Vito Palumbo presenterar tre konserter med stor spännvidd – från luftig neobarock till symfonisk blockflöjtskonsert.

Det har komponerats åtskillig musik för cembalo under 1900-talet. Konserter av Jean Françaix, Bohuslav Martinů och Francis Poulenc bör särskilt nämnas, och Philip Glass konsert från 2002 är ett nutida framgångsrikt exempel. Vito Palumbo lånar i Concerto barocco (2006) musikaliska motiv hämtade ur Vivaldis, J. S. Bachs och D. Scarlattis vokabulär, men han gör det med glimten i ögat. Harmonik och rytm tar plötsligt helt andra vägar än de tre föregångarna skulle ha kunnat ana. Verket andas en ungdomlig lätthet som är mycket tilltalande.

Palumbos stort upplagda cellokonsert (2007) är allvarligt hållen. Här samsas senromantiska och mer neoklassicistiska drag i en komposition fylld av mörka stämningar och plötsliga kontraster. Musiken blir dock väl repetitiv, särskilt den närmast sentimentala mellansatsen. Då är blockflöjtskonserten (2013) ett betydligt mer personligt intressant verk. Den blandar övertygande symfonisk bredd – imponerande balanserat av tonsättaren med tanke på soloinstrumentets begränsade dynamik – och meditativ introspektion. Verkets titel Eagle syftar visserligen på ett nytt slags blockflöjt, men det är inte orimligt att uppfatta solostämman som en rovfågel som svävar ovanför instrumentlandskapets klanger.

Samtliga solister övertygar med ett särskilt plus för Dan Laurins närvaro och briljans, och orkestern står för ett följsamt och alert samspel. Särskilt cembalokonserten klingar med utmärkt skärpa, medan jag saknar detaljerna i ljudupptagningen av cellokonserten.

Höjdpunkt Den charmiga och humorfyllda finalen i cembalokonserten.

Testa även Kaléidoscope (Swedish Society), konserter av Tobias Broström, föredömligt tolkade av Gävleborgs symfoniorkester med solister.

Jörgen Lundmark

Palumbo
Tre konserter
Solister Anna Paradiso cembalo, Mats Olofsson cello, Dan Laurin blockflöjt
Gävle symfoniorkester
Jaime Martín, dirigent
BIS BIS-2255

About The Author