Franz Berwald liknar gubben i lådan: tidvis försvunnen och utom hörhåll – men rätt som det är dyker han upp igen.

I 1800-talets kammarmusik spelar Schubert och Berwald i samma division och på samma planhalva: romantik på wienklassisk grund.

Schuberts oktett och Berwalds septett passar bra ihop. Schubert bidrar med sitt aldrig sinande melodiska flöde och med harmonisk elegans. Berwald musicerar med friska tag – kast och kontraster. Han kan vara vitsig och kvick – diverterande, om man ska ta till ett ord som bara används inom musiken. Ibland blir han påstridig eller oväntat dramatisk och skarpkantad. Infallen blixtrar. I Berwalds sällskap har man inte tråkigt. En av hans symfonier innehåller den karakteriserande glosan capriciös. Just så. Schubert får här både rytmisk spänst och snärt – men främst vill man sätta de rofyllda stämningarna, och dessa närmast obeskrivliga ljuva tassande klanger.

Den belgiska ensemblen Anima Eterna Brugge: en kammarorkester med mer än 30 års erfarenhet. Den har berikat inspelningsmarknaden genom att plöja igenom Mozarts alla pianokonserter, Beethovens och Schuberts alla symfonier. Nu gör medlemmarna en djupdykning i kammarmusikrepertoaren på sina tidstypiska instrument. De levererar genomskinlighet – lite kärv när blåsarna blåser, medan stråkarnas spel resulterar i virtuost flimrande passager. Con spirito, som det heter.

När det gäller datering och versioner har Berwald-septetten sina problem. Här har man valt att spela in en tidig version av finalen. Några protester mot detta förfarande vill jag icke andraga.

Carlhåkan Larsén

Höjdpunkt  Scherzot och menuetten i Schuberts magnifikt anlagda oktett.


Franz Schubert: Oktett F-dur, D 803
Franz Berwald: Grand Septet i B-dur
Anima Eterna Brugge
Alpha Classics CD 461

About The Author