Chiaroscuro-kvartetten presenterar vitala versioner av Flickan och Döden och nionde stråkkvartetten.

Det handlar inte om någon missriktad nationalstolthet att i svensk press lyfta fram Chiaroscuro-kvartetten. Tvärtom pekar blandningen ryskt-franskt-spanskt-svenskt (altviolinist är Emilie Hörnlund, stämledare i Hovkapellet) på andra ideal, men framför allt står kvartetten för några av de mest spännande nytolkningarna av Haydn, Mozart och Beethoven på senare år. Internationellt. Med intryck från historiskt informerad uppförandepraxis har de vitaliserat kvartettrepertoaren i dess kärna.

På den nya skivan har de återkommit till Schubert, som genom ”Rosamunda-kvartetten” fanns med på debutskivan. Också nu är det moll-kvartetter, den närmast givna ”Flickan och Döden” (d-moll) och den nionde kvartetten (g-moll). ”Flickan och Döden”-kvartetten blir just så dramatisk och kraftfull som man kunde föreställa sig. Precision i detaljerna kan tyckas som en svag utgångspunkt för dramatik, men det är genom att bygga underifrån, detalj för detalj, som helheten blir så kraftfull.

Mer tveksamma blir attackerna som angreppssätt i den betydligt slankare g-mollkvartetten. I synnerhet förstasatsen är lätt distorderad, medan andantinot tillåts vara just så beskedligt som det är. Sedan börjar det ryka igen, men då till musikens bästa.

Erik Wallrup

 

 
Franz Schubert

Stråkkvartett nr 14 (”Flickan och Döden”)
och nr 9
Chiaroscuro Quartet
BIS/Naxos

About The Author