Robert Trevino och Malmösymfonikerna lyckas göra musiken till sin i nya boxen med Beethovens symfonier.

I texthäftet berättar Malmöorkesterns chefdirigent Robert Trevino att han inför inspelningarna diskuterade musiken med både sin före detta lärare, David Zinman, och Daniel Barenboim. Två dirigenter som också gjort uppmärksammade Beethovencykler – Zinman tydligt inspirerad av den så kallade HIP-skolan (historiskt informerade), Barenboim mer lutad mot romantisk tradition.

Vid en genomlyssning är det tydligt att Trevino inte går i upptrampade fotspår utan har ambitionen att musiken till sin egen. Kanske försöker han sig på en medelväg mellan ovan nämnda traditioner? Speciellt i långsammare avsnitt blir det tydligt att han är mån om att närma sig Beethovens musik med omsorg. Varje fras tillåts klinga utan stress. Risken finns förstås då att musiken blir konturlös och stillastående, men Trevino gjuter liv i dramatiken genom nyanserade tempoförhållanden och skickligt uppbyggda kulminationer.

Omsorgen om detaljer och om det lyriska betyder inte att han inte kan släppa på spärrarna. Femte symfonins berömda första sats har en intensitet som väl står sig i jämförelse med Currentzis nya tolkning och i sjuans final kopplas alla bromsar bort och orkestern brister ut i en extatisk dans. Oerhört häftigt, och säkert en upplevelse för de som var på plats i konsertsalen (men kanske väl eldigt för upprepade lyssningar hemma i soffan).

Sjätte symfonin får ett alltigenom förträffligt framförande där tonsättarens naturskildringar får ljuda i all sin prakt. Även fjärde symfonin klingar underbart transparent med härligt musicerande från orkestern. Ibland kan jag önska mig mer av elektrisk högspänning, som i tredje symfonins första sats och i den nionde, där första satsen inte riktigt får den där helgjutna tyngden och mystiken. Men det förtar inte ett positivt helhetsintryck av en Beethovencykel som Trevino och Malmösymfonikerna har all anledning att vara stolta över.

Ytterligare plus i kanten är att Ondines ljudtekniker har lyckats fånga Malmö Lives utmärkta akustik. Det känns som en lyx att få Beethovens partitur så fint genomlysta som här med en ljudbild som karakteriseras av rymd och god balans.

Axel Lindhe

 


Ludwig van
Beethoven – The 9 Symphonies
Malmö Symfoniorkester
(Ondine)

 

About The Author