Hulkande stråkar och dräpande kontraster gör Currentzis Tjajkovskij till en omtumlande upplevelse.

I likhet med många andra färgstarka och kontroversiella musiker går uppfattningarna om ”rebelldirigenten” Teodor Currentzis isär. För beundrarna är han en kreativ och hängiven banbrytare. Hans kritiker ser istället en pretentiös och självupptagen posör som med sitt minutiösa repetitionsarbete och sin perfektionism sätter sig själv i fokus istället för musiken. När det kommer till Tjajkovskij kan han i alla fall inte beskyllas för innehållslöst effektsökeri: fem års studier för legenden Ilya Musin i Sankt Petersburg (där Tjajkovskijs symfoni fick sitt uruppförande 1893) i bagaget borgar för en grundmurad förtrogenhet med rysk tradition.

Hur mycket man än kan irritera sig på hajpen kring Currentzis person, är det omöjligt att inte drabbas av det omsorgsfullt skulpterade musicerandet på den här utgåvan. Till höjdpunkterna hör inte minst första satsen med bitande kontraster mellan nattsvart förtvivlan och sammetslen, tröstande hoppfullhet. Finalsatsens klagosång sjuder av ett sagolikt intagande tårflöde där stråket verkligen hulkar och bölar på ett sätt som griper tag i ens innersta.

Kraven bör ställas skyhögt när det kommer till inspelningar av ett så ofta spelat verk som Tjajkovskijs Pathétiquesymfoni, och den naturliga frågan att ställa sig är förstås om Currentzis tolkning tål att ställas bredvid de många legendariska inspelningar som redan finns? Den frågan måste varje lyssnare själv formulera sitt eget slutgiltiga svar på, men det här är så övertygande att jag råder dig att för en stund bortse från all hajp, sluta ögonen och bara lyssna.

Axel Lindhe

Höjdpunkt Dött lopp mellan första satsen och finalen.

Testa också Hur bra det här än är: missa inte Mravinskijs
tolkningar (DG).


Peter Tjajkovskij
Symfoni nr 6, Pathétique
MusicAeterna
Dirigent: Teodor Currentzis
Sony Classical 88985404352

About The Author