Bostonsymfonikerna musicerar så det står härliga till när de spelar Brahms med sin chefsdirigent.

”Aimez-vous Brahms?” (Tycker ni om Brahms?) är titeln på en bok av Françoise Sagan. Och ställer man frågan till konsertpubliken så är svaret givet. Brahms plats högt upp på listan över de mest spelade tonsättarna känns kanske mer säker än någonsin.

Även Bostonmusikerna trivs i den tyske romantikerns sällskap. Orkesterspelet är genomgående på en sagolikt hög nivå. Särskilt stråkklangens skimrande lyster ger musiken en extra dimension, speciellt i en så fin ljudupptagning som det är fråga om här. Och att även Nelsons älskar den här musiken råder det ingen tvekan om. Hans angreppssätt på Brahms lutar åt det brett anlagda, glansfulla hållet – transparens, innerlighet och känslomässighet är de ord som kanske bäst beskriver tolkningen – något som passar orkesterns läckra sound som hand i handske.

Risken med Nelsons emotionella infallsvinkel är att han blir alltför redovisande, på bekostnad av musikens framåtrörelse och driv. Då och då balanserar musiken mycket riktigt farligt nära gränsen till avstannande. Ett exempel är tredje symfonins längtansfulla Allegretto som tenderar att smetas ut väl mycket. Ett annat är inledningen i andra symfonin, som känns trevande i överkant. Men det här är ändå anmärkningar i marginalen. Brahms symfoniska universum är så slösande rikt att det tål att handskas med på många olika sätt, och är man ute efter färgrika, varma klangbad att vederkvicka själen med under kommande mörka höstkvällar, då är det här helt rätt inspelning.

Axel Lindhe

Höjdpunkt Fjärde symfonins avslutande sats.

Testa också Bruckners tredje symfoni med Andris Nelsons och Leipzigs Gewandhausorkester (DG).

 

Johannes Brahms: Symphonies 1-4
Boston Symphony Orchestra
Dirigent: Andris Nelsons
BSO Classics 1701/ 03

 

About The Author