I sin nya skiva med stråkmusik använder Andrea Tarrodi material från svensk och ungersk folkmusik.

Andrea Tarrodi är bara 35 år men redan väl representerad på skiva. Många har hört hennes orkestermusik; här är en cd med stråkmusik för kvartett, duo och solocello.

I ”Sorrow and joy” lägger viola och cello sina armar om varandra. Trots mörka flageoletter mynnar stycket ut i ett ljust hopp. Av kvartetterna 1–3 är två ensatsiga. I den första, ”Miroirs” (franska för ”speglar”), imiterar teman varandra över en återkommande enkel, homofon figur. Den andra kvartetten, ”Madárdal” (”fågelsång” på ungerska, ett av Tarrodis föräldraspråk), lånar fragment av ungerska och svenska folkmelodier. Andra satsens adagio sätter ”Vi sålde våra hemman” i en oroligt sfärisk nutid. Jag tänker på roman- och filmgenren som kallas Swedish noir, Wallander och Beck och så vidare. Det är ett rätt fantastiskt utnyttjande av den slitna melodin.

Genom denna andra sats återkommer en varnande fågel som ropar i skogen. Fågeln sjunger in i nästa sats, där de båda folktraditionerna kommer samman i en rörligare pizzicatodel och avslöjar Tarrodis influenser av franskt sekelskifte i kvartetter som Ravels och Debussys.

Musiken på den här skivan är oklar på ett attraktivt sätt. Tarrodi erbjuder ingen dramaturgiskt utarbetad resa, mer en tankekarta som prövar steg och blindgångar och återvänder till grundtemat. Dahlkvistkvartetten håller ofta igen i en slags kontemplation och de lägger vikt vid stråkens spelsätt, nära stallet eller längre bort från stallet, en mer tonlös tonbildning eller en fyllig, vibrato eller inte vibrato. Spelsätten skapar djupdimension i en fingertoppskänslig tolkning.

Sofia Lilly Jönsson

Höjdpunkt ”Vi sålde våra hemman” i den andra kvartetten ”Madárdal” förnyar svensk melankoli.

Testa också isländsk postrock, Sigur Rós är en bra start.

 

Andrea Tarrodi String Quartets
The Dahlkvist Quartet
DBCD180

 

About The Author