Daniel Harding och Radiosymfonikerna övertygar i Mahlers nionde symfoni.

Mahlers nia, komponerad 1908-09, blev hans sista fullbordade symfoni. Han fick aldrig höra sitt verk, och i likhet med exempelvis Tjajkovskijs sista symfoni förknippas ofta detta Mahlerverk med mystik och dödsångest. Och visst var han vid den här tiden offer för mörka omständigheter: Han hade tvingats sluta sitt jobb som operachef i Wien, en av hans döttrar hade gått bort, och själv hade han diagnosticerats med hjärtfel. Men han hade också stora planer. Han hade tackat ja till att bli dirigent på Metropolitan, komponerade på Das Lied von der Erde och hade fullt upp med förberedelser inför uruppförandet av den mastodontiska åttonde symfonin.

Men ingenting hindrar att man närmar sig den nionde symfonin med både dödsfruktan och trotsig livsbejakelse i åtanke. Och Harding framhäver både svärta, bitterljuvhet och tillförsikt i sin inspelning. Den sökande inledningen är full av atmosfär, och Radiosymfonikerna spelar genomgående med en innerlig och fyllig stråkklang som imponerar. Efter mellansatserna – där orkestern bevisar att man även behärskar Mahlersk ironi – följer en final som inger respekt. Harding släpper inte greppet för en sekund – och när han så småningom når fram till klimaxen klingar orkestern magnifikt: rysningarna far längs ryggraden och jag får en bestämd känsla av att det är just hit Harding hela tiden har haft kikarsiktet inställt – ända från inledningens trevande pulsslag.

Avslutningen är verkligen hjärtknipande, och spelas här med en sällsam hängivenhet och ömsinthet. Som en stillsamt pyrande eld som sakta, sakta dör bort.

Höjdpunkt Finalsatsen.

Testa ock Abbado och Luzerns festivalorkester (Accentus, dvd). Harding arbetade som ung som assistent åt Abbado – det är intressant att jämföra!

Axel Lindhe

Gustav Mahler
Symfoni nr 9
Swedish Radio Symphony Orchestra
Dirigent: Daniel Harding
Harmonia Mundi HMM 902258

About The Author