Leopold Mozart är förmodligen den västerländska musikhistoriens mest berömda fadersgestalt. De flesta texter som ska handla om honom handlar allt som oftast om sonen, geniet: Wolfgang Amadeus. Men nu är det verkligen pappas tur. Idag kan vi, om vi så vill, fira hans 300-årsdag.

TEXT CARLHÅKAN LARSÉN

Han har rätt att få sin stund i rampljuset; Johann Leopold Mozart var en lokalt betydande gestalt i sin tids och miljös musikkultur. Hans personlighet hörde till 1700-talet, upplysningens tidevarv. Visserligen var han traditionell i många avseenden men up to date i fråga om pedagogiska metoder och värdegrunder.

De yttre omständigheterna är enkla nog: han föddes i sydtyska Augsburg som son till en bokbindare. Han placerades i en jesuitskola där han fick sjunga och agera och spela både orgel och violin. Men redan som 18-åring gick han sina egna vägar och immatrikulerades i benediktinernas universitet i Salzburg där han studerade filosofi och juridik. Det utföll inte till belåtenhet. Två år senare relegerades Leopold då han inte visade intresse för undervisningen. Han skolkade, helt enkelt. Musiken tog överhand.

 

Leopold enrollerades som violinist hos en greve med det pittoreska namnet Johann Baptist Thurn-Valsassina und Taxis. Under 1740-talet var han redan i gång som kompositör av sakrala verk. 1743 bytte han till en tjänst som fjärde violinist hos furstbiskopen i Salzburg, där han också fungerade som pedagog för biskopshovets korgossar. 1758 hade han avancerat till andre violinist och utnämndes 1763 till vice kapellmästare.

Leopold Mozart var alltså en rekorderlig violinist och kompositör, en lojal musiker i tjänst hos Salzburgs regent, furstbiskopen. Samtidigt hade han anledning att inte vara nöjd med sin ställning i den furstliga musikhierarkin. Äktenskapet med Anna Maria Pertl välsignades med sju barn, men bara två levde till vuxen ålder.


Leopold Mozart kan inte mäta sig med sin son när det gäller konstnärlig nivå. Men han var en habil tonsättare och bland verken återfinns bland annat symfonier, hornkonserter och pianomusik.

 

Så upptäckte han en väg framåt och uppåt: de bägge barnen, Nannerl och hennes fyra år yngre broder Wolfgang, som Leopold kallade ”det geni som Gud lät födas i Salzburg”.

Leopold hörde tidigt deras grundläggande potential och satte i gång en lärandeprocess – sträng och obönhörlig på ett sätt men av det mesta att döma i ett effektivt samspel med uppmuntran och beröm. Underbarnskarriären hade börjat för barn såväl som föräldrar. Man kan förmoda att det helhjärtade engagemanget i barnens karriär hindrade vidare avancemang i faderns egen musikertjänst hos furstbiskopen.

En sammanfattning av Leopold Mozarts bestyr: han axlade rollerna som lärare och uppfostrare, privatsekreterare, betjänt, impressario, pr-man och reseledare. För tonsättarsonen blev han också teknisk vägvisare och sakkunnig granskare av först gossens, sedermera tonåringens kreativa output.

Leopold regisserade framgångarna och lät barnen företa fantastiska färder runt om i Europa. Särskilt lille Wolfgang gjorde lycka i salongerna med sitt genialiska klaverspel och sitt frimodiga uppträdande.



Familjen Mozart på turné: Leopold, Wolfgang och Nannerl. Akvarell av Carmontelle, ca 1763/64

 

Leopold Mozart spelade som man kan förstå en viktig roll i denna ruljangs, och därför är han oumbärlig i de första kapitlen av varje Mozartbiografi som handlar om Wolfgang. Om han förekommer i senare faser av det unga geniets liv är det för att en brytning mellan far och son inträffade. Den kan avläsas i Wolfgangs brev hem till fadern. Vad Leopold förebrådde sin son får man ana, hans brev är förkomna. Men det handlade om Wolfgangs olämpliga äktenskap och det vuxna underbarnets beslut att lämna sin obetydliga furstbiskopliga tjänst för att flytta till Wien och försörja sig som fri musikutövare. När Leopold besökte sonen och hans familj i Wien gladdes han åt Wolfgangs framsteg och framgångar men var bekymrad över de ekonomiska utsikterna. Detta var en befogad farhåga. Wolfgang såg till att få dåliga finanser även när pengar flöt in i familjens kassa.

Eftervärlden har ofta fastnat i föreställningen att Leopold avtecknade sig som en skräckfigur i Wolfgangs mardrömmar. Peter Shaffers pjäs och Milos Formans film Amadeus underströk den tolkningen. Det behöver inte vara sant, lika lite som den länge florerande nedvärderingen av Wolfgangs maka Constance. Hon var alls inget våp, ingen ovärdig hustru. När Wolfgang avlidit lyckades hon tvärtom med kloka åtgärder få det skuldtyngda dödsboet på fötter.


Tom Hulce och Roy Dotrice som son och far Mozart i filmen Amadeus från 1984.

 

Leopold Mozarts senare levnadsår blev övervägande dystra. Han avled den 28 maj 1787, fyra år före Wolfgang. En vän till familjen, abboten Dominicus Hagenauer noterade i sin dagbok: ”Leopold Mozart var en man med förnuft och klokhet och skulle ha varit i stånd att tjäna staten även utanför musiken. Han var långt mindre uppskattad i sin hemstad än på andra större platser i Europa.”

Dessa minnesord av en vän kan kompletteras med andra utsagor som ger en delvis annan bild av den avlidne: Leopold Mozart kunde vara omedgörlig och verkade ständigt missnöjd. Men det har samtidigt konstaterats att kapellmästare Mozart var bildad och beläst, hade intresse för naturvetenskap och beundrade eller rentav korresponderade med några av tidens litterära storheter: Gellert, Gottsched, Wieland, numera halv bortglömda eller okända, åtminstone norr om Östersjön.

Till det som skänkte Leopold Mozart en vidare ryktbarhet än vad Salzburg kunde ge var hans violinskola ”Versuch einer gründlichen Violinschule”. Den utkom även i fransk, rysk och nederländsk version och betraktades som ledande i sin genre långt in på 1800-talet.


Ett exemplar av tredje upplagan av Leopold Mozarts violinskola finns att köpa på Amazon för ca 30.000 kr.

 

Leopolds produktion som tonsättare var förvånansvärt omfattande: symfonier, serenader, solokonserter för diverse instrument, alla slags sakrala kompositioner, kammarmusik och danser i hundratal, musik till en slädfärd och så kallad turkisk musik (= buller och bång). Mycket av denna skatt är inte bevarad, annat har råkat ut för att utmönstras då det kunnat fastslås att Leopold inte är upphovsmannen. Till och med hans mest kända opus, ”Leksakssymfonin” har av den senaste forskningen frånkänts honom. Att man ibland förväxlat Leopolds och den unge Wolfgangs stycken är väl mindre förvånande; fadern var ju ofta inblandad i sonens kreativa processer. Musiken blev samma andas barn.


Leopold Mozart porträtterad omkring år 1765.

 

Resorna med barnen

Forskningen har konstaterat att Wolfgang företog 17 resor i sitt liv. De tidigare kan karakteriseras som Leopolds underbarnsturnéarrangemang.

 

Första resan

Januari 1762, München. Wolfgang, ännu ej fyllda sex, och hans syster Nannerl torde ha uppträtt inför kurfursten Maximilian III Joseph.

 

Andra resan

September 1762 – januari 1763, Wien. Med mor och syster i följet. Audiens hos kejsarinnan Maria Theresia. ”Der Wolferl” spelade och sprallade, hoppade upp i kejsarinnans knä, föll henne om halsen och pussade henne. Besök hos andra prominenser ingick i reseprogrammet.

 

Tredje resan

Juni 1763 – november 1766, Tyskland, Bryssel, Paris, London, Holland, Schweiz. Längsta färden och kanske den viktigaste. Leopold ordnade hotellvistelser, konserter och visiter. Och unge Mozart bemöttes med häpnad och beundran varhelst han lät sig höras. Hederspresenter ramlade in – snusdosor, fickur, ringar med ädelstenar, silversaker. Men Leopold hade uppskattat kontanter ännu mer.


En tioårig Wolfgang Amadeus spelar cembalo på en tebjudning hemma hos Prince de Conti under Parisvistelsen år 1766.

 

Fjärde resan

September 1767 – januari 1769. Åter i Wien, där Wolfgangs La Finta semplice uppförs.

 

Femte resan

December 1769 – mars 1771. Italien. Herrskapet Mozart färdas denna vinter över Alperna till en rad italienska centra, bemöts med stor aktning. Wolfgang får operabeställningar för kommande karnevalsfiranden men Leopold klagar bittert över klimatet och matsedeln: ”avskyvärt regnande och kalla vindar” respektive ”fruktansvärda gästgiverier, smuts och snusk och inget att äta utom ägg och broccoli”.

 

Sjätte resan

Augusti – december 1771. Milano. Far och son bevistade förlovningen mellan ärkehertigen Ferdinand och prinsessan Maria Riccarda Beatrice av huset Este. Noblessen mötte Wolfgang med Bravissimo! och applåder.

 

Sjunde resan

Oktober 1772 – mars 1773. Milano. Wolfgangs opera seria ”Lucio Scilla” uppförs vid 18 föreställningar på Regio Ducal Teatro. Gott om uppskattande publik och många dacapon rapporterar Leopold. Efter de upprepade besöken i Italien är Wolfgangus Theophilus inte längre ´Theophilus´. I Italien klingade det bättre med en översättning: ”Amadeus” eller ”Amadeo”. Skribenter med strängare observans föredrar egentligen den namnform Wolfgang själv oftast brukade: ”Amadé”.

 

Åttonde resan

Juli – september 1773. Wien. Leopold tänker sig att Wolfgang skall kunna få anställning i kejserlig tjänst men projektet rinner ut i sanden.

 

Nionde resan

December 1774 – mars 1775. München. Wolfgang upplever en stor succé med karnevalsoperan La Finta giardiniera. Far och son mottages furstligt nådigt och allmänt entusiastiskt. I ett brev hem till modern berättar Wolfgang om jubel och bravorop, lättad över den lyckade premiären.

 

Tionde resan

September 1777 – januari 1779. Mannheim, Paris. Den här gången reste Wolfgang med sin mor. Hon avled dock i juli i Paris. Wolfgang blev moderlös, Leopold änkeman.


Anna Maria Mozart år 1775, tre år före hennes död.

 

Lyssningstips!

 

 

 

 

About The Author