De är cirkushästar utan manege: svenska musiker och operasångare står och frustar i stallet när pandemin lamslår livebranschen. Opus har mött sex konstnärer som befinner sig i olika stadier av uppror, livskris eller depression.

 



TEXT SOFIA NYBLOM

 

Dirigenten Patrik Ringborg är på krigsstigen.

– Har du sett artikeln i Dagens Juridik?

Han kommer gående i en korridor på ett hotell i centrala Göteborg. Blicken under hattbrättet är vild av vrede. Ringborg, som tillbringat en stor del av sin karriär i Tyskland, har under veckan deltagit i Sveriges Radio ett flertal tillfälle för att argumentera emot 50-regeln. Efter att ha upptäckt ett juridiskt frågetecken – strider inte mötesförbudet mot lagen? – laddar han för en debattartikel i Svenska Dagbladet, applåderad av ett snabbt växande antal frustrerade kollegor.

Samtidigt annonserar Facebook-gruppen ”Öppna salongerna” en musikalisk demonstration, där en solistiskt framförd tolkning ”Fångarnas kör” utanför Riksdagshuset ackompanjerar överlämnandet av en namninsamling till Kulturministern. Profilerade artister som organisten Gunnar Idenstam författar brev till Amanda Lind med kravet om att ändra lagstiftningen för offentliga evenemang: ”Det är helt obegripligt varför inte lokalens utformning kan sätta gränsen för antalet besökare även i konsertlokaler, på teatrar och idrottsarenor”, skriver Idenstam och citerar ur Allmänna råd till 3 § 1 lag (2020:527) om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställe.

Ringborgs artikel sätter tummen mitt i den varböld som det svenska undantaget maskerar. För samtidigt som Sverige fortsätter att ha de mest liberala restriktionerna i världen, så menar många i branschen att kulturlivet utsetts till syndabock för den pågående pandemin. Kanske vore debatten mindre upprörd om inte kulturministern hade viftat med löftet om undantag tidigare under hösten, och dragit tillbaka det samtidigt som restaurangbranschen beviljats möjligheten att komponera in livemusik på menyn – och privata fester slinker genom reglementet. Utan närmare förklaring. 

Och paniken ökar. Framförallt bland frilansarna. Medan institutioner fortfarande kan luta sig på bidrag och krisstöd, börjar golvet gunga under dem som hittills förlitat sig på talang och ett rikt konstnärligt cv. Många tvingas till alltmer komplicerade piruetter för att inte tappa fotfästet. Dit hör den svenska eliten av internationellt verksamma operasångare och musiker: hett eftertraktat villebråd på många operahus, som vet att flit och begåvning går hand i hand hos svenska musiker.

 

”Jag insåg att allt var borta. Jag började googla. Vid force majeure gäller inte avtalet, a-kassa får man inte.… Vad gör man nu?”

 

För operasångerskan Charlotte Hellekant slog pandemin till fredag den 13 mars.

– Jag hade precis börjat repetera ”Pickan”, Tjajkovskijs ”Spader dam” (Pikovaja dama på ryska) på La Monnaie i Bryssel. Så kommer intendenten in och förkunnar att operahuset stängs klockan 15, och vi måste åka hem. Då hade jag hunnit göra min lägenhet lite ombonad, packat upp, bekantat mig med kollegorna.

Hellekant skrattar när hon drar sig till minnes vad som hände sedan.

– Jag åkte till flygplatsen, flög hem, och blev omedelbart sjuk i corona.

Under två veckor efter hemkomsten blev hon sängliggande i 39 graders feber. Avbokningarna som haglade kunde lika gärna ha varit feberhallucinationer.                    

– Jag insåg att allt var borta. Jag började googla. Vid force majeure gäller inte avtalet, a-kassa får man inte.… Vad gör man nu?

Plötsligt tycktes bunten av munskydd i siden, som hon handlat in under förra höstens turné till Hongkong, som ett omen. Men samtidigt ett klent skydd när allt annat faller.

Charlotte Hellekants favorit bland de inhandlade munskydden är bestänkt med lavendel på insidan.

– Det är mitt tips – om man stänker lavendel på insidan så blir det riktigt behagligt att andas igenom det.

 
Charlotte Hellekant. Foto Mats Bäcker

 

Vi sitter på en servering i Stockholm tillsammans med sångarkollegan Jacqueline Miura. För henne markerade början av pandemin slutet av en spelperiod på Folkoperan med Mark Anthony Turnages opera ”Coraline”, medan nästa uppdrag – en nyskriven opera i London – ställdes in helt. Miura tog initiativ till en Facebook-grupp för frilansande sångare där man delade tips, råd och skräckhistorier. I gruppen trillar berättelserna in om sångare som skolar om sig eller tar tillfälliga jobb inom byggbranschen eller vården.

– Väldigt få av oss har en spetskompetens inom något annat område … det kräver ju en viss övergång och planering.

När vi träffas har Charlotte Hellekant och Jacqueline Miura startat upp en operaworkshop för amatörer och etablerade sångare: Operazon. Under månaderna som gått har de samlat in svar på en enkät från samtliga operasångare i Sverige. Svaren ska sammanställas i en rapport och lämnas upp till Kulturdepartementet.

– Trots Schengen-samarbetet, trots globaliseringen så kan inte myndigheterna samarbeta över gränserna. Och klausulen om force majeure måste ändras. Vi kan inte stå med noll när något sådant här händer, säger Charlotte Hellekant.

Till undantagen hör Anders J Dahlin, countertenoren som gjort världskarriär inom barockmusiken. Uppvuxen på ett jordbruk i Dalarna lever han i nära symbios med jordbruket och årstidernas växlingar, och har studerat naturvetenskapliga ämnen på universitetsnivå.

– Som lantbrukare har man en inre drivkraft. Har man mycket att göra får man mycket gjort.

Dahlin förlorade alla sina uppdrag för ett år framöver på sin födelsedag den 12 mars. Besparingarna på börsen sveptes bort.

– Jag insåg att det kanske skulle bli slagsmål om jobben, så jag ringde upp till kommunstyrelsen i Leksand och erbjöd mina tjänster. En egenföretagare är ju rätt bra på att styra en skuta. Men där behövde man visst utbildning … jag har ju bara inbillning, skrattar Dahlin.

Istället började han arbeta inom hemtjänsten, för att snart övergå till att jobba som lärare. Hela våren 2020 undervisade han i grundskolan, och avslutade terminen som vikarierande klasslärare i åk 2.

– Alla borde jobba som lärare!

Han skiner av lycka när han berättar om sin erfarenhet. Men egenföretagare Dahlin är mindre glad: han har inte kunnat ta del av vare sig krisstöd eller stipendier, trots att han är korttidspermitterad från sitt eget företag.


Anders J Dahlin

 

Mezzosopranen Susanne Resmark, även hon internationellt verksam, beskriver sig som en cirkushäst utan manege sedan årets gästspel i München och Salzburg ställts in. Men hon har tagit tillfället i akt att kliva in i en helt annan roll: som nämndeman i Hovrätten i Malmö.

– Jag engagerade mig politiskt för några år sedan, och sitter som ordinarie i Kulturnämnden i Ängelholm, berättar sångerskan.

Tack vare sitt uppdrag fick hon efter valet 2018 förfrågan om hon ville ta uppdraget som nämndeman.

– De har aldrig haft en operasångerska förut! Det är jätteintressant ur psykologisk synvinkel, beskriver Resmark entusiastiskt.

–  Eftersom jag är utbildad skådespelerska, talar fyra språk flytande och har träffat massor av människor så kan jag se igenom de åtalade snabbare än domarna gör.

 

”Eftersom jag är utbildad skådespelerska, talar fyra språk flytande och har träffat massor av människor så kan jag se igenom de åtalade snabbare än domarna gör.”

 

Arvoderingen går inte att leva på, men en lång utlandskarriär gör det möjligt för Susanne Resmark att ta tillfället i akt att pröva sina färdigheter på annat håll.

– Men det är många som ger upp nu.


Susanne Resmark

 

Läget är om möjligt ännu svårare för musiker inom jazz och samtida musik. Här ligger gagerna på en helt annan nivå än för operasångare och klassiskt skolade musiker.

Sanna Hodell hade efter många år som repetitör på Operahögskolan börjat frilansa som kapellmästare, språkcoach och instuderare på teatrar och operahus. Flera av hennes avtal är muntliga och bygger på ett nätverk som byggts upp under 30 år. Hennes sista föreställning innan pandemin släckte teatrarna var ”Meningen med döden”, Erik Gedeons melodram på Uppsala Stadsteater. Pjäsen handlar om en man som efter en rad personliga katastrofer går igenom en existentiell kris. Sanna medverkade som pianist.

– Just idag är jag ganska arg. Jag har gjort slut med Försäkringskassan efter att ha ägnat ett helt liv åt att förklara hur jag arbetar, berättar Sanna Hodell.

Likt många musiker har hon enskild firma och har inte kunnat ta del av några krisstöd.

– Jag vill ha lite skattepengar tillbaka. Varför ska SAS ha bidrag och inte jag? Motivationen att bidra till samhället är noll helt enkelt.

Hon fortsätter:

– Det är så sant som B Tommy Andersson skrev i Expressen: de flesta musiker kan skola om sig till vad som helst, men det är inte många som kan skola om sig till proffsmusiker. Insikten om följderna av kulturpolitiken saknas. 

Innan pandemin hade Sanna Hodell precis börjat bygga upp en sidoverksamhet med trädgårdsdesign utanför Falköping tillsammans med sin sambo. Hon ser sig som en del i ”Slow flower”-rörelsen, i en travesti på det etablerade begreppet ”Slow food”. Betoningen ligger på närodlat och ekologiskt. I garaget ligger 9 000 tulpanlökar som ska tas om hand.

Trots romantiska reportage i heminredningstidningar är Sannas känslor delade.

– Det är ju superfantastiskt härligt och kreativt. Men jag inser att om jag följer det här spåret och utvecklar verksamheten så är jag samtidigt på väg bort från det jag förädlat i 35 år. Och om jag gör som Arbetsförmedlingen vill, dvs hoppar in på korttidsjobb – ja, då ligger tulpanlökarna och ruttnar samtidigt som min musikerkompetens vissnar. Det blir så stora val!


Sanna Hodell.

 

Jazzmusikern och tonsättaren Lina Nyberg har precis tillfrisknat från covid-19 när jag når henne på zoom. Lina är även ordförande i Svenska Musikers Jazzförbund, och har fört branschens talan under pandemin.

– I vår bransch är det kortare bollar. Många blev av med löpande småjobb. Man har ofta några gig i månaden som jazzmusiker, men gagenivåerna är så olika beroende på vem du pratar med, säger Lina Nyberg.

I en debattartikel i Expressen krävde hon ändrade regler för egenföretagare med egen firma.

– Man har ingen möjlighet att få vare sig A-kassa eller sjukpenning. Jag kastar breven från Arbetsförmedlingen. Jag kan inte lägga min firma vilande. Det kommer in fakturor hela tiden. Hur skulle det gå till?

Själv hade hon hade rensat kalendern under våren för att kunna göra färdigt sin Master-examen i komposition. Det var bäddat för att jobba mycket under hösten – och det har faktiskt blivit en mindre turné med Lina Nyberg Tentet. Skivsläppet ”The Clouds” fick dessutom idel pressrosor.

– När jag skrev in mig på arbetsförmedlingen försökte jag fråga vad de tyckte att jag skulle göra. Jag försöker ju hitta bokningar för mitt band hela tiden.

– Du kan ju söka jobb som taxichaufför, tyckte förmedlaren. Det var ju extra ironiskt, eftersom jag inte har något körkort.


Lina Nyberg. Foto Miki Anagrius

 

Arbetsförmedlingen är ett problematiskt kapitel för de flesta frilansande musiker. En ung sopran som vill vara anonym misslyckades med att få A-kassersättning trots att hon just avslutat en anställning på Operan. Förutsättningen var att måste hon lägga ner sin hemsida och avsluta samarbetet med sin agentur.

– Jobben måste enligt dem gå via arbetsförmedlingen, men handläggarna är väldigt okunniga. Jag uppmanades bland annat att ta bort videoklipp från Youtube.

Men den plötsliga krisen har fått henne att inse ännu tydligare vad hon vill:

– Jag har inte en helt tom horisont. Och jag vill inget annat än jobba som sångerska!

Under de åtta månader som förflutit sedan pandemin ströp musiklivet har livestreamade sändningar svämmat över på internet. Många artister ifrågasätter taktiken. Charlotte Hellekant vill se en helomvändning. En global, digital strejk:

– Det vore intressant att se vad som hände om vi under en vecka stängde ner Spotify, HBO, livestreamade konserter, opera och föreställningar…  Släckte Youtube och Spotify. Bara stoppade allt.                   

– Problemet är att allmänheten förleds att tro att allt är som vanligt eftersom utbudet är större än någonsin. Men det är vi artister som betalar.

 

 

About The Author