I höst är det 100 år sedan Gustav Holsts Planetsvit hördes för första gången. Som ett av 1900-talets mest populära orkesterverk har det inspirerat otaliga tonsättare att komponera i samma stil. Att hävda att all filmmusik har släktskap med Planeterna är väl att ta i, men att verket haft en avgörande inverkan på tonspråket som präglat Hollywoods action och science fiction-succéer håller nog de flesta med om.

Opus ger dig en introduktion till Holsts mångfacetterade mästerverk.

Text: Axel Lindhe

 

Queens Hall, London, den 29 september 1918. 250 inbjudna åhörare väntar förväntansfullt på dirigenten Adrian Boults entré. När han äntrat podiet och de energiladdade rytmerna från Planeternas första sats väller ut över publikhavet känner sig publiken förmodligen såväl bestört som fascinerad. Holst visste att utnyttja orkesterns resurser till sista blodsdroppen och ensemblen bakom det magnifika ljudpanoramat inkluderar bland annat sex pukor, två harpor och orgel.

Den 44-årige Gustav Holst var inte känd för så här storstilade kompositioner. Snarare var han lokalt bekant som skicklig pedagog och körledare och som en ivrig förkämpe för engelsk körtradition. Men Holst var långt ifrån någon inskränkt nationalist. Visst hördes hans intresse för hemlandets folkton även i hans nya verk, men influenserna kom framför allt från kontinenten, från verk som Stravinskys Eldfågeln, Petrusjka och Våroffer och Schönbergs Fem orkesterstycken.

Efter det första offentliga framförandet 1920 fann sig Holst över en natt vara en celebritet. Ingen skulle ha anklagat honom om han nu satsade på att upprepa sin succé. Men Holst brydde sig föga om all uppståndelse och tyckte snarare att det var synd att Planeterna stal all uppmärksamhet, och att hans andra verk kom i skymundan. Och man kan inte låta bli att undra om han fortfarande vrider sig i sin grav. Än idag är Holsts namn i det närmaste synonymt med hans sjusatsiga orkestersvit.

Livet igenom hyste Holst ett intresse för mysticism och filosofi och under en semester i Spanien invigdes han i astrologins mysterier av Clifford Bax (bror till tonsättaren Arnold). Holst föreföll inte så intresserad av horoskop som profetiska förutsägelser, utan det handlade snarare om en hänförelse inför universums mysterier (”one big miracle”) och en önskan om att försöka förstå mänskligt beteende. I Planeterna inspirerades han av varje planets egen ”astrologiska karaktär” och de olika särdrag som Holst beskriver i verkets satser gör Planeterna till ett särdeles varierat verk.


Gustav Holst tolkad av brittiske karikatyrtecknaren John Minnion.

 

 

Planeternas sju satser

1. Mars, krigsbringaren

Holst instruerade att musiken till Mars skulle spelas ”obehagligt och skrämmande”, och han lyckades verkligen skapa tongångar som får nackhåren att resa sig. Den skräckinjagande atmosfären åstadkoms inte minst av den obarmhärtiga femtaktsrytmen och genom att stråkarna spelar ”col legno” (där musikerna slår på strängen med stråkens baksida).

2. Venus, fredsbringerskan

Venus musik är till skillnad från Mars avspänd och varm. Harpa, flöjter och glimrande stråk skapar en nostalgisk atmosfär. Klangerna bär på spår av Holsts ungdomsförälskelse i Wagners musik, och visst känns det som om filmkompositörerna har snott både en och två takter från den här ljuva musiken.

3. Merkurius, den bevingade budbäraren

Solsystemets minsta planet gestaltas i ett flyktigt scherzo. Harpor, flöjt och klockspel ger en speciell, skimrande klang.

4. Jupiter, glädjebringaren

Här ljuder musiken storslaget och pompöst och en bit in i satsen hörs ursprunget till melodin till hymnen, I Vow to Thee, My Country, som ofta hörs vid minneshögtider till soldater som stupat i krig och som blev populär när prinsessan Diana använde den vid sitt bröllop.

5. Saturnus, ålderdomsbringaren

Holsts egen favorit. Den mystiska inledningen skapar en stämningsfull atmosfär och musiken skrider fram ståtligt och sorgset, som i en procession.

6. Uranus, magikern

Som en skojfrisk galopp störtar Uranus musik fram. En spefull trollkarl på lekhumör.

7. Neptunus, mystikern

Om Mars är imponerande i sin kraftfullhet, är frågan om inte Neptunus tongångar är lika beundransvärda med sin magiska atmosfär. Den ordlösa damkören i slutet ger en känsla av evighet och utomjordiskhet. Förtrollande musik!

Matthews lägger till Pluto

Pluto upptäcktes först 1930, men såvitt man vet funderade Holst själv aldrig på att lägga till en ny sats till sin orkestersvit. Men vid millennieskiftet beställde Hallé orchestra i Manchester en ”fortsättning” på Planeterna av tonsättaren, vilket resulterade i verket Pluto – The Renewer. Sedan 2006 har Pluto fråntagits sin planetstatus och kallas numera istället dvärgplanet, så kanske står sig Holsts planetsvit ändå bäst på egna ben när allt kommer omkring.

 

Holst – så mycket mer än Planeterna

Gustav Holst komponerade hundratals verk; operor, balettmusik, symfonier, körverk och mindre stycken. Han var känd för sina vidsträckta intressen – litteratur, poesi, renässans- och barockmusik, astrologi och engelsk folksång – och man visste aldrig riktigt vad som skulle bli han nästa verk: Hinduisk mysticism? Astronomiska fantasier? Här är sju lyssningsvärda verk som bevisar att Holst är så mycket mer än Planeterna.

 

1. Cotswolds Symphony (1900)
Som 25-åring komponerade Holst sitt första större orkesterverk, Cotswolds Symphony, som ekar av inspiration från romantiken, inte minst från Schumann. Den nobla andra satsen bär på oerhört fascinerande och intagande tongångar och skrevs som en elegi till minne av författaren och formgivaren William Morris.

2. A Somerset Rhapsody (1906-07)
I detta charmiga lilla verk citerar Holst flera melodier från den rika engelska folksångtraditionen. Verket dedicerade Holst till Cecil Sharpe, mannen bakom den ”folksångs-revival” som England genomgick i början av förra seklet.

3. Beni Mora (1909-10)
Denna svit komponerade Holst efter en semesterresa till Algeriet. Musiken bär på tydlig inspiration från orientalisk mystik, och ibland tror man sig lyssna till ett stycke av Borodin.

4. Japanese Suite (1915)
Komponerad för den japanske dansaren och koreografen Michio Ito. Verket bär på tongångar som känns igen från Planeterna, vilket inte är så konstigt då Holst vid den här tiden även var sysselsatt med sin planetsvit.

5. The Hymn of Jesus, för kör och orkester (1917)
Ett av Holsts mest kända verk vid sidan om Planeterna, åtminstone i hemlandet. I Sverige lyser uppföranden av verket med sin frånvaro, vilket är synd för här spänner Holst bågen ordentligt.

6. Ode to Death, för kör och orkester (1919)
Sorgemusik till minne av vänner som Holst förlorade i första världskriget. Texten hämtades från Walt Whitmans klagosång, When Lilacs Last in the Dooryard Bloom’ d. Ett magiskt stycke musik.

7. Egdon Heath (1927)
Mystiskt, nostalgiskt, stämningsmättat och spöklikt… Enligt tonsättaren själv hans mest lyckade verk överhuvudtaget.


Gustav Holst omkring 1921

 

 

Planeterna på skiva

Det finns åtminstone ett 80-tal inspelningar att tillgå av Holsts mästerverk. Här är fem omistliga upptagningar.

 

1. London Philharmonic Orchestra Sir Adrian Boult – Warner Classics

Adrian Boults sista inspelning från 1979 är en klassiker.

 

2. Montreal Symphony Orchestra (bilden) – Charles Dutoit. Decca

Prisbelönad tolkning med kanonljud som nått kultstatus.

 

3. Wiener Philharmoniker – Karajan. Decca

Av Karajans två inspelningar (med Wien- respektive Berlinfilharmonikerna) väljer jag den spänstigare Wien-versionen alla dagar i veckan.

 

4. Boston Symphony Orchestra – William Steinberg. Decca

Nervkittlande vitalitet karakteriserar den tysk-amerikanske dirigenten William Steinbergs berömda inspelning.

 

5. Royal Liverpool Philharmonic –Charles Mackerras. Virgin

Mackerras tolkning nämns sällan när inspelningar av Planeterna kommer på tal. Varför inte kan man fråga sig. Har du hört en mer skrämmande och olycksbådande tolkning av Mars är du bara att gratulera.

 

Behöver du fler skivtips?

Pröva sajten Peter’s Planets (petersplanets.wordpress.com), där alla tillgängliga inspelningar av Holsts orkestersvit listas.

About The Author