Klassisk musik och rymden är så mycket mer än Holsts Planetsvit. Och det verkar som om universums gåtfullhet och storslagenhet ofta har lockat fram lite extra kreativitet hos tonsättarna. Följ med Opus på en resa i rymdmusikens förtrollande värld – från små pianostycken till praktfull opera- och filmmusik och monumentala orkesterverk. Allt i sällskap av rymdfarkoster, astronauter, asteroider, stjärnor, planeter och galaxer.

Text: Axel Lindhe

Is there anybody out there?

Det är nu mer än 40 år sedan Voyager 1 och 2 lämnade jorden för att färdas ut i vårt solsystem och vidare ut i rymden. I händelse av att någon av rymdsonderna skulle stöta på utomjordiskt liv, graverades information om vår planet in på guldskivor, de så kallade Golden Records. Varje skiva utrustades bland annat med över 100 bilder, hälsningar på en mängd språk och med musik. Den klassiska musiken representerades av Bach (en Brandenburgkonsert och en av partitorna för soloviolin), Beethoven (första satsen i femte symfonin), Mozart (Nattens Drottnings välkända aria ur Trollflöjten) och Stravinsky (utdrag från Våroffer). Jazzen företräddes bland annat av Louis Armstrong och för bluesinslagen stod Blind Willie Johnson och Chuck Berry.

Det återstår fortfarande att se om några utomjordingar hör av sig och tackar för musikunderhållningen. Och det är inte utan att man undrar – föredrar de Beethoven, Mozart, Chuck Berry eller kanske Louis Armstrong?

Sfärernas harmoni – en idé med gamla anor

Idén om sfärernas harmoni – teorin att himlakropparnas rörelser frambringar ljud beroende av dess avstånd och hastigheter – kan spåras tillbaka till pythagoréerna på 500-talet före Kristus. Pythagoréerna var bekanta med det matematiska förhållandet mellan tonhöjden och längden på en sträng, och även människan ansågs stå i ett talmässigt förhållande till naturen. Därför ansågs det bara logiskt att även himlakropparnas rörelser bestämdes av talförhållanden. När kloten eller sfärerna rör sig frambringar de harmoniska toner, som människoörat dock inte kan uppfatta.

Pythagoréerna hade ett betydelsefullt inflytande på Platon och deras matematiska tänkande kom även att inspirera astronomer som Galilei, Kepler och Newton. Naturligtvis har även tonsättarna influerats av idéerna om sfärernas harmoni. Se till exempel verken av Langgaard och Hindemith i listan här intill.

Ett svenskt  rymdepos

”Den första science fiction-operan, har den kallats, Aniara, som bygger på Harry Martinsons versepos med samma namn, med libretto av Erik Lindegren och musik av Karl-Birger Blomdahl. Rymdskeppet Aniara har lämnat jorden som blivit obeboelig på grund av krig och miljöförstöring. Det sätter kurs mot Mars, men kommer ur kurs och passagerarna är dömda att tillbringa resten av sina liv ombord på farkosten som färdas ut i universum. Blomdahls geniala musik är en mångskiftande blandning av olika stilar, med bland annat tolvtonsmusik och jazz. Men det som framför allt utmärker musiken är de elektroakustiska inslagen. Aniara var en av de första operorna med elektronisk musik och än idag är det tunnsått med elektronisk musik inom operavärlden.


Kjerstin Dellert i originaluppsättningen av Aniara på Kungliga Operan.

James Bond i rymden

Tio år innan John Williams skulle sätta standarden för rymdmusik i film, visade ”Bond-kompositören” John Barry att även han behärskade konsten att illustrera galaktiska toner. I filmen Man lever bara två gånger (1967) försöker boven Ernst Stavro Blofeld starta kärnvapenkrig genom att kapa en amerikansk och en rysk rymdkapsel. Till rymdscenerna skapade Barry stycket ”Capsule in Space”, som på ett läckert sätt illustrerar händelserna på vita duken. Tolv år senare skulle han upprepa sin ”rymdmusikstämning” i en annan Bondfilm, Moonraker. I filmens längsta stycke, Flight Into Space, använder sig Barry för övrigt av ett av Holsts beprövade knep – en ordlös kör.


Barrys soundtrack till Moonraker (1979) finns bland annat tillgängligt på Spotify.

Einstein – vetenskapsman & amatörmusiker

Mannen som kanske mer än någon annan har förändrat vår syn på universum var själv stor musikälskare och entusiastisk amatörmusiker. Som ung lärde sig Einstein behärska piano och violin och han kom under sin tid i Berlin att spela tillsammans med storheter som Fritz Kreisler och Artur Schnabel. Till favoritkompositörerna hörde Bach och Mozart, och speciellt förtjust var han i den senares violinsonater. I Mozarts musik såg Einstein paralleller till sin forskning – skönheten och harmonin som han fann i musiken var något han eftersträvade även i sina egna fysikaliska teorier.

Rymdmusikens okrönte konung

John Williams soundtrack till Star Wars-filmerna har fått klassikerstatus och hör numera till den mest kända filmmusiken överhuvudtaget. Inspirationen hittade han hos Stravinsky och Wagner, i Korngolds filmmusik och inte minst hos Holst. Vissa bedömare tycker sig höra påtagliga likheter mellan Williams och hans föregångare. Det finns gott om Youtube-klipp där påstådda likheter exemplifieras – som mellan Star Wars-motivet och Korngolds filmmusik till 40-tals filmen Kings Row – eller mellan Darth Vaders marschartade tema i Star Wars och den taktfasta rytmen i Holsts Mars.

John Williams föddes i New York och efter studier i sin hemstad och i Los Angeles började han arbeta i Hollywood, bland annat tillsammans med den legendariska filmkompositören Bernard Herrmann. Karriären tog fart på allvar för Williams när han mötte Steven Spielberg – ett sammanträffande som resulterade i filmmusik till publiksuccéer som Hajen, Närkontakt av tredje graden, E.T., Schindlers List och Jurassic Park. Spielberg rekommenderade Williams till sin kollega, Star Wars-regissören George Lucas. Resten är – historia…


John Williams tar sig en svängom med Star Wars-figuren C-3PO.

Dansande satelliter

När Stanley Kubricks film 2001 – ett rymdäventyr gick upp på biograferna för 50 år sedan ansågs den på många sätt vara banbrytande. I långa stycken saknar filmen dialog, och greppet att använda sig av klassisk musik som bakgrund till den högteknologiska framtid som filmen illustrerade var ett djärvt drag för sin tid. Mest uppmärksamhet fick användandet av Richard Strauss Also Sprach Zarathustra, och av Johann Strauss An der Schönen blauen Donau – där wienervalsen fungerade som ackompanjemang till rymdfarkosternas färd i rymden. Men även valet av Ligetis suggestiva musik var ett genidrag av den amerikanske regissören. Verk som Atmosphères, Lux Aeterna och Requiem var vid slutet av 1960-talet långt ifrån så välbekanta som idag, och Kubrick kom senare att återanvända tongångar av den ungerske tonsättaren i rysarklassikern The Shining och i Eyes Wide Shut.

Men faktum är att Kubrick från början hade andra idéer om filmmusiken till 2001. Alex North (som Kubrick samarbetat med i Spartacus och Dr. Strangelove), fick i uppdrag att skriva musiken, och North levererade ett soundtrack enligt överenskommelse. Men att Kubrick hade lämnat Norths musik åt sitt öde gick inte upp för tonsättaren förrän han bevistade filmens New York-premiär…


Scen ur filmen 2001 – ett rymdäventyr.

 

14 rymdklassiker

Joseph Haydn
Livet på månen (1777)

Ett av de tidigaste verken om rymdfärder – fast i Haydns buffaopera handlar det inte om en verklig månfärd, utan om amatörastronomen Buonafede som luras att tro att han har åkt till månen.


Rymdopera á la Haydn med English Touring Opera (2014)

Josef Strauss
Sphärenklänge (1868)

Josef må vara mindre bekant än storebrodern, valskungen Johann, men Johann lär ha uttalat att Josef var den mer begåvade av de två. Här visar lillebrodern att han väl behärskar konsten att komponera wienervals.

Rued Langgaard
Sfärernas musik (1918)

I år fyller detta fascinerande verk av outsidern Rued Langgaard 100 år. Förutom stor orkester med fyra pukslagare och en pianist som bara spelar inne på strängarna, krävs en fjärrorkester, kör, orgel och sopransolist.


Danske senromantikern Langgaard förenade teknisk säkerhet med ett utvecklat sinne för själens rörelser.

Leoš Janácek
Herr Broučeks utflykter (1920)

Janáčeks femte opera är en satirisk berättelse baserad på berättelser av författaren Svatopluk Čech. Kälkborgaren Brouček dricker sig berusad och drömmer sig bort i fantasier, bland annat tror han sig vara på månen.

Heitor Villa-Lobos
As Três Marias (1939)

Titeln på Villa-Lobos stycke är hämtad från de tre stjärnor som utgör bältet i stjärnbilden i Orion (på svenska kallas stjärnorna ofta istället Tre vise männen).

Paul Hindemith
Die Harmonie der Welt (1957)

I sin bok Unterweisung im Tonsatz presenterade Paul Hindemith en teori där tonerna organiseras i ett ”tonalt planetsystem”, en teori som inspirerade svenska tonsättare som Sven-Erik Bäck och Karl-Birger Blomdahl. I denna opera om astronomen Johannes Kepler utvecklar han dessa idéer.

Alan Hovhaness
Symfoni nr 19 – Vishnu (1966)

Denne amerikansk-armeniske tonsättare kan ståta med en omfattande verklista, med bland annat 67 (!) symfonier. Ett avsnitt ur Vishnu-symfonin använde astronomen Carl Sagan i sin berömda tv-serie om universum, Cosmos.

Henryk Górecki
Symfoni nr 2 (1973)

Górecki är mest känd för sin tredje symfoni – De sorgsna sångernas symfoni. Hans andra symfoni komponerades till 500-årsjubileet av Kopernikus födelse 1973 – för sopran, baryton, kör och orkester.

George Crumb
Makrokosmos (1973)

I sitt komponerande inspirerades Crumb av Béla Bartóks pianostycken Mikrokosmos, men även av såväl astrologi som astronomi. Det är infallsrik, spännande och inte sällan överraskande musik.

 

Anders Hillborg
Himmelsmekanik (1986)

Den svenske tonsättarens fängslande genombrottsverk med musik som bygger på mikrotonal harmonik.

Joep Franssens
Harmony of the Spheres (2001)

Den holländske tonsättarens femsatsiga körverk påminner i uttrycket inte så lite om Arvo Pärt. I stycket utforskas kopplingarna mellan vetenskap, musik, filosofi och mänskliga relationer med texter hämtade från Spinoza.

Margaret Brouwer
Aurolucent Circles (2002-2004)

Den amerikanska tonsättaren Margaret Brouwers slagverkskonsert är tillägnad slagverkaren Evelyn Glennie, och satserna bär på namn som Floating in Dark Space, Stardance och Cycles and Currents.

Kaija Saariaho
Asteroid 4179, Toutatis (2005)

Toutatis är vår närmaste asteroid och har också ett ovanligt komplext rotationsmönster, något som inspirerade Saariaho till denna fascinerande och fantasieggande musik.

Peter Eötvös
Seven (2007)

Eötvös violinkonsert fick sin premiär vid sommarfestivalen i Luzern 2007 och är skrivet till minne av de sju astronauter som omkom i samband med olyckan med rymdfärjan Columbia i februari 2003.

Thomas Adès
Polaris (2011)

Voyage for Orchestra benämner Adés sitt orkesterverk Polaris, som har fått sitt namn efter Polstjärnan. Verket börjar trevande, men växer så småningom ut till musik med ett enormt omfång.


Scen från en dansföreställning med Polaris på Sadler’s Wells Theatre i London.

 

Saknade du Holsts planetsvit? Lugn, här får mästerverket en egen artikel!

 

 

 

About The Author