År 2012 firades hundraårsdagen av John Cages födelse. Sedan dess har det skett en explosionsartad utgivning av litteratur om den amerikanske experimentkomponisten. Karl Aage Rasmussens ”Tillfälligheternas spel. Vägar till John Cage” är en av de mer intressanta och har nyligen kommit ut på svenska.

John Cage (1912 – 1992) har etablerat sig som inte bara en av 1900-talets mest betydelsefulla tonsättare utan kanske även den viktigaste konstnären alla kategorier. Hans idéer om vilka material som kan användas i musik och konst har fått ett stort allmänt genomslag och han har blivit en referens även inom konst- och litteraturkritiken. Cages namn dyker upp i så skilda sammanhang som populärkultur, ekologi och filosofi – ett fenomen som man på ett eller annat sätt behöver förhålla sig till.

Litteraturen om John Cage är vid det här laget rik. Men var skall man börja? Finns det något för nybörjaren eller för den klassiska musiklyssnaren som kanske ännu inte är så inne på just samtida musik? Finns det någon bok som ger en snabb ingång och samtidigt fördjupning?

Ja, och nu till och med på svenska. Karl Aage Rasmussens ”Tillfälligheternas spel. Vägar till John Cage” som publicerades på danska 2012 har nyligen kommit i svensk översättning. Boken är en kort och läsvänlig introduktion till Cages estetik. Utan att gå in på detaljer förses läsaren med det nödvändiga bakgrundstoffet till tonsättarens idévärld och utveckling. Rasmussen är Cage-kännare sedan länge och har skrivit, gjort radioprogram och på 1980-talet även träffat och intervjuat Cage. Han är kunnig – en beundrare men inget ”fan” – och intar så en nykter distans till ikonen.

 

John Cage under en konsert vid öppnandet av National Arts Foundation i Washington 1966.

Cages universum är som ett system av ett antal sammanhängande teser: Lyssnarens upplevelse är i centrum; tystnaden inte är ljudlös; musiken finns inom oss; musik handlar om tillstånd; musik kommunicerar inga idéer; ljuden har rätt att vara så som de är; alla ljud är intressanta och alla ljud kan vara musik. Det sista är det verkligt revolutionerande och utan tvekan det som betytt mest för konstmusiken från andra hälften av 1900-talet.

Rasmussen förklarar pedagogiskt hur Cage kommer till dessa insikter och hur de hänger ihop. Ibland är det personliga erfarenheter i livet som tänt en första gnista och som han drar konsekvenser av i sitt skapande. Under läsningen möts man löpande av en rad andra konstnärskap och tänkare och får förklarat vad dessa betytt för Cage. Författaren Aldos Huxley övertygade honom i synen på närheten mellan orientaliskt och västerländskt tänkande. Erik Saties sammanlänkande av stillastående musikaliska tillstånd var en konkret musikalisk impuls. Inte minst kom zen-mästaren D. T. Suzuki att spela en avgörande roll. Genom zen insåg Cage att sinnesro nås genom att undvika att fokusera på sig själv och att istället distanserat vända sig utåt och rent av bejaka den moderna världen. Buckminster Fuller och Marshall McLuhan i sin tur bidrog till slags panteistisk syn på världen där allt sker samtidigt och hänger ihop. Här finns embryot till ett miljöengagemang som också visar sig i Cages intresse för svampar och dess sammanhängande rotsystem.

Även om boken delvis är kronologiskt upplagd med visst fokus på Cages liv rör det sig inte om en regelrätt biografi. Den tar visserligen avstamp i de första musikaliska erfarenheterna och Europaresan i de sena tonåren, men tyngden ligger på idéerna och hur dessa omsätts i musik. Är man ute efter en fullmatad biografi rekommenderas istället David Revills The Roaring Silence. En rejäl verkmonografi finns i James Pritchetts The Music of John Cage. Och vill man fördjupa sig i det estetiska kan man sätta tänderna i The Cambridge Companion to John Cage. Men som intresseväckande ingång till Cages universum och grund för förståelse av ett av 1900-talets mest betydelsefulla konstnärskap är Rasmussens bok utmärkt.

 

»Som grund för förståelse av ett av 1900-talets mest betydelsefulla konstnärskap är Rasmussens bok utmärkt.«

 

Men bara för att man förstår Cage, behöver man köpa estetiken? En konsekvens av devisen att ”allt kan vara musik” skulle kunna vara att allt är lika bra. Nej, menar Rasmussen, man kan uppskatta Cage utan att hålla med om allt. Och allt är heller inte lika bra. I boken skiner också Cages musikaliska preferenser igenom ibland. Vissa ljud är ibland att föredra framför andra.

Andreas Engström

 

Här en länk till Opus stora porträtt av John Cage som publicerades i samband med 100-årsjubileet, 2012:

John Cage Opus 43

 

Karl Aage Rasmussen
Tillfälligheternas spel. Vägar till John Cage. 109 sidor, 2017
ISBN978-91-88316-87-5
Bo Ejeby förlag

 

About The Author