Sopranen Carolyn Sampson och countertenoren Iestyn Davies möts i udda sångrepertoar.

Bara den mest inbitna anglofil bör våga sig på att lyssna på denna skiva utan att hoppa över första spåret. Annars är risken stor att man stänger av och missar 80 minuter engelsk och tysk sångkonst i lika udda som intelligent sättning.

Sopranen Carolyn Sampson och countertenoren Iestyn Davies med pianisten Joseph Middleton på spattigt men lärt Benjamin Britten-piano har ramat in Mendelssohn- och Robert Schumann-sånger med verk av Roger Quilter och Henry Purcell. Den senare i Brittens arrangemang från mitten av 1900-talet, vars tid verkar ha kommit åter efter att legat i ironisk malpåse några decennier.

Öppningsspåret som jag alltså vill varna den ovane för är Purcells ”Sound the trumpet” som den brittiske ur-countern Alfred Deller gjort odödlig i en fascinerande corny BBC-inspelning från 60-talet (finns på Youtube). Här med Sampson och Davies i den kammarmusikaliska motsvarigheten till Monty Pythons ”Silly walks”.

När man passerat Purcellarrangemangen som avslutas med tonårsporriga duetten ”Celemene” från 1695 (att den är erotiskt laddad missar man om man inte läser texten men det kan man också säga ingår i genren) kommer skivans Mendelssohn- och Robert Schumann-parti där counter- och sopranröst smälter samman som vore de ett och inte två. Och när framför allt Davies sjunger solo, i Mendelssohns ”Scheidend” och Schumanns ”Nachtlied”, är det omöjligt att inte dåna en smula. Det är så mycket tysthet, stillhet och hundra procent koncentration i den rösten.

Hanna Höglund

Höjdpunkter Purcells tuktat urflippade ”Sound the trumpet”, trots allt. Men så är jag också anglofil av groteska mått.

Testa också Iestyn Davies Hyperion-skiva med Bach-kantater från tidigare i år.

 

Lost is my quiet
Duetter och sånger av Purcell/Britten, Mendelssohn, Schumann,
Quilter, Carolyn Sampson, sopran, Iestyn Davies, countertenor,
Joseph Middleton, piano
BIS-2279

 

About The Author