Camerata Nordica säger hejdå med en lysande berättelse om musikaliska galenpannor.

Om du undrat hur en tonsatt Brueghel- eller Hieronymus Bosch-målning skulle låta i stråkdräkt behöver du inte fundera längre. Oskarshamnsbaserade Camerata Nordicas ”Tales of sound and fury” under Terje Tönnesens ledning har båda bildkonstnärernas groteska och proto-surrealistiska kvaliteter, förutom Brueghel-tavlan på omslaget. Inspirerade av Foucault-boken ”Vansinnets historia” blandar orkestern musik av Biber, Telemanns ”Ouverture Burlesque de Quixotte” och brittiska så kallade Mad songs, och toppar sin musikertrupp med sopranen Karin Dahlberg och norska, svenska och ungerska folkmusiker. Allt inramat av Håkon Stenes trumspel som gör albumet till myllrande gatuteater.

Det är en skiva som gör mig både glad och ledsen för att den är så bra och vågar så mycket. Camerata Nordica i denna sättning finns nämligen inte mer efter hösten och vinterns tumultartade konflikter på Länsmusiken i Kalmar med inställda konserter och violinisten Tönnesens och en stor del av musikernas avhopp som följd. Vips är Sverige en storartad kammarorkester fattigare och en skiva som inte var tänkt så (den är inspelad mellan 2006 och 2015) har blivit ett musikaliskt testamente.

Men å andra sidan, vilket arvegods. Här lirar ett gäng som vet hur man berättar en historia, men vars musikaliska fokus inte ligger på tidstrogenhet utan på egna arrangemang för moderna och gamla instrument som är så ogenerat hårdrock som kammarmusik någonsin kan bli.

Åh, vad de fattas mig.

Höjdpunkter Bibers ”Sonata jucunda” med ungerska gästmusiker samt alla trumsolon med Stene.  

Testa också ”Telemannia” med ReBaroque (Proprius)

Hanna Höglund

Tales of sound and fury
Camerata Nordica, Terje Tönnesen, violin, Karin Dahlberg, sopran, med flera.
Bis BIS-2256

About The Author