”Inter-disciplinary” är ett återkommande ord när han beskrivs.

– Ha ha, användbar term, eller hur. Det kanske stämmer, men jag tänker inte så. Jag söker inte efter något som nödvändigtvis måste vara kopplat till en viss genre, konstart eller uttryckssätt. För mig handlar det mer om mänskliga möten, om kommunikation i bägge riktningarna.

– Jag letar efter genklang och funderar ofta på varför vi bryr oss, varför vi fortsätter göra levande musik? Jag tror att det handlar om just den märkliga intimitet som kan uppstå i en konsertsal. Där och då delar vi något.

Konsertsalar är ett av få ställen som erbjuder den möjligheten. Conrad Tao har aldrig tvekat om den ”klassiska” musikscenens relevans, men är väl medveten om att det ramverk som århundrandena byggt kring konstmusiken också kan vara problematiskt.

– Vår genre förväxlar ofta byggnadsställningen med innehållet i byggnaden. Självklart har vi olika förutsättningar att ta emot olika sorters musik. Men för mig, i mitt huvud, oavsett om jag spelar de gamla mästarna eller min egen musik, så är den till för alla.

 

»Vår genre förväxlar ofta byggnadsställningen med innehållet i byggnaden.«

 

Både i sin egen musik och i andras, samtida eller gammal, förmedlar Conrad Tao en stark känsla av att skapa i stunden. Inte minst improvisationen är viktig.

– Jag har svårt att finna mig tillrätta med att ”bara” vara interpret. När man arbetar med levande tonsättare är partituret sällan lag, utan en utgångspunkt, en språngbräda. Den känslan tar jag med mig även om tonsättaren har varit död i 200 år. Och kompositörerna är ”just people”, människor som vill berätta något.

 

Conrad Tao förkroppsligar i hög grad de nya strömningar som den klassiska musikscenen går igenom. För några år sedan sjösatte han en uppskattad konstmusikfestival i New York-förorten Brooklyn, ”Unplay Festival”.

– Det var lite som att ”komma ut” för mig som artist. Jag byggde festivalen kring teman som elektronisk och elektroakustisk musik, performance och idéer kring en modern kanon.

Till skillnad från många underbarn – vilket Conrad Tao bevisligen är – är han ointresserad av att spela galet många toner väldigt fort (även om han kan det också). Istället lyssnar han, är lågmäld och letar outtröttligt efter nya infallsvinklar och ljud. Han säger – lite otippat – att de som gör musik utan att ha drillats på konservatorierna, de som använder datorer, elektronik, ljud, sampling och populärmusik, ofta har ”bättre öron” än de traditionellt skolade.

– De är mer uppmärksamma på frekvenser, timbre och färg. Deras förhållande till ljud och uttryck har påverkat mig väldigt mycket.

Conrad Tao har hunnit med mer än de flesta i hans ålder, och han säger att han nästan bara haft roligt. Samtidigt är han glad att tiden som underbarn är förbi.

– När jag var liten kände jag mig ofta gammal. Det var så konstigt att inte ha jämnåriga som gjorde sådant som jag gjorde. Men nu är jag i fas, har generationskamrater som också håller på med musik och konst och vill få saker att hända. Det är otroligt skönt.

När han sätter samman sina program blandar han vilt. Men det som kan se ut som kassettbandstidens ”blandband” är en noga genomtänkt strategi att låta musik från olika tider mötas.

– Gammal musik blir så mycket mer spännande tillsammans med nyskriven musik. Ny musik kräver att vi ställer om vårt invanda sätt att höra. Det är inte bara kreativt tillfredsställande utan även intellektuellt hälsosamt. Vi ifrågasätts och vi måste fundera på vad vi upplever. Och då kan vi höra Bach och Beethoven på helt nya sätt.

 


Conrad Tao och Susanna Mälkki efter höstens första framträdande i Berwalhallen. Foto Arne Hyckenberg

 

Conrad Tao

Född 1994 i Illinois, USA.

Bakgrund Konsertdebuterade som 4-åring och som pianosolist i en pianokonsert av Mozart som 8-åring. Flyttade 9 år gammal med familjen till New York för högre musikstudier bl. a. Juilliard School, som violinist, pianist och tonsättare. Lade senare fiolen på hyllan. Rankades av Forbes Magazine som 17-åring som en av musikindustrins mest inflytelserika personer under 30, jämte artister som Lady Gaga och Justin Bieber.

Inspelningar 2013 kom Conrad Taos första album, Voyages, med både egen och andras musik. 2015 kom nästa, Pictures.

Sverigeaktuell Som pianosolist har Conrad Tao gästat Sverige och Berwaldhallen återkommande sedan 2014. Vid det kommande framträdandet den 14-15 mars kommer han att uruppföra Albert Schnelzers pianokonsert This Is Your Kingdom. Verket är Albert Schnelzers tredje med ambitionen att skildra livet utanför centrum och utanför strålkastarskenet (Tales from Suburbia och Bulletproof är de två första delarna i sviten).

About The Author