Snö, isbjörnar, polarvindar och norrsken står för inramningen. Eller är det rentav centrala delar i den konstnärliga upplevelsen? Oavsett vad så bidrar de fysiska förutsättningarna på Svalbard till en extraordinär dimension i Arctic Chamber Music. Häng med Opus till världens nordligaste musikfestival.

TEXT JENS CORNELIUS

Av alla platser i världen är Svalbard en av de mer osannolika för en klassisk musikfestival. Där bor endast ett fåtal personer, det är mörkt fyra månader om året, det är alltid kallt och det krävs en lång resa för att komma dit.

Å andra sidan: Svalbard är unikt. Den arktiska ögruppen utgör sista anhalten innan Nordpolen, men är också en del av den nordiska välfärdskulturen. Största tätorten, Longyearbyen med strax över 2 000 invånare, stoltserar med universitet, kulturhus, caféer, ett mikrobryggeri och faktiskt en hel del permanentboende konstnärer. Här, i utkanten av världen, lever man livet med öppna ögon.

 

»Här, i utkanten av världen, lever man livet med öppna ögon.«

 

Närmaste symfoniorkester är Arktisk Filharmoni, baserad i Tromsø och Bodø. I norr är avstånden långa och det tar en och en halv timme att flyga från Tromsø till Svalbard. Men det håller inte tillbaka orkestern. Istället arbetar de målinriktat för att inkludera Svalbard i sin verksamhet och det norska musiklivet. Som ett led i detta har Arktisk Filharmoni grundat en festival på Svalbard.

 

Arctic Chamber Music Festival har mött en del utmaningar under sin tvååriga existens. Först och främst har man behövt övertala publiken att åka till Svalbard, men man har också varit tvungen att hitta ett antal fungerande platser att spela på.

Kulturhuset i Longyearbyen har en fin Steinway-flygel för traditionella kammarmusikkonserter. Mer experimentella evenemang sker på andra platser, som till exempel i ateljén Artica i hamnområdet. Universitetsbyggnaden har en stor och behaglig museilokal, men här står isbjörnar, sälar och valfångstutrustning i vägen för en större uppställning av stolar. Bättre lämpat är då församlingshuset, med det rättframma namnet ”Huset”, tre kilometer längre in i dalen. Här finns en sal i charmig 1950-talsretrostil med världens minsta kungaloge, fina publikförhållanden och en gourmetrestaurang som sägs ha ”Nordskandinaviens största vinkällare”.

Bredvid Huset tar en brant fjällvägg vid. All färd på egen hand härifrån är riskfylld. Det nordiska välfärdssamhällets gräns går precis här.

 

På sociala medier ser man inte sällan polarturister som åker till Svalbard för att åka hundspann och krypa i livsfarliga grottor. Festivalens programchef Catharina Roos Bilsbak kallar dem ”machoturister”. Hon har en helt annan vision för vilka slags besökare som ska lockas till denna del av Nordnorge.

– Svalbard ska bli en kulturdestination. Vi vill inte att det ska bli en party-ö, utan en arena för reflektion, intryck och samtal.

 

»Vi vill inte att det ska bli en party-ö, utan en arena för reflektion, intryck och samtal.«

 

Hon menar att turismens närvaro på Svalbard innebär en fara för Svalbards egenart, ja hela områdets existens.

– Turismen innebär mycket slitage på naturen. Det ligger i allas intresse att också stadsnära evenemang finns på Svalbard, säger programchefen.


Catharina Roos Bilsbak är programchef för Arctic Chamber Music Festival.

 

Förra årets premiärupplaga inföll i februari när polarljuset färgade snön skymningsblå de sista veckorna innan solens återkomst. I år äger Arctic Chamber Music rum på sommaren, 6–9 juni. Sommartiden innebär andra möjligheter och besökare kan i år bland annat besöka en midnattskonsert i en lavvo, ett samiskt tält. Festivalen har också låtit en kammarkonsert ingå som en del av en heldagsutflykt till Barentsburg. Den avsides och på båtavstånd belägna gruvstaden är befolkad av ryssar och utgör en bisarr tidskapsel från sovjettiden.

 

Årets 13 konserter framförs av medlemmarna i Arktisk Filharmoni i olika konstellationer. Den konstnärliga ledaren Henning Kraggerud är violinsolist tillsammans med Eldbjørg Hemsing. Precis som förra året har utländska gästsolister bjudits in, i år bland annat cellisten Adrian Brendel och den engelska pianisten Imogen Cooper som spelar tre kammarkonserter.

 

Longyearbyen är med sin ringa storlek en utmärkt festivalstad. Roligt nog tillför de praktiska utmaningarna en extra dimension till upplevelsen.

– Infrastrukturen är inte byggd för den kryssningsturism som är på väg nu och som inte bidrar med annat än att skeppen läcker olja i hamnen, säger Catharina Roos Bilsbak.

– Vi föredrar turister som vill ha kvalitet och som gärna betalar för det. Och som stannar här längre.

Catharina Roos Bilsbak menar att Svalbard står inför många principiella vägval. Det vill hon ska återspeglas i festivalen.

– Vi funderar på att göra en twist till vår ”Classical fine dining”-konsert, så att det inte bara bjuds på musik till maten utan också föredrag. Och kanske en ”klimatmeny” som relaterar till klimatförändringarna i Arktis.

 

Från och med nästa år flyttar festivalen tillbaka till februari. Mörkret ska åter vara en del av attraktionen och arrangörerna kommer även hålla fast vid några av upptäckterna från den första festivalen. Då genomfördes en stråkkonsert i Gruve 7, den sista norska kolgruvan på Svalbard som fortfarande är aktiv. Gruvan ligger 15 kilometer utanför Longyearbyen och besökare utan bil fick fraktas dit i bussar. Det visade sig att ingångshallen var en akustiskt perfekt plats för konserter. Var tionde invånare på Svalbard närvarade och den mörka hallen, osande av smörjolja och hårda arbetsdagar, bildade en intensiv ram runt Sjostakovitjs kolsvarta Kammarsymfoni.

På vägen tillbaka mot Longyearbyen dansade det gröna norrskenet på himlen. Turister kommer redan till Svalbard för att uppleva den synen. Men genom kombinationen med klassisk musik har Arctic Chamber Music Festival fångat en idé som inte påminner om något annat.


Truls Mørk och Arctic Chamber Orchestra spelar i Huset under förra årets festival.


Arctic Chamber Music Festival

Var Longyearbyen på Svalbard.
När 6–9 juni.
Grundad av Arktisk Filharmoni, Norges nordligaste symfoniorkester, baserad i Tromsø och Bodø.
Program och info www.acmf.no
Flyg till Longyearbyen går från Oslo (3 timmar) och Tromsø (1 timme 30 minuter) med SAS och Norwegian.

 

About The Author