Det tog 17 år från idé till målgång, men nu finns Svenska Kammarorkesterns kulturskatt The Brandenburg Project samlad på tre SACD. Camilla Lundberg har lyssnat.

Nu är det äntligen i hamn – The Brandenburg Project. Efter en imponerande tillkomsthistoria av långsiktig planering och väl uttänkt logistik med bred internationell utblick. Här syftar jag givetvis inte på den stora flygplatsen i Berlin, utan på den lilla orkestern i Örebro. Det var 2001 som Svenska Kammarorkestern började skissa på att komplettera och kombinera J S Bachs sex concerti grossi ”för allehanda instrument” med nykomponerad musik. Alltså de virtuosa konserter som Bach skrev på spekulation för att göra intryck på hovet borta i Brandenburg. Framgången uteblev emellertid, Bach fick bli kyrkomusiker i Leipzig och den fantastiska musiken låg bortglömd i mer än hundra år. 

Och tystad är den på sätt och vis än idag. De virtuosa ”Brandenburgarna” hör inte hemma i kyrkorna och barockmusik spelas sällan av konserthusens anställda symfonimusiker. Därför är projektet ”Bach Reborn”, som det först kallades, dubbelt glädjande. I december 2015 sjösattes den första tredjedelen och under åren har de tolv verken spelats alltifrån Bergslagens omnejd till The Proms i Albert Hall 2018.


Sommaren 2018 framfördes Brandenburgprojektet på The Proms. Foto Nikolaj Lund.


Nu finns hela
härligheten samlad i en CD-box med en ambitiös och övergripande verkbeskrivning signerad projektets upphovsman och dirigent, Thomas Dausgaard. Den enda uppgift han inte bjuder på är tankarna kring urvalet av inbjudna kompositörer: nr 1 – Mark-Anthony Turnage, nr 2 – Steven Mackay, nr 3 – Anders Hillborg, nr 4 – Olga Neuwirth, nr 5 – Uri Caine, nr 6 – Brett Dean. De sista två kan man gissa sig till, särskilt som de också är solister i sina verk.

Och det är heller inga typiska barockstjärnor som glänser i Brandenburgarna, särskilt som de också ska tackla de ofta speciella kraven i de nyskrivna syskonverken. Här briljerar internationella solister som violinisterna Pekka Kuusisto och Antje Weithaas, trumpetaren Håkan Hardenberger, violasten Tabea Zimmermann – men också virtuoser ur Örebroorkesterns egna led. Dausgaard driver inte sällan sina kammarmusiker hårt: i Brandenburg nr 2, t ex, sätter han hastighetsrekord.

Men funkar konceptet med denna brokiga blandning brandenburgare?

Först och främst: Bach. Med tanke på att Svenska Kammarorkestern inte är barockspecialister och, inte minst: att de samtidigt ska behärska de nya verken med allehanda spelarter – så är svaret Ja! Den här versionen står sig väl mot de regelmässiga på marknaden. Här finns eleganta fraseringar, spänstig dynamik och en ofta skönt basmullig klangbild utan förfång för transparens. Men: Dausgaard hetsar orimligt hårt inte bara i tvåan med den tappre Hardenbergers klarintrumpet, utan även i bockflöjtsfyran som helt berövats sitt kvittriga gung.

Bland de nyskrivna verken finns exempel på dem som står för sig själva utan att hålla Bach i handen. Andra som lattjar med honom, följt honom i kontrapunktikens hantverk eller inspirerats av de improvisatoriska elementen. Förutsättningarna som gavs de sex tonsättarna var att de skulle använda sig, åtminstone till del, av de olika konserternas instrumentarium.

Något som Mark-Anthony Turnage inte brydde sig om. ”Ettans” underbara menagerie av horn och oboer gav han på båten för att istället skriva en smärre cellokonsert, ”Maya”, i elegisk men enahanda engelsk Elgar-stil. En besvikelse. Brett Dean, däremot, gick seriöst tillväga med den violastiska ”sexan” och har knutit sin ”Approach – Prelude to a Canon” tätt till Bachs surrande altfioler där de dansande nafsar varandra i svansen.


Brett Dean spelar själv med i sitt verk Approach – Prelude to a Canon. Foto Nikolaj Lund.

 

Den kameleontiske jazzmannen Uri Caine fick förstårs ”femman” med sitt galna cembalosolo – underbart tolkat i Bach av Mahan Esfahani. I Caines ”Hamsa” är det han själv på piano, i skönt stompigt sväng med improvisatoriska utbrott. Lite väl fritt i så måtto att konserten har blivit alldeles för lång. Steven Mackay levererar med ”tvåan” ett fint divertimento med plats för Hardenbergers tre olika lurar: ”Triceros”.

Anders Hillborg och Olga Neuwirth, slutligen, är busfröna i gänget. Hillborg släpper den superkreative Pekka Kuusisto lös i sin ”Bach Materia”, där han tar fasta på Bachs underbara basgång i ”treans” förstasats. Det inledande och genomgående tretonsmotivet slår han sönder i effektfullt stråksplitter och låter solofiolen åka på såpade lianer. Här finns också plats för en kontrabaspartner – orkesterns suveräne Sébastien Dubé.

Och Olga Neuwirth med sin ”Aello – Ballet mécanomorphe”! Enligt uppgift allergisk mot cembalo ersatte hon den med en skrivmaskin av märket Olivetti. ”Fyrans” snälla blockflöjter med en ilsket väsande flöjt. I långsamma satsen ackompanjerad av vinglas, mjölkskummare, och receptionsklocka. Låter det prilligt? Det är precis vad det är – och alldeles underbart!

Camilla Lundberg

 


Thomas Dausgaard under en av Promskonserterna. Foto Nikolaj Lund.

 

 

The Brandenburg Project
Twelve Concertos
J S Bach/Olga Neuwirth/Brett Dean/Uri Caine/Mark-Anthony Turnage/Steven Mackay/Anders Hillborg
Swedish Chamber Orchestra
Thomas Dausgaard
BIS 2199, 3CD-box   


 

   

 

About The Author