Det blir både känslosamt och dansant när västeråsarna plockar russin ur Anders Nilssons orkesterkaka.

Västerås Sinfonietta är en liten orkester med stor aptit på nyskriven musik. Anders Nilsson var hustonsättare säsongen 2016/2017, vilket i fjol kulminerade med uruppförandet av den resurssnåla men ändå kraftfulla ”Symfoni nr 4” – hans hittills mest lyriska. Det är frestande att beskriva Nilsson som en modern romantiker. Men mer specifikt borde man kanske kalla honom för en Mahlernära samtidssymfoniker. Hans traditionsbundna tonspråk och känsla för de stora formerna innebär att han komponerar musik som lätt låter sig sammanföras med konserthusens senromantiska repertoar. De långa linjernas filosofiska grubblerier har ibland en tendens att landa i ett stämningsmåleri med musikdramatiska effekter närmare filmmusik. Dylika drag finns inte bara i den fjärde symfonin, utan också i hans spretiga ”Zarah-svit” med material ur operan ”Zarah” (Leander) som gjorde succé på Folkoperan 2007. Men här visar Nilsson samtidigt prov på hur elegant han kan få melodiken att bjuda upp en allvarligt anlagd orkestermusik till både tango och vals.

När Västerås Sinfonietta plockar russin ur orkesterkakan blir det således både känslosamt och postmodernistiskt dansant. Men ”Orchestral works” både börjar och slutar med Martin Sturfält vid pianot. Först i pianokonserten som får sin lyriska klangfärg genom kvintstapling. Sist i ”Chaconne”, ett stycke för solopiano i elegisk Liszt-anda. Två sinsemellan helt olika verk som med nästan tjugo års mellanrum försöker finna nya vägar ut ur det förflutna.

Johanna Paulsson

Höjdpunkt Finalsatsens pepprande motoriska driv som drar ut hela pianokonserten på äventyr.

Testa också ”Contemporary Violin Concertos” av Anders Nilsson och Ylva Skog (dB Productions 2017).

Anders Nilsson
Orchestral Works
Västerås Sinfonietta
Solist Martin Sturfält, piano
Dirigenter Eva Ollikainen och Gábor Takács-Nagy
dBCD184

About The Author