Livsvilja och glädje förmedlas både på och ovanför scengolvet i Satyagraha. Carlhåkan Larsén berättar om en mycket speciell kväll på Folkoperan.

Först som sist: Folkoperan presenterar en formidabel, bokstavligen bländande föreställning. När det blev bekant att Philip Glass opera Satyagraha skulle få sin Sverigepremiär lyftes många ögonbryn; uppgiften är ju ursvår. Att den sedan tilltroddes publiktillströmning för en hel höstsäsong ökade förvåningen: en opera nästan utan handling, i avsaknad av påtaglig yttre dramatik och briljanta sångnummer, dessutom sjungen på sanskrit?

En del av de tänkta – och reella – hindren i Glass operor har sedan urpremiären i Rotterdam 1980 visat sig möjliga att komma förbi eller rentav ignorera. (Så fungerade det ju till exempel då Ystadoperan år 1989 vågade och vann med Ahknaton på klingande gammalegyptiska med countertenoren Mikael Bellini som farao). När Glass beslutade sig för originalspråket sanskrit rörde det sig om ett praktiskt, diplomatiskt och dramaturgiskt övervägande. Han visste att stycket skulle komma upp i tre olika länder. Det skulle kräva tre olika språkversioner. Då bedömde han att publiken väl vore skolad i att lyssna till opera på originalspråket och van att inhämta handlingens elementa i ett programblad. Det vore praktiskt och diplomatiskt vid styckets etablering, även om aktörernas svårigheter ökade väsentligt. Men den främmande språkformen skulle, enligt Glass, dessutom innebära fördelen att ingen fäste sig vid triviala oväsentligheter: Satyagraha är visserligen vad Glass kallat ”porträttopera” men syftar inte till en heltäckande avbildning av huvudpersonen, det viktiga är Gandhis ideologi och filosofi och hans politiska tillämpning av ”satyagraha”. Ordet betyder sanningsstyrka och betecknar Gandhis kampmetod: protest och förändring genom icke-våld.

I Stockholm prövas med uppseendeväckande framgång att tillföra ännu en dimension i uppsättningen. För den svarar Cirkus Cirkör: akrobatik och jonglering av högsta kvalitet. Tilde Björfors, cirkusdrottningen, är själv operaregissör på Folkoperan. Greppet är närmast genialiskt. Den ordlösa cirkuskonsten fylls av lättförstådda symboler – akrobaternas upphävande av tyngdlagen, jonglörernas koncentrerade problemlösning, lindansarnas trådar spinns som en existentiell väv över universum. Allt detta illustrerar på sitt vis den kamp för allmän rättvisa och individuell harmoni som verbalt framställs av rösterna, genom de moralfilosofiska formuleringarna, förmedlade i Indieninspirerade Philip Glass suggestivt reciterande rituella monotoni.

Sammantvinnandet av musik och rörelse gör verkligen helhetsupplevelsen flerdimensionell. Den som koncentrerar sig på musiken bevistar ett sceniskt oratorium, ett evangelium enligt Satyagraha, en Gandhi-passion. En ton av livsvilja och glädje förmedlas av det som befinner i luften ovanför tiljorna – några av cirkusnumren utvecklas med sådan fermitet att premiärpubliken brast ut i ohämmade applåder mitt under sångarnas tungt komprimerade seriösa ansträngningar.

De individuella vokalprestationerna flyter samman i en kollektiv insats. Till de långa körsatserna har rekryterats en professionell ensemble med hög kompetens. Det är egentligen endast Gandhi själv som får profil bland sångarna: Leif Aruhn-Solén med slank tenor, säker tonträffning och stor uthållighet, från första scenens prudentlige advokat med kubb och kavaj till folkledare med demokratiskt och etniskt korrekt höftskynke. Men, som sagt, personen är inte huvudsaken, det är budskapet: ”att skydda det goda, förjaga det onda och åter sätta upp dygden på hennes tron.”

Carlhåkan Larsén        

SATYAGRAHA
Folkoperan, Stockholm
Premiär 14.9. Ges hela hösten med olika rollbesättningar.

Musik Philip Glass Libretto Philip Glass och Constance de Jong efter Bhagavad Gita Regi & scenografi Tilde Björfors Scenografi & kostym Dan Potra Ljus Patrik Bogårdh Videoscenografi Visual Relief Koreografi Gunilla Roos. Mask Theresia Frisk Dramaturg Magnus Lindman Sångare Leif Aruhn-Solén, Lisa Carlioth, Hanna Fritzon. Els Mondelaers, Anton Eriksson, Lars Arvidson Cirkusartister Magnus Björn, Aino Ihanainen, Oscar Karlsson, Sarah Lett, Alexander Weibel Weibel.

 

About The Author